Sagt och gjort - här är det!
Det gäller alltså KEF LS50, Genelec 8030 och Ino piPs. De är alla små närfältsmonitorer, fem till tio liter, tvåvägs basreflex med 4-5" baselement och en domediskant. Dessutom mycket nära varandra i pris, 10 000kr. Ino piPs är möjligen att betrakta som lite dyrare, jag tror färdigbyggd kostar tolv eller tretton tusen. Information om dem hittar man lätt genom att googla. De borde helt enkelt prestera väl alla tre, och man kan förvänta sig att de är ganska lika.
Det speciella med en högtalare att använda som närfältsmonitor är att den ska ge mycket neutral tonkurva i direktriktningen och på ganska litet avstånd. Mätt så som jag allmänt föreslagit, på några meters avstånd med rörlig mikrofon får man då normalt en tonkurva med svag diskant från närfältsmonitorer eftersom man rör sig utanför bästa spridningsområdet. För att mäta mer realistiskt har jag därför i detta fall mätt på bara 1-2 meters avstånd och inom en snäv vinkel från högtalarnas direktriktning. Så här såg mätmiljön ut:
Ett par saker till kan då vara bra att veta. Ino piPs rekommenderas stå mot vägg. Jag gjorde därför jämförande mätning med sådan placering, utan någon särskild skillnad i resultat. Genelec 8030 har inbyggda förstärkare med aktivt filter och några omkopplare för olika placeringar. De är mätta med omkopplarna i läget för denna placering (-4dB bass tilt).
Resultat tonkurva över 300Hz - alltså mätt med brus och rörlig mikrofon:
Genelec 8030 först. Utmärkt jämn kurva, inget alls att klaga på. Som närfältsmonitor ger den en helt neutral kurva som väl lämpar sig för mixning och mastring. För hemmabruk med längre lyssningsavstånd och lyssning också utanför "sweetspot" kan en liten diskanthöjning behövas.
KEF LS50. Också helt ok, men kunde hållit sig lite bättre i skinnet neråt 300Hz. Ger visserligen en lite varmare ton, men monitorer ska inte ge någon ton alls. För hemmabruk och lyssning på varierande platser i rummet gäller precis som ovan att höja diskanten något.
Ino piPs. Så kan en monitor helt enkelt inte låta. Det skiljer 10dB från värmeregistret till diskanten. Det är nästan hela utslaget på en normal förstärkares tonkontroll! Dessutom faller diskanten bort redan vid ca 13kHz. Det påminner mera om radiohandlarsortimentet än om högtalare för finsmakare och proffs. För hemmabruk tycker en och annan kanske att klangen är mullig och fin, och anslående för en så liten högtalare. Men vill man ha en neutralare tonkurva måste alltså diskanten upp en hel del.
Registret under 300Hz - simuleras med hjälp av baselementets T/S-parametrar och programmet Basta.
Genelec 8030. Välavstämd vid 68Hz. Till detta ska läggas det aktiva filtret, som har en höjning i basen, ner till 55Hz och därunder en mycket brant dämpning. Elementet har som synes en egenresonans vid 120Hz i lådan (67Hz i fri luft) och utsträcks ner till 68Hz av basporten. Att utsträcka ytterligare med förhöjd nivå från förstärkaren vore vanskligt, under resonansfrekvensen börjar konen fladdra allt friare. Här sker det ner till 55Hz och det är i lägsta laget men kan ske genom att förstärkaren skär brant därunder.
KEF LS50. Avstämd till 55Hz, på gränsen till det resonanta. Här tas maximalt ut av elementet men med behärskning så att det lilla elementet inte gör för stora konrörelser. Enligt simuleringen här fås en höjning (ca 5dB) vid resonansfrekvensen och därunder en brant avrullning. Det skulle medföra en -3dB-punkt någonstans vid 43-50Hz beroende på hur man räknar. Då kan man se i databladet att uppgiven -3dB-punkt är 79Hz (!) och -6dB skulle vara 47Hz. Verkliga data är alltså bättre än uppgivna, givet att min simulering stämmer. Eller rättare sagt - KEF säger att den faller svagt redan från en onödigt hög frekvens, jag tror tvärtom, den faller brant under en liten resonanstopp.
Atkinson i Stereophile har också mätt denna högtalare, på två sätt i basregistret. Dels genom separata mätningar på element och basport och sammanräknade värden, dels genom mätning i rum i flera positioner. Hans resultat stämmer bättre med mina än med KEFs egna, där syns också en brant avrullning under ca 50Hz men ingen -3dB-punkt i 79Hz. Mycket sällan man måste konstatera att tillverkaren nog varit för kritisk mot sig själv. KEF LS50 är skapligt rak åtminstone ner till 50Hz. I båda Atkinsons mätningar syns dock en liten puckel 100-200Hz, som man möjligen kunde klaga lite på.
Ino piPs har en välbalanserad avstämning, intressant genom att ha en radikalt låg frekvens, 37Hz. Det fungerar avstämningsmässigt helt ok, men är förstås våghalsigt. Elementets egenresonans i lådan är 75Hz (54 i fri luft) och utsträcks ner mot 30Hz av basporten. Det är långt lägre en en normal avstämning av detta element skulle vara. Konstruktörerna på KEF och Genelec kunde säkert också valt en lägre avstämning - det kostar inget extra och är i sig inte svårt - men har valt att lägga sig högre. I Genelecs fall kan man väl tänka sig en kommersiell aspekt, de säljer gärna basmodulen 7050 till ett par 8030. Men det finns ett dilemma med små element och låg avstämning: stora konrörelser strax ovanför och under avstämningsfrekvensen. Så blir det här. Nackdelen är att högtalaren inte klarar hög ljudnivå. Ino piPs har överraskande djup och fin bas, men bara så länge man spelar ganska dämpat. KEF LS50 kan spelas högre, och Genelec 8030 kan spelas betydligt högre, utan att distorsion på grund av stora konrörelser börjar låta illa.
Distorsion, fördelad på andraton (röd) och tredjeton (blå).
Genelec 8030 imponerar igen. Detta är ett föredöme för hela branschen! Både andra- och tredjetonsdist ligger neråt 0,1% vilket är en kritisk gräns för tredjetonen. Där ungefär går hörbarhetsgränsen och där ska den ligga. Vid frekvenser som närmar sig basreflexens avstämning kan distorsion inte undvikas, men här håller den sig ändå på helt acceptabel nivå. Mycket bra.
KEF LS50 har också tredjetonen väl nerpressad till 0,1%-nivån. Andratonen ligger på några tiondelar, och det är också helt ok. Andraton upplevs inte alls lika illa. Både KEF LS50 och Genelec 8030 låter helt rent.
Ino piPs. Inte helt bra. Den besvärande tredjetonsdisten från 800-3500Hz kommer från baselementet, den syns också om man mäter det separat. Den höga andratonsdisten över 3,5kHz kommer förstås från diskantelementet. För den som vill veta mer om de tre högtalarnas konstruktion ska jag strax beskriva dem mer i detalj och då ser man att båda elementen i piPs presterar medelmåttigt, inte så bra som man förväntar sig av en högtalare i denna prisklass. Jag bedömer att diskantelementet är i 100kr-klassen och baselementet i 400kr-klassen. De uppför sig typiskt som sådana element gör, och då får man inte en högtalare värd att kallas monitor.
För den som inte bryr sig om mer detaljer utan genast vill ha köpråd är det lätt: Genelec 8030 ger absolut mest ljudkvalitet för pengarna. De inbyggda förstärkarna med filter på linjenivå ger perfekta möjligheter att få helt neutral tonkurva oavsett placering. Distorsionen är ohörbar och det ljudtryck man kan få är imponerande. Men man ska inse att man får en högtalare helt utan djupbas. Helt dött under 55Hz.
KEF LS50 är mycket värdig tvåa. Även här är det 55Hz som gäller, men ändå med lite liv strax därunder. En svag bubbla vid 100-200Hz är en liten plump, men kan tvärtom av många upplevas som en fördel. I övrigt välbalanserad, med en lite varmare klang och utan hörbar distorsion. En gedigen och prisvärd högtalare.
Ino piPs hamnar tyvärr i en klass för sig själv. Den ska inte användas som monitor, men kan uppskattas i kök eller tonårsrum. Då blir man förstås tveksam inför priset. Både delar och konstruktion ger ett lågbudgetintryck. Om den kostat en tredjedel eller en fjärdedel hade den varit ett rimligt köp.
Konstruktionsdetaljer, för den intresserade.
Genelec 8030 är mycket gediget byggd, lådan gjuten i två halvor i aluminium och inuti sitter två 40W förstärkare. Jag har inte skärskådat dem men gissar att de är klass D. Att filtrera på linjenivå och ha separata förstärkare för varje element gör det möjligt för konstruktören att manipulera tonkurvor precis som man vill, vilket också lyckas fullt ut. Så här jobbar filtren med basnivån satt till max.
Det betyder jämn tonkurva i ekofri miljö, utan rumseffekt. För att kompensera för rumseffekt finns tre andra nivåer, en för hårt dämpade rum, en för lätt dämpade rum (bostadsrum) och en för placering nära vägg. Jag har i mätningarna använt den näst lägsta och då är förstås förstärkarens kurva betydligt planare.
Basfiltret har också ett läge för avskärning vid 85Hz, avsett för komplettering med basmodulen 7050. Jag har en sådan också och med den inkopplad kan man köra på otroligt hög nivå utan att det låter ansträngt. Det är en nästan pervers njutning att köra rock på samma nivå som på en rejäl rockkonsert! Vid en viss nivå börjar tyvärr min hund yla. Basreflexporten i 8030 är böjd för att få plats och starkt profilerad med en mycket vid öppning baktill.
Ingången är balanserad och klarar ca 10V före klipp, så man kan utan problem mata den antingen från linjenivå eller från effektförstärkare.
Det är alltid intressant att se hur beskrivningar i marknadsföringen stämmer med verkligheten. Genelec är ju finskt, och här gäller mycket av den finska no-nonsense-profilen. Broschyren uppger föredömligt alla viktiga data, och de stämmer dessutom väl med mina mätningar. Här specificeras både tonkurvor och distorsionsnivåer (mycket ovanligt).
KEF LS50 är tänkt att vara en modern variant av den legendariska BBC-monitorn LS3/5a, som KEF gjorde elementen till. LS50 är designad i England men byggs i Kina. Utförandet är mycket gediget och snyggt. Basporten är starkt profilformad och har en mjuk beläggning inuti som sägs ska förhindra blåsljud. Den mynnar bakåt. Elementet är ett koaxialelement med diskantelementet i mitten. Båda elementen har, som synes i de sammanlagda mätningarna ovan, utmärkta prestanda.
Broschyren är lite mer konsumentinriktad än Genelecs, man tänker sig nog också en kundkrets av hemmaanvändare. Men alla väsentliga uppgifter finns (även distorsion!) och stämmer väl med mina mätningar. Nedre gränsfrekvens är antagligen lite bättre än vad KEF uppger. Fast uppgiften om övre -3dB-punkten tvivlar jag på: 28kHz. Min mätning slutar vid 20kHz och redan där visar den -3dB. Det kvittar i och för sig. Det ska sägas att de allra flesta högtalartillverkare pratar otroligt mycket nonsens, både Genelec och KEF är ovanliga i detta avseende.
Ino Audio piPs är i alla avseenden en betydligt enklare konstruktion än de båda andra här. Det är en rektangulär låda i MDF med ett stag inuti och ett rakt basreflexrör med rundade ändar.
Eftersom elementen och filtret uppenbart inte ger en bra tonkurva kan det vara intressant att se närmare på vad det är som går fel. Elementen mätta var för sig i fri luft har följande tonkurvor:
Baselementet har en bra tonkurva och kan användas upp till 3,5kHz. Uppbrytningar kommer vid 5kHz och är inte särskilt besvärliga. Det har dock en hög nivå distorsion över 1kHz. Överlag ser det ut som ett ganska billigt element. Diskantelementet är ett sådant som ger en fallande 6dB-kurva, med en kraftig resonans vid 3,5kHz. Då gäller att diskanten kan dämpas omvänt, med 6dB/oktav från högsta frekvens och ändå nivåmässigt matcha mellanregisterelementet där de möts. Det gick inte riktigt här. Låt oss se på filtret.
Filtrets komponenter är limmade direkt på baselementets magnet och består för baselementet av en spole 0,65mH, följd av en kondensator 10uF i serie med ett motstånd 2,2ohm. Diskanten filtreras med endast en kondensator 2,2uF i serie med ett motstånd 2,2ohm. Det ger följande output från filtret:
Konsekvensen kan ses i den sammanlagda tonkurvan i början av artikeln. Det gick alltså inte att behålla nivån från diskantelementet om också högsta oktaven ska bli rak. Den offrades helt enkelt. Den lilla bubbla vid 3,5kHz man kan se i totala tonkurvan är det som är kvar av diskantelementets topp där. Om kurvan över 10kHz skulle bli rak måste hela diskantnivån behöva sänkas 6-8dB till, och då hamnar allt en bra bit under mellanregistret. Kompromiss, kompromiss. Den sämsta delen i piPs är diskantelementet. Det har dessutom en hög distorsionsnivå. Givet att dess fysiska utförande också är mycket simpelt och plastigt gissar jag att det är ett element i lågprisklassen som kostar kanske en hundralapp, möjligen bara några tior.
Men där finns en kompromiss till i filtret, som är värre. Spolen i serie med baselementet börjar verka redan vid 200Hz och lägger mellanregistret 4dB under basen, vilket det inte finns några skäl för i baselementets tonkurva. Kondensatorn som shuntar baselementet börjar verka vid 2kHz och först däröver fås 12dB/oktav. Detta förklarar den sneda tonkurvan. För att få bas- och diskantelementets register att hänga ihop har mellanregistret måst sänkas 4dB, och över 10kHz orkar diskantelementet inte mer. Man frågar sig varför detta svaga och dåliga diskantelement har tillåtits ge hela konstruktionen en sådan slagsida.
Informationen från Ino Audio om piPs är normal för branschen, dvs bristfällig, opålitlig, fluffig och pompös. Här är man långt från den finska no-nonsense-attityden hos Genelec. Broschyren har rubriken Manifest, ett numera lite belastat begrepp.
Tonkurva uppges till 33-21000Hz +-2,5dB. Oavsett hur man mäter finns det inga möjligheter att få det att stämma. För distorsion uppges inga värden alls. "Största vikt har lagts vid klangneutralitet, ljudkvalitet och djupbasförmåga" står det. Pyttsan. Klangneutral är den inte, då skulle filtret inte vara som det är. Högtalaren har en lite billig, publikfriande klang och allt tyder på att den är avsiktlig. Den dåliga förmågan att spela rent på högre nivå berörs, det är ändå hederligt.
