Skall försöka svara på alla frågor samtidigt, efter bästa förmåga. Vissa av frågorna eftersöker ett mycket enklare svar än verkligheten kan erbjuda dock, så de blir utan.
Kan börja med att påpeka att det i princip ALLTID är en dålig idé att dela så lågt som 40 Hz. Detta av två orsaker:
1. Man vinner inte speciellt mycket på att dela vid 40 Hz, eftersom (tänker nu speciellt på pi60-fallet) 40-45 Hz registret är det som är svårast att hantera, betydligt svårare än det lägre regitret 25-40 Hz. Kommer man under 20 Hz har konutslagen förvisso växt igen och blivit till och med större än i registret 40-45 Hz, men i pi60 blir de faktiskt aldrig värre än drygt dubbelt så krävande som i registret 40 -45 Hz. Alltså inte ens nere vid 5 Hz! Så trots att det är en basreflexkonstruktion brukar man inte behäva bekymmra sig med subsonic-filter och liknande.
2. (Och detta är den viktigate orsaken) Det låter för dåligt! Att dela nere vid 40 Hz är fullständigt oacceptabelt ljudkvalitetsmässigt!
Det är en myt att det är bättre ju lägre man delar (hur många gånger det än upprepas). Utgår man ifrån det sätt som hörseln fungerar är det uppenbart att den rytmiska distorsionen (oförmåga att "spela i takt") hos det samlade systemet snabbt växer till hörbara nivåer när man hamnar för långt under 80 Hz med delningen, medan delning över 80 Hz, ger sig till känna med andra hörbara problem (närmare bestämt lokalisation, svårighet för basmodulen att samarbeta med rummet samt hörbar fasdistorsion i registret 100 - 250 Hz sisådär).
Det är som om vi med våra hörselegenskaper som av en slump givits ett register där det av flera orsaker fungerar häpnadsväckande väl att dela isär ett högtalarsystem, närmare bestämt i registret 70 - 85 Hz. Det är ett mycket litet register, men man skall vara glad att det finns är, överhuvudtaget.
Nu till frågan om vad man vinner i distorsion på att ta bort den lägra av två toner. Till att börja med kan jag kanske nämna att skillnadstonsdistorsion inte bör beskrivas som "den ena frekvenskomponentens ökade distorsion". Sambanden är alldeles för komplexa, och distorsionkomponenter uppstår i flera frekvensregister, både över och under, både den övre och den undre ursprungsfrekvenskomponenterna. Till yttermera visso beror sambanden av massor av olika fenomen där vissa är lägsberoende, vissa EMK-beroende, vissa är talspoleströmberoende, och vissa är beroende av komplexa fenomen.
Att ge siffror till distorsionsnivåerna är således meningslöst, men om jag skall säga något mycket kort om fenomenen kan jag nämna att det handlar om distorsionsfenomen som nästan kan försummas på måttliga nivåer, medan de kan växa till klart "värt att ta hand om-nivåer" när man börjar närma sig elementets linjära område.
Istället för att ange några distorsionsnivåer är det bättre att ange vilken ökningar av amplitudnivåerna man kan tillåta vid en delningsfekvens om 80 Hz, med distorsion motsvarande originaldistorsionen. Några saker måste dock förutsättas för att ens detta skall kunna anges, nämligen spektrala fördelning. Jag tänker utgå ifrån en besvärlig situation, nämligen en energi som stiger med 6 dB/oktav nedåt i frekvens i det aktuella registret (>200 Hz och ned till 25 Hz). Det är nämligen förekommande på vissa soundtracks för film, och dessa är de som drabbar ett fullregistersystem värst.
I det fallet kan spelnivån höjas med 5 ggr, det vill säga man kan spela 25 ggr högre effekt (förutsatt att bassystemet klarar det).
Tänker man sig att nivåökningen om 6 dB/oktav fortsätter under 25 Hz ned till 10 Hz vinner man 48 ggr, det vill säga kan spela med en effektnivå som är drygt 2300 ggr högre! Att något bassystem kapabet nog att hantera dessa basnivåer skulle vara uppsökbart är inte realistiskt dock. I praktiken har jag erfarit att större öknningar av maximal akustisk ljudeffekt än 100 ggr praktiskt taget aldrig är realiserbart genom basmodulkomplettering. Och även det är bara realistiskt för programmaterial som är extremt krävande.
En mera realistisk hypotes (fast kanske något för snäll?) skulle kunna vara ett programmaterial som har samma energi per oktav vid alla frekvensband ned till 25 Hz. Är så fallet kan man öka nivån med ungefär 2,4 ggr, det vill säga 5,75 ggr högre effekt genom att dela vid 80 Hz. Går det i originalläget att styra ut pi60 till hörbar distorsion (förutsatt den ovan beskrivna svåra insignalen) med en förstärkare på 100 W så kan man i det delade systemet tänka sig att ansluta en förstärkare på 600 W således.
Slutligen frågade någon om det inte är vanligare med basstöd* (TM Ino Audio) än med basmoduler till pi60.
Svaret är att det nog är ungefär lika vanligt. Många börjar med basstöd (som kan byggas elektroakustiskt identiska med Profundus X) men uppgraderar till basmodulbruk senare. Det öppnar även möjlighet att dubbla antalet modutter, och därmed fyrdubbla effektkapaciteten.
Vh, Ing. Öhman
- - - - -
*=En speciell sorts passiv baslåda som ansluts samma förstärkare som huvudhögtalarna, och arbetar tillsammans med huvudhögtalaren i ett stort frekvensregister - inte delat brant för att ta över under en viss frekvens således.
Fördelen med basstöd (jämfört med basmoduler) är främst att de inte behöver elektroniskt delningsflter och en extra förstärkare, samt att de ger något bättre undertryckning av rumsproblem än ett par basmoduler (men sämre än kvadruppla basmoduler).
Nackdelen (jämfört med basmoduler) är att de inte kan öka systemets signalnivåkapacitet mer än drygt 2 ggr, det vill säga maximalt öka den akustiska effekten med drygt 4 ggr. Ett basmodulsystem kan byggas för att öka maximalkapaciteten mycket mer än så. Som förhoppningsvis framgick v resonemanget ovan, att nivåökningar från 6 - 100 ggr.
PS. Delar Nagrefs uppfattning om dopplerdistorsion. Ehuru analytiskt beräkningsbar (och där skenbart så stor att man kan förstå att många gissar att den är väsentlig, som inte har studerat fenomenet noggrannare), är dopplerdistorsionen i den praktiska verkligheten som vi lever, i regel just ett ickeproblem. Det beror inte på att den är så vansinnigt liten (när man spelar vansinnigt starkt), utan det beror på att den är fullständigt försumbar jämfört med AM-distorsion från samma system (dopplerdistorsion är ett FM-distorsionsfenomen kan tilläggas). Detta är ingen naturlag, men ett praktiskt konstaterande.
Om 25 år kan det vara på ett annat sätt, om hårdvaruutvecklingen går dithän att dopperdistorsionen kommer att "ges chans" att dominera. Det betyder utveckling av mycket små men extremt långslagiga element (med extremt låg rörelsedistorsion).
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
), jämfört med om det skulle spelat upp en ren 80 Hz ton?
Ju störe konutslag destå mer dist i det övriga frekvensbandet, speciellt på bredbands element.
Man ska dock heta Tom Danley för att kunna bygga horn, ungefär.
