Svante! Jag håller med om en del av det du skriver, även om jag kanske inte tycker det är lika lätt som du att avgöra vad som behövs. Jag vill heller inte förenkla en förstärkare till att kunna driva si eller så låg impedans. Det är mera komplicerat än så. Man måste skilja på:
1. Att "klara" utan att gå sönder,
2. Att "klara" utan att förlora för mycket klippspänning,
3. Att "klara" utan att låta illa,
4. Att "klara" länge, med kontinuerlig signal, och att klara av kortare utbrott.
Och en sak till - om du tittar på en impedanskurva för en basreflexhögtalare, tittar noga på pucklarna i basregistret, kontemplerar dem noga, även hur toleranserna hos alla deras ingående delar kan tänkas påverka impedanskurvan...
Tycker du även efteråt att det känns som en bra ide att seriekoppla högtalarna?
Missförstå mig inte. Det finns fall, t ex när det gäller väl dämpade slutna lådor av hög kvalitet, där det går utmärkt att seriekoppla. Men rent generellt tycker jag det är vettigare att varna för att göra det.
- - -
Vill även nämna att det
med normal teknologi (rund eller sexkantig talspoletråd, och ett jämnt antal lager, alltså 2, 4, 6...) inte är alldeles enkelt att dimensionera om ett element för att ge det en annan impedans - således att det i övrigt får samma egenskaper. Med flattråd och enlagerstalspoler så går det dock.
Men annars finner man att ett element på 4 ohm med ändrade talspoleegenskaper sålunda att det blir på 8 eller 16 ohm istället, får ganska annorlunda egenskaper.
Genom att ändra antalet lager i talspolen så kan man dock göra vissa impedanser så de får likartat beteende som vissa andra impedanser. Exempelvis kan man utgå ifrån en 4 ohmig tvålagerstalspole och göra en talspole på 64 ohm och fyra lager, som beter sig praktiskt taget likadant.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).