Skall försöka bena ut denna fråga, och även reda ut några definitioner.
bassman skrev:Gör ett försök att fördjupa mig i "hur det funkar"
Varför görs det inte mer högtalare med hög verkningsgrad? En normal verkningsgrad brukar dom väl ligga runt 87dB, varför finns det inte mer talare med en verkningsgrad på runt 95-97dB? Är det svårare eller dyrare att producera en sådan?
Först och främst är det viktigt att hålla isär verkningsgrad och känslighet.
Det är två skiljda saker. När det gäller känslighet finns det knappt någon
gräns för hur hög dylik man kan nå, av två skäl:
1. Känsligheten definieras som regel som ljudtryck på 1 meter, vid 2,83 V
in till högtalaren, och 2,83 volt kan ju vara väldigt mycket effekt om man
gör en högtalare med låg impedans, och då finns goda möjligheter att öka
känsligheten. Det bet betyder inte att förstärkaren tycker att det blir ett
dugg lättade att få högtalaren att spela X dB. Det är en anpassningsfråga
om det blir lättare eller svårare.
2. Känsligheten definierar man som regel för en strålningsriktning, närmare
bestämt rakt framåt för det mesta. Så en högtalare med snäv spridning
kan få hög känslighet utan att ståla ut stor ljudeffekt.
Så en högtalare på 0,8 ohm och med väldigt snäv spridning kan ha ges en
känslighet om långt över 100 dB @ 2,83 volt, utan att ha hög verknings-
grad alls.
Verkningsgrad i högtalarsammanhang är förhållandet mellan den utstrålade
akustiska effekten (alltså allt ljud som strålar ut från högtalaren, i alla rikt-
ningar med andra ord) och den inmatade*.
Om man matar in 100 W och får ut 1 W så är alltså verkningsgraden 1%.
Det kan låta lite, men det är en mycket hög verkningsgrad. De flesta hög-
talare med vällljudspotential har en verkningsgrad som är en bråkdel av
det, trots att många av dem har skapligt stor spridning.
bassman skrev:Läser om folk som jackar på slutsteg med ohyggligt hög effekt, är det inte enklare att skaffa en högtalare med högre verkningsgrad? Vad har jag bommat?
Inte nödvändigtvis någonting, men högtalare med hög verkningsgrad är
som regel väldigt dåliga högtalare. Vissa av dem är dessutom ohyggligt
stora.
Fast om verkningsgraden bara behöver vara hög över säg 400 Hz så är det
skapligt enkelt att göra en högtalare med hyfsat hög verkningsgrad, utan
att den behöver uppvisa några jätte-jättestora brister.
bassman skrev:Har lyssnat lite på Klipsch som har hög verkningsgrad, så det går ju. Att Klipschljudet inte riktigt är min grej är en annan sak
edit: ändrade rubrik
Med horn är det lätt att öka verkningsgraden, och i ännu högre grad käns-
ligheten, eftersom direktiviteten också kan ökas med horn. Men bara vid
lite högre frekvenser.
Vid lite lägre frekvenser är horn inte en effektiv konstruktionsprincip, utan
basreflex är bättre. Horn är inte ens den näst bästa principen för att nå
en hög verkningsgrad (per lådstorlek) vid lite lägre frekvenser.
- - -
Och vad finns det då för sammanfattningsbara begränsningar man har att
rätta sig efter?
Jo, det är faktiskt så här enkelt:
Om man använder den effektivaste principen, basreflex, så är sambandet
mellan lådans litenhet (som man vill ha "mycket" av) dess verkningsgrad
(som man vill ha mycket av) och dess periodtidsförmåga (som man vill ha
mycket av - det vill säga förmåga till låga frekvenser), så är produkten av
de tre (om de höjs upp rätt dessförinnan) konstant.
Precis samma samband gäller faktiskt för slutna lådor, men med en sämre
produkt.
Jag brukar kalla det för trehorningen. Odjuret man alltid måste tampas
med, men penna på rutpapper, och besegra för att komma fram till en god
dimensionering.
Med besegra menar jag inte övervinna, utan bara att nå fram till möjlig-
heternas gräns.
- - -
Så - OM man vill öka verkningsgraden så behöver man börja med att välja
vad man vill offra för att få det. Antingen måste man göra en väldigt stor
högtalare, eller också behöver man göra en som inte klara låga frekvenser
något vidare.
Och sen behöver man se till så att resultatet inte blir alltför mycket sämre
än vad som är möjligt.
Kort sagt - hög verkningsgrad är inget problem så länge man bara behöver
klara av frekvenser över säg 400 Hz.
- - -
Men hög verkningsgrad drar som regel även med sig andra svagheter, som
dock inte är fysikaliskt entydiga såsom trehorningen.
Så även om man ser att man kan hitta vad man tycker är en acceptabel
kompromiss mellan bandbredd, storlek och verkningsgrad, så har man alltid
ett stort konstruktionsarbete framför sig för att få en högverkningsgradig
högtalare att låta anständigt.
De vill inte göra det av sig själv. Tvärtom.
Vh, iö
- - - - -
*Räknar man all utstrålad effekt, alltså även värme, så blir verkningsgraden
alltid 100 %.
Det kan även nämnas att linjekällor som regel inte har så hög verkningsgrad
som det sägs om dem. Däremot har de mycket hög direktivitet.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
) 
