JonasW skrev:Så egentligen kan man säga att detta är mest för show?
Är det så du vill sammanfatta det jag skrev?

Jag förstår inte hur du kom fram till något sådant. Jag beskrev väldigt noga
att det var för att uppnå konkreta fysikaliska egenskaper som man för film-
bruk (THX hemmabio) föreskrev multipla diskanter.
Vad de i detta fall tänkt sig uppnå har jag inte kommenterat överhuvudtaget
och jag har svårt att se att någon skulle kunna göra det baserat på bara en
bild av högtalarna, men utan att veta någonting överhuvudtaget om hur de
där högtalarna arbetar. Är alla diskanter anslutna i fas? Är filtret gjort så att
de matas med samma signal?
Jag förstår inte hur du kan förvänta dig att någon skall kunna ta ställning till
något utan att de först veta något om saken.
Tycker det är bättre att du kontaktar tillverkaren och ber dem berätta hur de
använder diskanterna och vad de tänkt sig uppnå med det. Deras svar skulle
vara en mycket bättre utgångspunkt för vidare kommentar, än några bilder
på högtalarna.
Läser jag det som står på den där hemsidan (som verkligen skulle må bra av
att bli korrekturläst av någon som bättre behärskar både normal och teknisk
engelska) så ser det ut som om alla diskanter faktiskt används parallellt, vilket
gör att jag skulle råda alla som är spekulanter på systemet att ta reda på hur
det låter om man inte sitter exakt framför högtalaren.
Det kan man ju enkelt ta reda på genom att lyssna på dem, använd gärna en
brussignal så vinner du mycket tid jämfört med att lyssna på musik (som för-
visso avslöjar samma problem om de finns, men det tar som regel längre tid).
Ett annat sätt att undersöka saken är att mäta på högtalaren i några horison-
tella vinklar, t ex 0, 5, 10, 15, 29 och 25 grader. Det vill säga så man rimligt
väl täcker in de lyssningsvinklar som olika människor kommer att höra dem
från, i en normal hemmabio.
JonasW skrev:Är mina tankar angående dimensionering på mid/bas mot diskanter vettiga då? Visst känns det lite klent med bestyckningen utan att veta exakt xmax? I en sluten låda så känns det spontant som att de kommer ge sig långt före diskanterna.
Frågan är om frågan har någon relevans?
Vad spelar det för roll om diskanterna klarar mera än mellanregistret? Om de
senare är multipla av något annat skäl än att klara mera effekt så är det ju
helt meningslöst att jämföra på det sättet. Varför skulle det vara ett problem
att diskanterna klara mycket mera?
Är det ett problem om delningsfilterkomponenterna klarar mera? Eller om alla
kablar i högtalaren klarae mer effekt än resten av högtalaren? Något kommer
alltid att sätta gränsen, och det finns inget egenvärde i att inget är "för bra"
om braigheten har ett försumbart pris, och om diskanterna finns i multipel
upplaga av något helt annat skäl, så är ju överkapaciteten gratis.
Om det finns någon vill säga. Man behöver inte sänka delningsfrekvensen*
mycket för att öka kraven fyrfaldigt på diskantsystemet. Och de talar ju rätt
mycket om låg resonansfrekvens, så det är inte otänkbart att delningen är
lägre än normalt. Kanske är balansen mellan de olika registrens tålighet helt
enkelt helt perfekt?
- - -
Med detta sagt skall jag säga att jag har lekt med multipla diskanter på den
tid då det begav sig, och den enda kvadruppelkonfiguration i vilken jag tyckte
att det gick att nå signifikanta fördelar, var att de var placerade som en ruter.
Alltså i tre rader med en i den första, två (så tätt som möjligt) i den andra
och en i den tredje. Men allt som allt var fördelarna mera av typen "gick bättre
att nå ett mål" som det kanske var tveksamt om man ville nå. Men några fall
då det faktiskt är en väldigt bra ide, finns faktiskt.
Vh, iö
- - - - -
*Om man föreställer som att det är sinustoner som skall spelas så innebär en
sänkning av delningsfrekvensen med en oktav att systemets mekaniska system-
effekttålighet sjunker till en fjärdedel.
Hur mycket den elektriska effekttåligheten sjunker med en delningsfrekvens
(hypotetiskt oändligt brant delning för resonemanget) som är sänkt en oktav
är inte lika lätt att bestämma eftersom det inte går att bestämma utan att man
känner till musiksignalens spektralfördelning. Men om man utgår ifrån att det är
långtidseffekten som kommer att sätta gränsen och om ljudsignalernas spektral-
fördelning är rimligt normal så faller den ungefär 6 dB per oktav över 1 á 2 kHz
för majoriteten av välljudande musik och det gäller även för de flesta andra ljud
(tänk många olika ljud blandade under rimligt tidsintervall, som det är i en film)
och det betyder att varje oktavs samlade energi är 1/4 så stor som den under.
Mellan 1 och 2 kHz är energin fyra gånger högre än mellan 2 och 4 kHz, och mel-
lan 2 och 4 kHz är energin fyra gånger högre än mellan 4 och 8 kHz, som i sin
tur har fyra gånger mer energi än oktaven mellan 8 och 16 kHz...
Det betyder att en sänkning av delningsfrekvensen med en oktav leder till att
den elektriska systemeffekttåligheten typiskt sjunker med.. en faktor 3!
Den som tycker att det borde vara en faktor 4 har lite att klura på.

Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).