Som du skriver kan olika individer av samma element skilja sig åt, precis som toleranser i filterkomponenter. Min erfarenhet är att elementvariationer är storleksordningar större än komponentspridning, om du bara undviker billigaste typerna av kondensatorer (läs väljer filmkondensatorer) eller överkänsliga filterkopplingar. Vill du få mindre spridning än så är det noggrann urval/matchning som gäller, vilket oftast snabbt blir kostsamt för hemmabyggaren
.
Samtidigt märker du att den akustiska miljön påverkar resultatet mycket mer än spridningen hos komponenterna. Så i slutändan tänker jag att först behöver man skaffa högtalarna en mycket likartad arbetsmiljö, innan du tjänar på att eliminera komponentvariationer in absurdum. Om du inte bara är ute efter feelgoodkänslan
.
Innan du fokuserar på små variationer dina uppmätta tonkurvor tycker jag det är viktigt att du förstår verkliga orsaken till variationerna. Är det en element-, filter- eller akustikegenskap? Olika egenskaper kan få helt skilda konsekvenser i lyssningsresultatet. Så en spikrak frekvenskurva är kanske inte alls det du tycker låter bäst i slutändan.
Jag tycker dina mätkurvor ser välbalanserade ut nu, utifrån dina beskrivningar. Nu skulle jag fokusera på lyssning och göra finjusteringar utifrån dina lyssningsupplevelser istället. När du tycker du hittat en ännu bättre balans kan du gå tillbaks och göra nya kontrollmätningar (viktigt att du spar och kan upprepa samma mätförutsättningar så du kan jämföra före/efter), för att se vilka skillnader som skapar vilka lyssningsintryck.
Så där höll jag på i gott och väl ett år... (katalyserat av min miniDSP som gjorde det så enkelt att ändra
).
/mats
Skivaffär, IC kretsar, mobiltelefoner, hifi-skribent, näringslivsanalyser i CV:t. Har snöat in på dipolära högtalare, Stig Carlsson och psykoakustik