av Svante » 2005-04-26 23:05
Mja, det dä är lite knepigt och ditt resonemang tror jag bygger på ett tänkesätt där man har seriekopplade "svarta lådor" med varsin överföringsfunktion som inte påverkar varandra.
Basreflexlådan sett från elementhålet uppträder som en mekanisk impedans. Den impedansen är väldigt hög (=svårrörlig) och resistiv vid helmholtzresonansen. Under den frekvensen uppträder den som en massa, över den uppträder den som en fjädring.
Om man tittar på hela systemet så inser man att över fh kommer elementet att känna primärt en extra fjädring från lådan, dvs resonansfrekvensen för elementet*stiger; det bildas alltså en resonans nånstans ovanför fh. Denna resonans syns som en topp i den elektriska impedanskurvan och är väldigt besläktad med den som vi ser för elementet i en sluten låda.
Under fh kommer elementet att se en massa, vilken gör att elementets resonansfrekvens sjunker*, vi kommer att se ytterligare en topp i den elektriska impedansen under fh. Basreflexlådans elektriska impedans har därför två resonanstoppar.
Nu råkar det bli så att man vid Butterworthdimensionering av en basreflexlåda ska lägga fh=fs. Men det är inte nödvändigtvis av de orsaker som du tänker på. Det går helt enkelt inte att se systemet som fristående resonatorer, de samverkar och man måste förstå hela baletten för att begripa vad man ska göra för att optimera. Simuleringsprogram är ganska bra för att få erfarenhet av vad som händer, och tonkurvan säger oftast det man vill veta. Impulssvar, stegsvar, grupplöptid etc finns att se i tonkurvan om man bara vet vad man letar efter, och de tillför därmed egentligen inte särskilt mycket.
*Egentligen är det ju inte elementets resonansfrekvens som ändras, utan systemets.
Så länge har jag längat efter att loudness war skulle vara över. Nu börjar jag tro att vi faktiskt är där. Kruxet är att vi förlorade.
