Svante, jag var inne på det tidigare.
Först och främst gör jag ju "fuling" - Jag skriver ju "med samma amplitud" eller nåt sådant och då är det ju inte så svårt att få logiken att stämma.
Man kan givetvis tycka det är fel om man ANTAR att effekt är den största boven.
Högtalarelement är ju "mekaniska vidunder" där dimensionering och olika konstruktionslösningar resulterar i olika styrkor (och svagheter).
Därför finns det ju inte ETT effektivt sätt att förstöra ett högtalarelement (om man inte tar det säkra för det osäkra - direktanslutning till elnätet)
Jag gillar praktiska exempel och här är några "att ta dö på högtalarelement"
Sonab SC165 typI element: Kör sinus eller fyrkantvåg och titta på anslutningarna mellan membran och korg. Runt 60Hz kommer anslutningarna i självsvängning. Beroende på hur sliten högtalaren är kommer så småningom ett avbrott med mindre än ett par volt inspänning. Det verkar gå gå fortare med fyrkantvåg - Varför? Ingen aning!
(Avbrotten syns inte, strumpan ser hel ut men saknar kontakt vid membranet)
Peerless MT 20HFC: Några watt vitt brus och snart kommer en liten smal rökpelare....eller fyrkantvåg sådär 2kHz och då kan den lika gärna tystna. Skär man upp den och tittar har sannolikt anslutningen till ett av lödörona släppt (anslutningen är en del av talspolelindningen)
Celestion G12: insignal distad gitarr. Lindningen släpper.
(det gäller ju att konstatera på många exemplar, inte ett enskilt)
Man kanske skulle ju kunna göra ett experiment....
Jag har nog åtminstone 20 st Peerless MT20 (kanske fler) som mäter/låter dåligt.
Skulle kunna köra 10st med fyrkantvåg och 10st med sinus och sådär 2,0 -2,5 kHz.
Vetenskapligt? Nä, men kanske ett lite annorlunda julmys!
