AndersH skrev:Hej,
denna version är poppis bland "audiofiler", Matrix: CP35-3017-7-1A1.
Lyckas inte hitta den på Discogs tyvärr. Letar jag tokigt eller har du skrivit
fel? Eller så finns den inte på Discogs: Länk.
Moderator: Redaktörer
AndersH skrev:Hej,
denna version är poppis bland "audiofiler", Matrix: CP35-3017-7-1A1.
PekkaJohansson skrev:Nej, Peter menar förstås originalet - det visade sig finnas fler än man först trodde.
Mer allvarligt talat: mitt exemplar av CP35-3017 anlände i dag. Skivan visade sig vara i betydligt bättre skick än vad säljaren hade förutskickat - kul när det för en gångs skull skiljer åt rätt håll. Med både japanen och MFSL i hand ska vi se om det till slut lossnar för mig och "Dark side of the moon". Jag planerar att göra MasVis-grafer på skivans samtliga spår för att se om det finns några generella skillnader. Så brukar vara fallet när det ska göras nyutgåvor. För jämförelsens skull blir det motsvarande detaljgranskning av förstautgåvan på EMI/Harvest. Dock står några andra plattor före i turordning.
Med vänlig hälsning
Pekka
petersteindl skrev:PekkaJohansson skrev:Mer allvarligt talat: mitt exemplar av CP35-3017 anlände i dag.
Med vänlig hälsning
Pekka
Hur låter den?
MvH
Peter
petersteindl skrev:Jag har hittat 20 ex av the Holy grail för 2,98 dollar styck. Är det någon som är intresserad?
Conclusions:
1. All (or almost all) who have heard the black triangle CD voted for that.
2. Some (or all) Japanese Harvest CDP 7460012 CDs have CP 35-3017 in the inner ring, and these have the same mastering as the black triangle CD.
3. If we leave the black triangle CD out, the SACD wins over the MFSL UDI, but not by much.
4. The Shine On/1992/20th anniversary remaster(s) are only preferred by a minority. The question is open if these 3 are actually identical. They probably are.
It should be noted that the Harvest version with CP 35-3017 on the inner ring doesn't have TTR at the end of it, in common with the infamous "Black Triangle". And it is very quiet. :shh:
And I checked some EAC peak levels:
CBS/Columbia CANADA - VCK 34474
track 1: 58.8%
track 2: 78.5%
track 3: 69.8%
track 4: 72.9%
track 5: 40.9%
CBS/Columbia USA - CK 34474
track 1: 60.2%
track 2: 80.4%
track 3: 71.4%
track 4: 74.5%
track 5: 41.9%
CBS/Sony JAPAN - CSCS 6042 (BlackFace)
track 1: 60.2%
track 2: 80.4%
track 3: 71.4%
track 4: 74.6%
track 5: 41.9%
EMI/Harvest ENGLAND - CDP 7 46128 2
track 1: 48.3%
track 2: 82.7%
track 3: 64.8%
track 4: 75.7%
track 5: 32.4%
EMI UK 92/94 "Remaster" - 7243 8 29748 2 6
track 1: 48.3%
track 2: 82.7%
track 3: 64.8%
track 4: 75.7%
track 5: 32.4%
It would seem that these CBSs are all the same mastering (the Canadian being 0.2dB lower), and the EMI "remaster" is clearly not remastered. (As usual, but that's not necessarily a bad thing...) It would be interesting to know how many different masterings there are of Animals.
CBS/Columbia JAPAN - 32DP 360
track 1: 60.2%
track 2: 80.4%
track 3: 71.4%
track 4: 74.6%
track 5: 41.9%
CBS/Columbia USA - CK 34474
and
CBS/Sony JAPAN - CSCS 6042 (BlackFace)
are indeed the same mastering, but not bit identical. When phase inverting one and then mix-pasting them, all musical content cancels out, but there is a residue of tape hiss in the right channel (?).
2:
CBS/Sony JAPAN - CSCS 6042 (BlackFace)
and
CBS/Columbia CANADA - VCK 34474
cancel out completely when peak levels are compensated for.
Svante skrev:Mja, man kan väl säga om peak levels att de säkert korrelerar med loudness war eftersom man typiskt strävar att få upp nivåerna och slå dem i taket när man loudnesswarar (nytt verb?). Däremot är det knappast något tillförlitligt mått på warande. Jag kan tex tycka att det är fullt rimligt att göra en remaster som bara höjer nivån från 50 % (-3 dB) till 98% (-0,2 dB) bara genom att ändra volymen.
Man kan också se toppnivåsiffrorna som ID-nummer till olika utgåvor. Är alla toppnivåerna precis lika (och väsentligt lägre än 98%) så är det nog samma master.
Jansson skrev:Till stor del måste det väl ändå vara ett mått på warande?
Svante skrev:Jansson skrev:Till stor del måste det väl ändå vara ett mått på warande?
Nej, det är faktiskt ett väldigt dåligt mått på det. Tag en inspelning gjord på 80-talet. Ofta lämnade man 6 dB headroom då, vilket ger ett toppvärde på 50%. En sådan inspelning kan man utan att skada inspelningen höja med 6 dB och då blir toppvärdet 100%.
Det är när man vill höja medelnivån ytterligare som warandet börjar. Toppvärdet kan dock aldrig öka över 100%. Det blir samma även efter tokmangling, det kan ju aldrig bli mer än 100%. Måttet slutar alltså ändra sig just när warandet börjar. Det mäter alltså förstadiet till warande, men inte warandet i sig. Alls.
Det svaga statistiska sambandet man ser, och som kanske ändå har en viss användbarhet är att en utstyrning till 100% speglar producentens önskan att få en så hög ljudnivå som möjligt, och ofta innebär det att man är beredd att offra ljudkvalitet för att höja medelnivån mer än mediet tillåter utan ljudförstörande processning.
Optimal utstyrning är 100%, fast utan extra toppfaktorsänkning. 100% är bra. (Man kan vilja göra vissa låtar svagare för att ett album ska hänga ihop.)
Title: The Wall (CBS / Sony Records 1st issue)
Record Company: CBS / Sony Records
Catalog Number: 50DP 361 / 62
Disc 1: 96.8 / 78.7 / 87.4 / 100 / 83.2 / 100 / 48.0 / 60.8 / 100 / 100 / 86.1 / 100 / 25.5
Disc 2: 85.4 / 63.3 / 72.8 / 44.7 / 100 / 94.9 / 72.6 / 100 / 100 / 94.9 / 100 / 79.2 / 15.7
Title: The Wall (Harvest Records 2nd issue)
Record Company: Harvest Records
Catalog Numbers:
Case: CDS 7 46036 8
CDs: CDP 7 46036 2 / CDP 7 46037 2Disc 1: 100 / 78.1 / 100 / 100 / 94.1 / 100 / 47.7 / 98.8 / 55.5 / 100 / 100 / 100 / 24.0
Disc 2: 62.7 / 53.9 / 34.4 / 30.1 / 98.2 / 66.0 / 50.9 / 65.6 / 79.5 / 62.8 / 69.2 / 51.5 / 10.2
Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 6 gäster