Varför så få banddiskanter?

[Baffel]

Läste på denna sidan om banddiskanter.

https://www.xmag.se/del-3-utvecklar-en-diskant/

Visst vad författaren föredrar framgår ganska tydligt. Banddiskanter. Men varför finns det så banddiskanter i högtalarkonstruktioner? Jag tar hans pros and cons. Det måste vara några av nackdelarna för banddiskanter som väger över. Är det pris, spridning? För en banddiskant verkar ju ha en hel del fördelar. Vad anser /tror ni?

Håller ni med i det författaren xmag skriver:
Talspoledriven
Nackdelarna med talspolediskanter är att:

Talspolar väger en hel del
Magnetfältet arbetar endast mot en del av den rörliga massan
Den passiva rörliga massan accelerar och bromsar långsamare än den
aktiva
Det uppstår konuppbrytning i den passiva delen av den rörliga massan
Talspolens impedans påverkar frekvensgången negativt
Resonansfrekvensen ligger ofta nära eller i delningsfrekvensen
Membrankanten kan delvis svänga i motfas till övrig rörlig massa
I magnetsystemets stålpoler uppstår virvelströmmar när talspolen svänger
Resistansen ökar vid ökad värme
Förstärkare och delningsfilter ser en induktiv last
Frekvensgången blir ofta olinjär

Fördelarna med talspolediskanter är att:

Man kan uppnå hög energitäthet i spalten där talspolen flyter

God spridningsförmåga
Beprövad och väl utvecklad i mängder av olika typer och format- Relativt
billig och enkel konstruktion om man använder en befintlig diskant
till utvecklingen.

Banddriven
Nackdelarna med banddrivna diskanter är att:

Svårt att få upp magnetfältets täthet
Vid hög magnetiskt täthet minskar linjäriteten i magnetgapet.
Begränsningar i val av membran eftersom det måste vara elektriskt
ledande
Svårt att få upp verkningsgraden
Oftast låg resistansen med behov av omvandlare
Mekaniskt känslig
Parallella ytor i magnetgapet, där ljudet alstras, skapar stående vågor
I magnetsystemets stålpoler uppstår virvelströmmar när membranet
svänger

Fördelarna med banddrivna diskanter är att:

Hela den rörliga och ledande massan flyter i magnetfältet
Förutsättningar för mycket liten förvrängning
Ingen eller liten resonansfrekvens
Förstärkare och delningsfilter ser en resistiv last
Signalen formas linjärt över hela membranytan
Fasen är oftast helt linjär inom arbetsområdet
Frekvensgången blir ofta extremt linjär

[I-or]

Det är många rena felaktigheter på den sajten.

Det korta svaret är att banddiskanter löser några få problem och skapar massor av nya. Klassisk hifi-konstruktion, alltså.

[Morello]

Hur lyder det långa svaret?

[Baffel]

Har inte banddiskanter något som du brukar jaga I-or, dvs låg distorsion?

[Maarten]

Har inte banddiskanter något som du brukar jaga I-or, dvs låg distorsion?

Nja, se t ex här: viewtopic.php?f=3&t=70721&start=240#p2144505

I-or: Korta bandelement brukar ge ganska hög distorsion. Linjekällor av bandtyp har dock potential att prestera exceptionellt bra här.

[Baffel]

Kanske det . Så här säger Troels :

In conclusion I have to say that there is no correllation between distortion levels and which tweeters I like and which I dislike. So don't discard a certain tweeter based solely on distortion levels; it may very much depend on how it is used and which middriver or midbass it has to mate.

Fast å andra sidan fattar jag inte riktigt hur Troels resonerar där. Blir det inte ännu bättre att välja ett element som från början har låg dist och sen till det hitta lämpligt bas/midbas till det. Tycker han liksom arbetar konstigt baklänges i det fallet.

Test och mätningar dist, banddiskanter :

http://www.troelsgravesen.dk/Tweeters_dist-test.htm

[jonasp]

Hur lyder det långa svaret?

Undrar jag också. Och följdfrågan: exempel på bra banddiskanter?

[VintageHiFi]

Kanske det . Så här säger Troels :

In conclusion I have to say that there is no correllation between distortion levels and which tweeters I like and which I dislike. So don't discard a certain tweeter based solely on distortion levels; it may very much depend on how it is used and which middriver or midbass it has to mate.

Fast å andra sidan fattar jag inte riktigt hur Troels resonerar där. Blir det inte ännu bättre att välja ett element som från början har låg dist och sen till det hitta lämpligt bas/midbas till det. Tycker han liksom arbetar konstigt baklänges i det fallet.

Test och mätningar dist, banddiskanter :

http://www.troelsgravesen.dk/Tweeters_dist-test.htm

Det beror gissningsvis på när & hur diskanten ger distorsionen.
Dvs kan man få den att jobba inom sitt optimala område avseende frekvensomfång
& ljudnivå kanske den är väldigt välljudande. Drivs den utan för detta område t.ex
tvingas spela högre än vad som fungerar i det speciella fallet är den kanske fel val.
Men för någon som håller sig inom "väljudsområdet" kan den vara ett mycket bra val.

Jag kör i ett av mina system Fountek NeoCD3 vilket jag tycker är en mycket trevlig diskant
där får den jobba från 3kHz & uppåt, neråt tar ett par 10" JBL 127H över som jobbar ner till 300Hz
i botten finns ett par 18" Earthquake EQ-18 basar.

[JB]

Är inte hållbarheten ett ganska stort problem också?
Tycker man väldigt ofta ser begagnade banddiskanter till salu som är i behov av nya band enligt säljaren.

[Baffel]

Kanske det . Så här säger Troels :

In conclusion I have to say that there is no correllation between distortion levels and which tweeters I like and which I dislike. So don't discard a certain tweeter based solely on distortion levels; it may very much depend on how it is used and which middriver or midbass it has to mate.

Fast å andra sidan fattar jag inte riktigt hur Troels resonerar där. Blir det inte ännu bättre att välja ett element som från början har låg dist och sen till det hitta lämpligt bas/midbas till det. Tycker han liksom arbetar konstigt baklänges i det fallet.

Test och mätningar dist, banddiskanter :

http://www.troelsgravesen.dk/Tweeters_dist-test.htm

Det beror gissningsvis på när & hur diskanten ger distorsionen.
Dvs kan man få den att jobba inom sitt optimala område avseende frekvensomfång
& ljudnivå kanske den är väldigt välljudande. Drivs den utan för detta område t.ex
tvingas spela högre än vad som fungerar i det speciella fallet är den kanske fel val.
Men för någon som håller sig inom "väljudsområdet" kan den vara ett mycket bra val.

Jag kör i ett av mina system Fountek NeoCD3 vilket jag tycker är en mycket trevlig diskant
där får den jobba från 3kHz & uppåt, neråt tar ett par 10" JBL 127H över som jobbar ner till 300Hz
i botten finns ett par 18" Earthquake EQ-18 basar.

Så kan det vara , men detsamma gäller för alla typer av element.
Nyfiken. Vad menar du med mycket trevlig?

Hur är det med sweetspot? Smal eller? Har för mig jag läst att ljudbilden lätt faller ihop med banddiskanter men sitter man i rätt position så har de en klarhet som är riktigt bra. Vet inte om det är dina intryck med?

[I-or]

De viktigaste nackdelarna med typiska banddiskanter:

1. Mycket begränsad vertikal spridning

2. Ojämn frekvensgång

3. Hög distorsion (av många skäl, bl.a. transformatorkoppling och odämpade moder - membrandistorsion)

4. Mekanisk känslighet

5. Högt pris

Dessutom är moderna kalottdiskanter så högpresterande att det inte finns någon anledning att använda sig av banddiskanter. Om någon fortfarande envisas så är den här riktigt bra i sammanhanget: http://viawave.ru/files/SRT-7.pdf.

[MacBruce]

De viktigaste nackdelarna med typiska banddiskanter:

1. Mycket begränsad vertikal spridning

2. Ojämn frekvensgång

3. Hög distorsion (av många skäl, bl.a. transformatorkoppling och odämpade moder - membrandistorsion)

4. Mekanisk känslighet

5. Högt pris

Dessutom är moderna kalottdiskanter så högpresterande att det inte finns någon anledning att använda sig av banddiskanter. Om någon fortfarande envisas så är den här riktigt bra i sammanhanget: http://viawave.ru/files/SRT-7.pdf.

"Osäker anslutning" enl senaste Mac/Firefox! Det hindrade dock inte, att en .pdf-fil kom neddansande...

[distad]

Du får väl lyssna på mina Adam Audio A8x och bild dig en egen uppfattning om banddiskanter än att tro på allt som skrivs här.

[I-or]

Adam Audio A8x utnyttjar en s.k. air motion transformer, vilken inte brukar räknas som ett bandelement. Air motion transformers har också en hel del inneboende problem, men dessa skiljer sig ordentligt från banddiskanternas.

[Bill50x]

Min lilla erfarenhet av banddiskanter är att de är ganska kitsliga att hantera. De fördelar de eventuellt kan prestera är inte värt mödan helt enkelt.

/ B

[distad]

Det kallar det själv för banddiskant. Men det är ju bara att lyssna på Audiovectors bandiskanter, låter hemskt. Men Elac har lyckats mycket bättre med sina modeller och dessa diskanter ser mycket lik ut så det kanske samma grundmodell.

[goat76]

Det kallar det själv för banddiskant. Men det är ju bara att lyssna på Audiovectors bandiskanter, låter hemskt. Men Elac har lyckats mycket bättre med sina modeller och dessa diskanter ser mycket lik ut så det kanske samma grundmodell.

Förr hade jag en högtalare från Elac med banddiskant, den lät visserligen fint och luftigt men jag upplevde diskanten som extremt smalstrålande, hur upplever du den biten med dina högtalare från Adam?

Min centerhögtalare har jag dock kvar, en Elac med banddiskant och jag uppskattar verkligen tydligheten den ger för dialoger i filmer, så den är här för att stanna.

[I-or]

Air motion transformern är här ca 4 cm bred, vilket ger påtaglig horisontell riktverkan från ca 4 kHz, d.v.s. ca en oktav lägre än för en typisk kalottdiskant. Påtaglig vertikal riktverkan får man redan från ca 3 kHz.

Den stora aktiva "tredimensionella" dragspelsarean är en fördel vad gäller distorsion (som förvisso ändå inte är direkt låg), men leder också till att frekvensgång och spridning lämnar en del övrigt att önska.

https://en.wikipedia.org/wiki/Air_Motion_Transformer

[solhaga]

Air motion transformern är här ca 4 cm bred, vilket ger påtaglig horisontell riktverkan från ca 4 kHz, d.v.s. ca en oktav lägre än för en typisk kalottdiskant. Påtaglig vertikal riktverkan får man redan från ca 3 kHz.

Den stora aktiva "tredimensionella" dragspelsarean är en fördel vad gäller distorsion (som förvisso ändå inte är direkt låg), men leder också till att frekvensgång och spridning lämnar en del övrigt att önska.

https://en.wikipedia.org/wiki/Air_Motion_Transformer

Japp, så här se min SLAM! ut i en MTM-konfiguration med M 300x600 och T 40x40 mm


Den tunna gula kurvan ligger på +/- 14 grader vid 20 kHz och +/- 10 grader vid 3 kHz.


Den tunna gula kurvan ligger på +/- 14 grader vid 20 kHz.

Den färdiga diskanten:


Mätte så här vid en meter och en watt in:

[distad]

Det kallar det själv för banddiskant. Men det är ju bara att lyssna på Audiovectors bandiskanter, låter hemskt. Men Elac har lyckats mycket bättre med sina modeller och dessa diskanter ser mycket lik ut så det kanske samma grundmodell.

Förr hade jag en högtalare från Elac med banddiskant, den lät visserligen fint och luftigt men jag upplevde diskanten som extremt smalstrålande, hur upplever du den biten med dina högtalare från Adam?

Min centerhögtalare har jag dock kvar, en Elac med banddiskant och jag uppskattar verkligen tydligheten den ger för dialoger i filmer, så den är här för att stanna.

Jag återkommer goat76.

[Vinylcalle]

ELAC är också AMT.

Själv har jag drygt 2 meter långa banddiskanter i mina Magnepan.

Mvh Carl

[I-or]

Har du mätt frekvensgång och distorsion för dessa?

[RogerGustavsson]

Jag har också sådan diskanter och så här blir det på 1 m med delningsfiltret där de sitter. Skalan gör att frekvensgången ser värre ut än vad den är.

magnepan ribbon.jpg (281.53 KiB) Visad 3299 gånger

[I-or]

Tack, jag såg tidigare att frekvensgången i lyssningspositionen var ganska jämn. Det är inte enkelt att mäta på stora källor.

[I-or]

Japp, så här se min SLAM! ut i en MTM-konfiguration med M 300x600 och T 40x40 mm

Distorsionen är låg och frekvensgången någorlunda hygglig för diskantelementet, men är åtminstone lätt att ekvalisera. Spridningen blir förstås relativt begränsad. Dina AMT-element är för övrigt precis så underbart komplicerade som det anstår en gör-det-själv-kung.

[solhaga]

Japp, så här se min SLAM! ut i en MTM-konfiguration med M 300x600 och T 40x40 mm

Distorsionen är låg och frekvensgången någorlunda hygglig för diskantelementet, men är åtminstone lätt att ekvalisera. Spridningen blir förstås relativt begränsad. Dina AMT-element är för övrigt precis så underbart komplicerade som det anstår en gör-det-själv-kung.

M skall vara 300x60 mm, sorry

Jag använder JRMC:s DSP för delning och EQ. Åtta kanalers DAC, så både diskant- och mellanAMT:er har varsina kanaler och förstärkare.

Med de ovan angivna simulerade vinklarna, är sweetspoten 1x1 meter.
Det räcker för mig i min fåtölj.

Komplicerade? För mig är de oerhört enkla.
Det svåra har varit att få bort durr.

Kung? Tack för komplimangen .

[Baffel]

Solhaga; DIYn egen doktor Moreau . Alltid lika spännande att se vad Solhaga meckar fram på sin DIY ön:D

Dock med bättre resultat än nämnde doktor , hoppas jag.

[JM]

Finns det att köpa långa banddiskanter nya/beg typ som sitter i apogee med frekvensområde 500 - 20 000 Hz?

JM

[I-or]

Finns det att köpa långa banddiskanter nya/beg typ som sitter i apogee med frekvensområde 500 - 20 000 Hz?

JM

Mycket osannolikt. Inte ens gökarna i det gamla östblocket som kan hitta på lite allt möjligt lär sälja sådana eftersom marknaden är minimal. De är dock enkla att bygga själv jämfört med GDS-Kungens AMT:er som kräver massor av specialbitar av olika slag. Idag kan man också utnyttja neodymiummagneter och höja känsligheten avsevärt.

Jag trodde att du hade byggt sådana? Det är svårt att misslyckas med dem, speciellt om man tänker ekvalisera.

[solhaga]

Långa banddiskanter?
Byggde några inkarnationer men lade ner efter några år eftersom de inte gick bra ihop med OB-panelerna jag hade då.
Det blev väl mycket fladder eftersom de var i epicentrum av OB-noden.

Det var också svårt att få en bra stereobild runt delningsfrekvensen (300 Hz); det blev lite väl utsmetat i horisontalled.

Enkla att bygga men själva banden kan vara trickiga att få till:

[Vinylcalle]

Har du mätt frekvensgång och distorsion för dessa?

Nja bara fullrange i lyssningsposition, och jag vet inte om det säger så mycket.

Vet inte hur jag heller skulle mäta det på något vettigt vis.

Mvh Carl

[JM]

Finns det att köpa långa banddiskanter nya/beg typ som sitter i apogee med frekvensområde 500 - 20 000 Hz?

JM

Mycket osannolikt. Inte ens gökarna i det gamla östblocket som kan hitta på lite allt möjligt lär sälja sådana eftersom marknaden är minimal. De är dock enkla att bygga själv jämfört med GDS-Kungens AMT:er som kräver massor av specialbitar av olika slag. Idag kan man också utnyttja neodymiummagneter och höja känsligheten avsevärt.

Jag trodde att du hade byggt sådana? Det är svårt att misslyckas med dem, speciellt om man tänker ekvalisera.

Jag misslyckades tyvärr. Mina bandhögtalare hade likt Solhagas problem med bandfladder. Hade problem med få till bandet och förstod nog inte riktigt hur bandet skulle optimeras. Möjligen var mitt försök att öka B-fältet med mjukjärnspolskor och dubbla antalet ferritmagneter mot ursprungliga Danska förebilden inte helt ok. Tanken var att med 10 mm gap mellan polskorna och med 10 mm tjocka polskor får ett bredare, kraftigare och homogenare B-fält med möjlighet till att öka x-max, verkningsgraden och ljudtrycket. Ferrit magneterna var bara 5 mm tjocka och var tänkta i Danska varianten att ha ett avstånd på 20 mm. Möjligen bidrog mina fem kanske allt för närliggande Altec Lansing 15" till bandfladder? Tyvärr var det mycket då med jobb, forskning och småbarn så projektet landade i ett förråd.
Du kanske har något förslag eller länk till hur en GDS bandhögtalare med neodymiummagneter kan se ut. Går det att få till band som klarar 300 - 20 000 Hz? Sannolikt mycket enklare och tillräckligt bra att skippa polskor och bara använda kraftiga neodymiummagneter nära bandet. Största utmaningen som jag ser det är banden. Möjligen finns idag bättre material till banden. Finns det några som tillverkar band enligt specifikation?

JM

[solhaga]

Finns det att köpa långa banddiskanter nya/beg typ som sitter i apogee med frekvensområde 500 - 20 000 Hz?

JM

Mycket osannolikt. Inte ens gökarna i det gamla östblocket som kan hitta på lite allt möjligt lär sälja sådana eftersom marknaden är minimal. De är dock enkla att bygga själv jämfört med GDS-Kungens AMT:er som kräver massor av specialbitar av olika slag. Idag kan man också utnyttja neodymiummagneter och höja känsligheten avsevärt.

Jag trodde att du hade byggt sådana? Det är svårt att misslyckas med dem, speciellt om man tänker ekvalisera.

Jag misslyckades tyvärr. Mina bandhögtalare hade likt Solhagas problem med bandfladder. Hade problem med få till bandet och förstod nog inte riktigt hur bandet skulle optimeras. Möjligen var mitt försök att öka B-fältet med mjukjärnspolskor och dubbla antalet ferritmagneter mot ursprungliga Danska förebilden inte helt ok. Tanken var att med 10 mm gap mellan polskorna och med 10 mm tjocka polskor får ett bredare, kraftigare och homogenare B-fält med möjlighet till att öka x-max, verkningsgraden och ljudtrycket. Ferrit magneterna var bara 5 mm tjocka och var tänkta i Danska varianten att ha ett avstånd på 20 mm. Möjligen bidrog mina fem kanske allt för närliggande Altec Lansing 15" till bandfladder? Tyvärr var det mycket då med jobb, forskning och småbarn så projektet landade i ett förråd.
Du kanske har något förslag eller länk till hur en GDS bandhögtalare med neodymiummagneter kan se ut. Går det att få till band som klarar 300 - 20 000 Hz? Sannolikt mycket enklare och tillräckligt bra att skippa polskor och bara använda kraftiga neodymiummagneter nära bandet. Största utmaningen som jag ser det är banden. Möjligen finns idag bättre material till banden. Finns det några som tillverkar band enligt specifikation?

JM

Jag hade polskor (eller var det danskor), det var nödvändigt för att få till en högre och jämnare magnetisk flödestäthet i gapet.




Tricket är sedan att ha bredare strippar där den magnetiska flödestätheten är högre eftersom det innebär en lägre strömtäthet då strömmen är densamma genom alla strippar.
Eftersom kraften på bandet är en kryssprodukt erhålles på så vis en jämnare kraft över hela bandet


Mina band klarade inte upp till 20 kHz, vad jag minns så började de dippa en bra bit nedanför.
Så här såg min EQ för dessa element ut:

Det krävdes också en del justeringar av resonansfenomen på grund av geometrier.

En annan utmaningen är att limma neodymiummagneterna.
Det gäller att uppfinna en bra jigg för detta samt hitta långa omagnetisk tvingar.

Jag experimentare en hel del med bafflar, men fann till slut att de nakna gav bäst resultat.
Det är viktigare att elementen spelar nära varandra i horisantalled, men det gav ju ökat fladder...


Banden kunde också användas som larm; de rasslade till när ytterdörren öppnades eller stängdes.
För att undvika att slutstegen "poppade" banden var jag också tvungen till en relälösning.

[Bill50x]

Är det inte samma sak med banddiskanter som med tangentialarmar, man försöker lösa ett problem som inte finns? Till en hög kostnad och en massa besvär...

/ B

[I-or]

GDS-Kungen har förstås byggt ett par versioner av långa bandelement också. Underbart.

Få se, vad återstår nu, elektrostater och plasmadiskanter? Källaretsade MEMS-chip och egenhändigt framställda piezokristaller?

[I-or]

Är det inte samma sak med banddiskanter som med tangentialarmar, man försöker lösa ett problem som inte finns? Till en hög kostnad och en massa besvär...

/ B

Mestadels är det så, ja. Anledningen till att både bandmikrofoner och sedermera banddiskanter kom till var att tekniknivån då inte hade tagit elektretmikrofoner och kalottdiskanter till i det närmaste perfektion som idag. De var helt enkelt en lösning på problem som inte existerar idag. Långa banddiskanter är dock mycket användbara om man vill få till en linjekälla, vilken har stora fördelar speciellt i akustiskt icke-reglerade lyssningsrum. Dessutom kan de ha extremt låg distorsion om de är välkonstruerade.

[solhaga]

GDS-Kungen har förstås byggt ett par versioner av långa bandelement också. Underbart.

Få se, vad återstår nu, elektrostater och plasmadiskanter? Källaretsade MEMS-chip och egenhändigt framställda piezokristaller?

Nej, men AMT-hörlurar samt opampssteg för att driva dessa ligger i backloggen.
Först måste jag dock bli klar med ombyggnaden av min plasmaskärare samt implementationen av X-SLAPS för mina slutsteg.

[solhaga]

Är det inte samma sak med banddiskanter som med tangentialarmar, man försöker lösa ett problem som inte finns? Till en hög kostnad och en massa besvär...

/ B

Mestadels är det så, ja. Anledningen till att både bandmikrofoner och sedermera banddiskanter kom till var att tekniknivån då inte hade tagit elektretmikrofoner och kalottdiskanter till i det närmaste perfektion som idag. De var helt enkelt en lösning på problem som inte existerar idag. Långa banddiskanter är dock mycket användbara om man vill få till en linjekälla, vilken har stora fördelar speciellt i akustiskt icke-reglerade lyssningsrum. Dessutom kan de ha extremt låg distorsion om de är välkonstruerade.

Håller med, men mikrodynamiken är nog svårslagen
Mina 125 cm långa och 3 cm breda band vägde bara 1 gram.

[Morello]

Vad är mikrodynamik för något?

[I-or]

Jag förstår inte heller vad mikrodynamik är, men möjligen, möjligen skulle det kunna finnas materialberoende olinjäriter vid extremt låga töjningar för spidern* eller, ännu mer hårdraget, surrounden i ett konventionellt element. Jag har dock aldrig sett några mätningar som pekar på detta. Även om ämnet aldrig har utretts specifikt, så ser jag det hela som ytterligare en hifi-floskel.

Däremot uppvisade säkert Solhagas långa banddiskanter låg distorsion vid låga ljudtrycksnivåer, vilket lätt kan tolkas som bra mikrodynamik. Ljudet blir mer detaljerat, helt enkelt, och detta blir tydligast vid låga ljudtrycksnivåer.

Stereophiles John Atkinson brukar spekulera i att liknande subjektiva egenskaper för panel/bandhögtalare beror på resonanser i membranen, men när det är just resonanser så låter de åtminstone för en tränad lyssnare precis som detta också. T.ex. beror "zinget" i sämre banddiskanter på just resonanser. En mindre framstående lyssnare kan då förstås tycka att det låter "mer högfrekvens" och därmed bättre.


*De fibrösa och oftast dopade material som används i de flesta spiders är hopplöst olinjära och man kan spekulera i märkliga fiberrörelser och därpå följande inre friktion som har ett ganska läskigt uppträdande vid pyttetöjningar. Detta återstår dock att bevisa.

[solhaga]

Jag förstår inte heller vad mikrodynamik är, men möjligen, möjligen skulle det kunna finnas materialberoende olinjäriter vid extremt låga töjningar för spidern* eller, ännu mer hårdraget, surrounden i ett konventionellt element. Jag har dock aldrig sett några mätningar som pekar på detta. Även om ämnet aldrig har utretts specifikt, så ser jag det hela som ytterligare en hifi-floskel.

Däremot uppvisade säkert Solhagas långa banddiskanter låg distorsion vid låga ljudtrycksnivåer, vilket lätt kan tolkas som bra mikrodynamik. Ljudet blir mer detaljerat, helt enkelt, och detta blir tydligast vid låga ljudtrycksnivåer.

Stereophiles John Atkinson brukar spekulera i att liknande subjektiva egenskaper för panel/bandhögtalare beror på resonanser i membranen, men när det är just resonanser så låter de åtminstone för en tränad lyssnare precis som detta också. T.ex. beror "zinget" i sämre banddiskanter på just resonanser. En mindre framstående lyssnare kan då förstås tycka att det låter "mer högfrekvens" och därmed bättre.


*De fibrösa och oftast dopade material som används i de flesta spiders är hopplöst olinjära och man kan spekulera i märkliga fiberrörelser och därpå följande inre friktion som har ett ganska läskigt uppträdande vid pyttetöjningar. Detta återstår dock att bevisa.

Exakt så, tack I-or.

[rikkitikkitavi]

Vad är mikrodynamik för något?

Allt som inte är makrodynamik

Det enda som saknas är en extremt kapabel förstärkare med hög strömdrivningskapacitet i låga impedanser.

Exempelvis ett antal parallellkopplade LM3886 , säg 4 st med lagom stor matningsspänning eller något åt det hållet så kan man använda kopplingstransformatorn som lättare kettlebell och eliminerar en distortionskälla. Järn eller ferrit har inte direkt linjära egenskaper...

Jag har för övrigt en 2kVA toroidtrafo med helt ingjutna sekundärer som inte går att ha till något vettigt utan att vinkelslipa bort skiten och linda om allting utom just det, kettlebell Jag antar det ger mig ganska många nördpoäng.

[RogerGustavsson]

Är det inte samma sak med banddiskanter som med tangentialarmar, man försöker lösa ett problem som inte finns? Till en hög kostnad och en massa besvär...

/ B

Mestadels är det så, ja. Anledningen till att både bandmikrofoner och sedermera banddiskanter kom till var att tekniknivån då inte hade tagit elektretmikrofoner och kalottdiskanter till i det närmaste perfektion som idag. De var helt enkelt en lösning på problem som inte existerar idag. Långa banddiskanter är dock mycket användbara om man vill få till en linjekälla, vilken har stora fördelar speciellt i akustiskt icke-reglerade lyssningsrum. Dessutom kan de ha extremt låg distorsion om de är välkonstruerade.

Håller med, men mikrodynamiken är nog svårslagen
Mina 125 cm långa och 3 cm breda band vägde bara 1 gram.

Magnepans banddiskanter skiljer sig lite från flera andra långa banddiskanter då själva bandet inte hänger helt fritt och på så vis inte rätar ut sig med tiden, då bandens veckning blir mindre och mindre. I fallet Magnepan är bandet fäst i sidorna, växelvis vänster höger sida med ungefär 4 cm avstånd. Bandets massa drar inte hela bandet nedåt golvet och veckning håller sig längre (har ett som är 35 år gammalt). Massan är väldigt låg, ca 0.1 gram för hela bandet om 2 m och eftersom det inte är frihängande blir delmassorna ännu mindre. Nu går det inte att köra Magnepan-diskanterna speciellt lågt även om Magnepan själva gjort det, blir bäst att begränsa dem till kanske 5 kHz som lägst. Magnepan har jobbat för att få till en bättre integration med mellanregistret. Det är först på senare detta är mera lyckat, 3.7 och 20.7 är bättre än de tidigare modellerna.

[I-or]

Den där zick-zackande infästningen längs bandet är teoretiskt icke-ideal. Jag blev oerhört förvånad första gången jag såg den.

Det kan också vara intressant att känna till att banden klarar sig utan korrugering om flödestätheten är jämn eller om man har kompenserat via strömtätheten i ledarna som i solhagas konstruktion ovan.

[I-or]

Det enda som saknas är en extremt kapabel förstärkare med hög strömdrivningskapacitet i låga impedanser.

Exempelvis ett antal parallellkopplade LM3886 , säg 4 st med lagom stor matningsspänning eller något åt det hållet så kan man använda kopplingstransformatorn som lättare kettlebell och eliminerar en distortionskälla. Järn eller ferrit har inte direkt linjära egenskaper...

Jag har för övrigt en 2kVA toroidtrafo med helt ingjutna sekundärer som inte går att ha till något vettigt utan att vinkelslipa bort skiten och linda om allting utom just det, kettlebell Jag antar det ger mig ganska många nördpoäng.

Långa banddiskanter har ofta en resistans runt 3-4 ohm och klarar sig därmed utan kopplingstransformator (vilket är ett måste för en sund konstruktion). Dessutom blir känsligheten med neodymiummagneter relativt hög, utan problem över 90 dB, 2,83 V, 1 m.

[RogerGustavsson]

Den där zick-zackande infästningen längs bandet är teoretiskt icke-ideal. Jag blev oerhört förvånad första gången jag såg den.

Javisst men ändå tycks det fungera rätt bra. Det är inga stora membranrörelser vid de frekvenser som diskanten är aktiv. Lite svårare har det varit med mellanregisterbanden i Apgoee Diva som kör ca 350-12000 Hz, de kan vrida sig då de ska röra sig en hel del.

[I-or]

Ja, med en låg delningsfrekvens hade det inte fungerat alls. Tyvärr gör infästningarna att moderna längs bandet inte släcks ut lika effektivt, vilket ger en taggigare frekvensgång. Dessutom används såvitt jag vet enbart rena aluminiumband (utan plastfolie), vilket ytterligare ökar problemen med frekvensgången och även leder till membrandistorsion när bandet utsätts för de höga mekaniska spänningar som uppstår vid höga ljudtrycksnivåer*. Ibland ser man kommentarer om att luftdämpningen ska vara tillräcklig för ett så pass lätt membran, men detta stämmer inte på långa vägar.

Hur som helst, när ljudtrycksnivåerna inte är alltför höga fungerar diskanterna ganska bra för de större modellerna åtminstone. Magnepan har ingenjörsgnetat länge för att få ordning på detta. De mindre modellerna har dock oftast en ojämn frekvensgång som dessutom saknar utsträckning både uppåt och nedåt i frekvens.

Apogee Divas mellanregister drivs för övrigt alldeles för högt i frekvens, det blir svåra strålningslober när källorna är separerade vid en så pass hög frekvens.


*Ett långt band är i princip alltid i resonans. Om bandet hänger fritt kommer dock ljudavstrålningen från moderna (vilket är det viktiga) att släckas ut i princip totalt via de motfassvängande delarna som utgör en lång serie av akustiska dipoler med avstånd om millimeter. Om man fäster in bandet får man en diskontinuitet som höjer den modala ljudavstrålningen och därmed leder till ojämheter i frekvensgången. Naturligvis ökar de mekaniska spänningarna också när avståndet mellan den rörliga delen och infästningen är kort, vilket blir fallet när bandet är infäst som i Magnepan-fallet.

[rikkitikkitavi]

Det enda som saknas är en extremt kapabel förstärkare med hög strömdrivningskapacitet i låga impedanser.

Exempelvis ett antal parallellkopplade LM3886 , säg 4 st med lagom stor matningsspänning eller något åt det hållet så kan man använda kopplingstransformatorn som lättare kettlebell och eliminerar en distortionskälla. Järn eller ferrit har inte direkt linjära egenskaper...

Jag har för övrigt en 2kVA toroidtrafo med helt ingjutna sekundärer som inte går att ha till något vettigt utan att vinkelslipa bort skiten och linda om allting utom just det, kettlebell Jag antar det ger mig ganska många nördpoäng.

Långa banddiskanter har ofta en resistans runt 3-4 ohm och klarar sig därmed utan kopplingstransformator (vilket är ett måste för en sund konstruktion). Dessutom blir känsligheten med neodymiummagneter relativt hög, utan problem över 90 dB, 2,83 V, 1 m.

Jag vet, har läst artiklar i gamla High Fidelty, nödtorftigt översatta från danskan

[rikkitikkitavi]

GDS-Kungen har förstås byggt ett par versioner av långa bandelement också. Underbart.

Få se, vad återstår nu, elektrostater och plasmadiskanter? Källaretsade MEMS-chip och egenhändigt framställda piezokristaller?

Nej, men AMT-hörlurar samt opampssteg för att driva dessa ligger i backloggen.
Först måste jag dock bli klar med ombyggnaden av min plasmaskärare samt implementationen av X-SLAPS för mina slutsteg.

Du har inte övervägt en Super Composite amplifier (mitt namnpåhitt) av en LM3886 och The best OP a man can get istf gå all in på maximum antal OPs?
Du kan ju inte tillhöra religionen "feedvack is the devil's work" om du kör med OPs.

Gillar dina banddiskanter. Hade planer på sådana efte High Fidelitys design men eldade upp pengarna på mosfettar istället för nedodymmagneter.

[solhaga]

GDS-Kungen har förstås byggt ett par versioner av långa bandelement också. Underbart.

Få se, vad återstår nu, elektrostater och plasmadiskanter? Källaretsade MEMS-chip och egenhändigt framställda piezokristaller?

Nej, men AMT-hörlurar samt opampssteg för att driva dessa ligger i backloggen.
Först måste jag dock bli klar med ombyggnaden av min plasmaskärare samt implementationen av X-SLAPS för mina slutsteg.

Du har inte övervägt en Super Composite amplifier (mitt namnpåhitt) av en LM3886 och The best OP a man can get istf gå all in på maximum antal OPs?
Du kan ju inte tillhöra religionen "feedvack is the devil's work" om du kör med OPs.

Gillar dina banddiskanter. Hade planer på sådana efte High Fidelitys design men eldade upp pengarna på mosfettar istället för nedodymmagneter.

Nej, inte till en hörlursförstärkare. Har du någon länk till "The best OP a man can get"?

Feedback är väl okej som VAS.

Jag byggde också Tagliatelleband efter High Fidelitys design:

De var nog inget vidare.

[rikkitikkitavi]

Nationals LME OPs är ju rätt ok. OP2134 är också rätt ok.

Jag har en handful OP627 men eftersom de kostar 20 ggr mer måste de vara bättre för guldöronen.

Det är nog mycket smak. Ser inte varför man skall snåla och gå på NE5532 faktiskt.

Mina öron hör inte skillnad på någon av ovan dock.

Feedback är ok längre fram i stärkaren också anser jag. kul att du byggde dem. Väldigt danskt projekt, som alla andra i High Fidelity när man läser översättningen till svenska.

[solhaga]

Jag tänkte mig OPA1612 som VAS och ett antal parallellkopplade OPA1656 som utgångssteg.

[Morello]

OPA1656 är en småsignal-operationsförstärkare och är inte lämplig som utgångststeg.

[solhaga]

OPA1656 är en småsignal-operationsförstärkare och är inte lämplig som utgångststeg.

Från Mouser datablad om OPA1656:
Features:
High output current: 100mA
Applications:
Headset and headphones

Så varför skulle inte den duga för detta?

[Morello]

Jättekostnadsineffektiv lösning. Vill eller kan man inte göra en diskret lösning, så kan man ju ta en OP och låta den driva ett GE-steg följt av en emitterföljare.

[rikkitikkitavi]

Jag ser inte heller fördelarna mot en LM3886 Composite amplifier(för att göra det enkelt) eller ett OP baserat förste med diskret utgångsteg (för att göra det lite svårare)

Inga mätmässiga fördelar ialla fall, snarare tvärtom pga problemen med layout och förmåga att driva synkroniserat.

Mätdata på OPs med lite driv brukar sluta vid 10Vrms i 600ohm, kanske lite mer för en OP som driver upp emot 100mA (den har naturligtvis ett steg internt för det) så räknat inte med att den kan leverera 100mA med något som är i närheten av vad distkurvorna visar. Kanske 20-30mA.

Men gillar man att löda så