...... eller, har jag rört ihop det nu igen?
Måste faktiskt erkänna, jag har en böjelse för raka rör!
Efter en massa jobb med basportar, Svanteslitsar, lufthastigheter och avstämningar så inser jag den stora nackdelen med den tekniken. Det är alltid en stor låda inblandad, lådor är jobbiga att göra. Jag vill ha raka rör.
Såg i en annan tråd att rör är den optimala formen (?) på högtalare. Dessutom var jag redan tidigare påverkad av tråden där IngOehman pekade ut ett alldeles speciellt rörigt koncept. Det måste alltså provas. Efter lite instudering av ämnet (omskrivning för att röra till det ordentligt för sig) så gick jag till verket. Här är modellen jag jobbar efter just nu.
En modell i halvskala snickrades ihop men hjälp av två bilelement. Först drivenheten, jag tänkte mig en isobarik mellan två rördelar. En Symetric Drive Unit, SDU.
Nu fick inte två element plats mot varandra, diskanterna satt ivägen, så det fick bli en Single Drive Unit istället, en SDU.
( ....hrmmmm ... det är något allvarligt problem med förkortningarna här ..... )
SDU:n kopplades mot två pipor, den ena 5 ggr längre än den andra, lite U-format för att passa på skrivbordet där alla seriösa mätningar utförs. En rätt omfattande dämpövning inleddes där jag försökte få klart för mig vad som dämpades och hur vid olika kombinationer av dämpmaterial och placering. Så här blir det helt odämpat, man ser alla trevliga resonanser från de två piporna. Rör är bra, ett rör om dagen håller boxarna borta.
Rätt långtråkigt, det tog några månader. Samtidigt läste jag in mig på lite andra skrifter i ämnet och bytte strategi till 1+3 delar rör istället för 1+5 delar. En något smalbandigare variant ritades ihop, den är tänkt att gå från 25 - 75 Hz. Jag har nu också bytt från 4 till 8 tums element i den skarpa versionen.
Först ett besök hos den lokala leverantören av högcylindriska högtalarlådor. Som synes finns ett varierande och rikt utbud, varje basnarkoman kan välja sin givna storlek.
Sedan montering av element, här blev det isobarik tillslut. En SDU alltså
. Elementen skruvas och limmas ihop, samt limmas till rören. Till sådana här högteknologiska system änvänds bara extremt högteknologisk högtalarkabel.
Pipan blir rätt lång, närmare fem meter, så den är vikt på mitten. Här syns början till förbindelsen vid vecket samt den dubbla portänden som sedemera skall mynna nedåt.
Alltihop kommer att monteras liggande i bjälklaget mellan två våningar, med öppningen som enda synliga del uppe i taket. Den jobbar i pi/2 steradianer, som i ett Constant Directivity hörn.
Hmm, horn skall det visst vara, Constant Directivity Horn, men det är i praktiken ett hörn. Här är öppningen där (o)-ljudet kommer ut. En popbox blev en bra arbetsbänk ....
Lite mätningar i närfält. Först helt odämpad pipa med disten, sedan med en halv täckjacka mitt i den korta pipan och justerad för room gain, -12dB/oktav. Resultatet av ansträngningarna, +/- 1,5dB 20-70Hz, inte så pjåkigt. Undras hur det ser ut installerat sedan? Lägg märke till den fina diskopuckeln vid 80Hz, det var en hel vetenskap att få den exakt rätt.
(i praktiken, hur fasen får man bort den ....? )**
obs vertikalskalan
Återstår leveransen då. Lite trångt blir det nog, men skall man ha monsterbas i bilen så får man lida lite. Installerat och klart på passagerarsätet! 145dB i sweetspot, som inte längre är särskilt sweet .....
Nu framgår rubriken lite klarare, färgen är nyponröd, allt för att följa senaste modet. Rött och vitt i vår.
Nästa pipa blir mycket större, där lägger jag den undre toppen på exakt 16Hz för att vinna Bamsefars test av basen i högtalartävlingen! Klart bakåt, skott kommer ....
**(discopuckeln ja, nu har jag lyckats fixa den oxå ... redovisas i Red Hot Wave Gun II Improved )
-
bazooka-arkeologi ....
