Svante skrev:Hehe, ja då tror jag att IÖ och jag har kommit överens om att vi har olika
synsätt. I fallet med trattgrammofonen så ser jag skivspåret som någonting, vadsomhelst, som tvingar nålen till en viss hastighet, och då också ger en kraft. Tillsammans passerar då en effekt från spårväggen och som ingenjör är det ju trevligt att tänk på spårväggen som en effektkälla som man kopplar till grammofonens nål. På samma sätt kan man tänka att en effektförstärkare levererar effekt till högtalaren.
Samtidigt finns naturligtvis det alternativa synsättet att spåret bara talar om hur mycket av skivtallrikens rotationsenergi som ska skjutsas in i ljuddosan. Eller att förstärkaren bara pytsar ut duttar av den energi som egentligen finns i nätdelen, eller kanske tom i Forsmark.
Det fina med att vara ingenjör är att man kan välja synsätt, efter behov. Ska man studera hur grammofonens ljuddosa och horn fungerar så är det bra, menar jag, att se spårväggen som just en effektkälla. Ska man studera hur varvtalet beror av lasten (dvs om det behövs mycket akustisk effekt) så är det förstås bra att studera hur mycket effekt spåret förmedlar från tallriken.
Fick jag till det nu IÖ?

Det tror jag nog. Jag läste inte så noga. Försökte prata noga, och lyssna noga, när vi talades vid över telefon istället.
Mitt synsätt är att spåret är
information bara, och genom den sinnrika konstruktionen så tvingar spåret över röresleenergi från rotationen till nålen, och upp i burken, och över till den akustiska världen viia membranet i burken, och till sist ut i luften!
Jag har för mig att det kan bli uppåt en tiondels watt eller så. Det är MYCKET ljud det, om man förväntade sig att det skulle bli lite svaga tut av det bara (det är lika mycket som från en högtalare med en vekningsgrad om 0,2% som påförs 50W).
När det gäller "vad som är källan" energimässigt tycker jag att man i effektförstärkarperspektivet gör klokt i att titta varifrån effektförtärkaren tar sin energi - alltså nätdelen. Att den i sin tur (sisådär 100 ggr per sekund, men
inte däremellan nota bene) tar energi från nätet är helt ointressant för diskussionen om effektförstärkarens arbetssätt. Effektförstärkaren ser ju bara nätdelen i ena riktningen och lasten (högtalaren) i den andra. Därtill tar den emot information (insignalen) om hur nätdelsenergin skall moduleras.
På samma sätt är det intressant att nålen tar energi från rotation och fjäder i den gamla grammofonen, men näppeligen intressant att fjädern fått sin energi från en hand som vridit upp den.
Det har liksom inte med energiomvadnlingen/förstärkningen (av information upp tille en ansenlig effekt) att göra, i någotdera fallen.
Håller förstås med Svante till 100% om att det är gott att var ingenjör, säledes att man kan bolla runt ett problem och välja vilket sätt man vill se det.
Men jag vill INTE se spåret som "effekt som trycks in i nålen". Spåret är bara en modulation, energin kommer från den vinkelräta rotationen.
Visst, för nålens del skulle det förvisso vara sak samma - spåret skulle lika gärna kunna darra sidledes och rotationen vara noll, nålen fattar ju verkligen ingenting, men det gör jag! Så jag väljer en bättre och mera komplett modell!
I synnerhet är det vilktigt att göra det när man skall beskriva just det som frågan handlade om, nämligen att en sådan tingest som en mekanisk grammofon, faktiskt är en mekanisk förstärkare!
Den gör om rörelseenergi, via modulation till mekanisk frekvensmodulerad effekt som via ett membran med akustisk belastning omvandlas till akustisk effekt via hornet impedansanpassas för att kunna förpassas ut i fria luften med små förluster - ljud.
Ungefär samma sak som en förstärkare + högtalare gör med den elektriska energin i förstärkarens nätdel.
Via modulation omvandlas nätdelsenergin till en elektriskt frekvensmodulerad effekt, som via drivern omvandlas till mekanisk effekt, som via membranet med en akustiks belastning, omvandlas till akustisk effekt - ljud.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).