celef,
med tanke på att pappröret (i detta fall) är ganska tunnväggig så blir det ju procentuellt ganska tjockt lager bitumen
undrar just hur tillverkare som proac motiverar deras användning av bitumen om den eg inte har nån effekt?
Som jag skrev tidigare så dämpar du bara radiella (högfrekventa) moder som knappast kommer att ställa till problem hur som helst.
Enkelbelagsdämpning med t.ex. bitumen har effekt om tjockleken är ungefärligen samma som lådväggens (eller mer), men är ingen riktigt effektiv lösning i det här fallet. För en relativt tjock platta som en högtalarvägg är det i praktiken mest quick 'n' dirty. Viss effekt - ja, ingenjörsmässigt - nej. För tunna plåtar är enkelbelagsdämpning däremot mycket effektivt.
luminous,
Du har skrivit innan om att moder i högtalarlådor orsakar mindre problem om de ligger på högre frekvens, hur kommer detta sig egentligen? Är det kanske för att elementens reaktionskraft blir mindre vid högre frekvens så att moden inte exciteras så mycket?
Mycket bra fråga. Om vi försummar baslådor där fördelarna med moder utanför arbetsområdet är uppenbara, så är det vanligtvis fördelaktigt med högfrekventa moder även i bredbandslådor. Det finns massor av mycket komplicerade fysikaliska förlopp som styr hur stor strukturljudavstrålningen blir. Det är nog lite väl tungt att gå in på detta här, men summan av kardemumman brukar bli att mer högfrekventa moder strålar mindre. En annan fördel med högfrekventa moder är att det totala antalet i audioområdet blir mindre, med positiva effekter som följd. Reaktionskraften blir dock egentligen inte mindre, däremot blir den mer utbredd relativt böjvåglängden i baffeln vid höga frekvenser, något som är positivt.
celef och Mylar,
Problemet med "ljudläckage" genom membranet är oftast begränsat till ganska höga frekvenser (f > 500 Hz), där membranet inte längre uppträder som en ideal kolv och därmed har mycket dålig luftljudisolering. För dessa frekvenser räcker vanligtvis en mycket beskedlig mängd absorbent i lådan för att sänka ljudtrycksnivån och därmed begränsa detta problem. För lägre frekvenser yttrar sig problemen mer i att membranet "ser" en varierande akustisk impedans som i värsta fall kan ge hörbara effekter, men detta har nog heller ingenting med vad en del lyssnare uppfattar som "lådljud" att göra.
Slutligen återstår då att försöka svara på vad kritikerdefinitionen "lådljud" egentligen är. För att göra det lite mer hanterbart så utgår från att det faktiskt är en verklig effekt (vilket säkerligen kan diskuteras i en del fall).
Visst är det så att strukturljudavstrålning under vissa omständigheter kan vara hörbart. En riktigt dålig konstruktion kan ha en strukturljudeffektnivå som ligger kanske endast 5 dB under membraneffektnivån vid den värsta modtoppen. Detta är visserligen tillräckligt för att vara hörbart även vid stationära signaler, men vid transienta signaler så blir problemet mer uttalat eftersom membranbidraget klingar av mycket fortare än strukturbidraget. Goda konstruktioner är säkerligen 20 dB bättre i det är avseendet, men även dessa beskylls ibland för att plågas av "lådljud" - då oftast i jämförelse med panelhögtalare. Man bör komma ihåg att strukturljudavstrålning mestadels är en helt linjär process, varför en stationär nivåskillnad om 25 dB i ett mycket smalt frekvensband knappast är hörbar ens under de mest avslöjande förutsättningar.
Hur som helst, av beskrivningarna att döma så tror jag att det oftast är något annat man menar. Det tycks i alla fall vara någon form av konstigheter i frekvensområdet ca 100-500 Hz. Jag kan förstås bara spekulera i orsaken till detta, men eftersom panelhögtalare nästan alltid påstås vara fria från "lådljud" så gissar åtminstone jag att det beror på riktverkan snarare än strukturljudavstrålning eller luftljudtransmission genom membranet. Riktverkan från en stor panelhögtalare reducerar påverkan från tidiga reflexer högst märkbart och kan därför i ett verkligt lyssningsrum ge ett betydligt jämnare spektrum för de första 20-50 millisekunderna där hörseln huvudsakligen integrerar anländande ljudenergi. I ett akustiskt väl åtgärdat lyssningsrum bör denna fördel i och för sig avta ordentligt, men för de allra flesta lyssningsrum kommer den att vara märkbar. Denna tes stärks även av att panelhögtalare ofta är riktiga resonanskatastrofer när det gäller strukturen (gäller ofta även membranen). Strukturljudavstrålningen från panelhögtalare kan alltså vara hög, vanligtvis beroende på att konstruktören också lever i villfarelsen att panelhögtalare inte ger upphov till strukturljudavstrålning. "Frånvaron av lådljud är ju en självklarhet här bla, bla, bla." Detta skall dock inte tolkas som att det är en omöjlighet att göra bra panelhögtalare i detta sammanhang eller något annat heller för den delen.
Dipolverkan (framväggsreflexen) från rätt positionerade panelhögtalare lägger för övrigt till en välljudande (men articificell) öppenhet som även denna kan tolkas som motsatsen till instängdhet eller "lådljud".
Sedan kan Dahlqvist säkert ha rätt i att det ibland kan vara ett hjärnspöke också. De flesta hifikritiker är väldigt svaga för vad som är det senaste "problemområdet" inom ljudåtergivning.