Svante skrev:En golvreflex ger en kamfiltereffekt, dvs vissa frekvenser undertrycks kraftigt. Inversen till ett sånt filter ska ha motsvarande toppar. Det betyder att allt ljud som går ut ur högtalaren, även det åt sidorna, kommer att ha toppar. Efterklangsljudet i rummet kommer att låta apa.
Toppar i tonkurvan låter mycket värre än dippar.
Man kan minska påverkan av olika reflexer i rummet genom att för vissa frekvensområden ha flera högtalare placerade med viss förskjutning m a p avståndet till reflekterande ytor.
Kan ibland fungera. Man byter ofta då en kraftig dip mot flera svagare dippar.
Soffbord, vertikal skiva placerad i vägen för vågen från högtalare till golv, osv osv osv kan alla också ge viss förbättring.
Men det blir trial and error utgående från en god verklig förståelse av den verkliga processens egentliga natur.
Personligen är jag numera så cool att jag ignorerar finlir kring ljudkvalitet och lyssnar på musiken. Fast då har jag stereoparet väldigt precist uppställt, soffan lagom långt från bakväggen och bord och mattor mellan mig och högtalarna. Det gäller att hitta nåt som duger och inte ger kraftiga variationer i upplevt ljud mellan olika möjliga lyssningspositioner, och fortfarande innebär att vardagsrummet går att vara i...
Sen kan det få vara lite ofantastiskt.
Om du inte förstår vad författaren skriver kan det vara så att du behöver bli bättre på att läsa.
Självbevarelsedriften säger mig att jag bör uttrycka mig försiktigare på ett sånt här forum.
