n-puh skrev:PerStromgren skrev:n-puh skrev:Jo, dagens platt-tv-apparajter och projektorer kan lagga 100ms.
Det vore fy skam på den tillverkare som inte implementerar lip- eller a/v-sync med HDMI 1.3. Finns sådana? För åtskilliga blueray-spelare mm ger inte möjlighet att justera manuellt i programvaran och då är man låst till att det faktiskt funkar automagiskt med HDMI -anslutning.
Notera (se första inlägget) att jag inte överför ljudet via HDMI, så jag behöver veta hur jag ska göra.
Är 100ms något att sikta på?
Hur hittar man lättast programmaterial som gör det lätt att ställa in fördröjningen?
100ms är jättestörande när ljudet ligger före bilden. Vi är ju vana vid en verklighet där ljudet alltid är fördröjt i förhållande till synintrycket. Det upplevs alltså som onaturligt när när situationen blir den omvända. Undersökningar pekar på att det börjar upplevas som direkt störande då bilden är fördröjd 45ms i förhållande till ljudet.
Att ljudet är extra fördröjt märker vi mindre av. 120ms extra lär inte upplevas som direkt störande.
Så att ta i lite med fördröjningen av ljudet bör vara rätt riskfritt. Annars kanske ljud från handklapp i bild eller liknande vara till hjälp.
Det är riktigt att man är mera känslig för laggande bild än för laggande
ljud, men siffrorna du anger stämmer inte alls med de gränser jag fått
fram i experiment.
Snarare skulle jag säga att ljudet inte får komma mer än max 20 ms före
bilden, och när det gäller det motsatta så börjar de flesta märka 60 ms
fördröjt ljud. De känsligaste reagerar tidigare än så.
100 ms fördröjt ljud är vad man upplever om man tittar i en kikare på
någon som är 34 meter bort och pratar, och det syns skapligt tydligt att
det inte synkar då. Tittar man utan kikare så reagerar praktiskt taget
ingen dock, vilket förstås beror på att man ser munrörelserna mycket
sämre då.
- - -
I större biografsalonger är detta med den avståndeberoende laggen
faktiskt ett begynnande problem, och normalt så är det därför bäst att
synka rätt för de lyssnare som sitter i den främre halvan av salongen.
Detta av två skäl - synken är ett större problem om ljudet kommer för
tidigt än om det kommer för sent och synkproblem märks mera ju större
bilden är (räknat i öppningsvinkel eller steradianer).
Vh, iö
- - - - -
PS. Att man alls "tål" att ljudet kommer före bilden tror jag beror på att
tid i sig är en lite lurig faktor då vi ju faktiskt nästan alltid hör inte bara
direktljud utan även efterklang från det rum vi är i. Och hjärnan har en
del att stå i och att bedöma exakt tid är inte så lätt som man kan tro.
Mina experiment har visat att man om man visar en direkt bild av händer
som klappar och spelar upp ljudet från det i hörlurar som försöksperson-
en har på sig, så bedömer nästan alla att ljudet kommer lite för sent när
man har fördröjningen noll!
Och tar man av samma person hörlurarna (som tidigare matades av mik-
rofonsignalen helt analogt) så tycker de flesta fortfarande att ljudet är
fördröjt.
Det finns alltså en klar risk att med helt subjektiva metoder faktiskt stäl-
ler in ett ljud som kommer lite före bilden - trots att man är känsligare
för sådana fel när felen växer.
När jag testade saken så hade jag ett svart tält runt personerna som
tittade/lyssnade med ett rektangulärt fönster där de fick se händerna
som klappade.
Men jag ser inget som hindrar att man skippar tältet och klappar själv.
I ett normalt vardagsrum (Rt ~0,5 sekunder) verkar de flesta faktiskt
uppleva inte bara att det finns en efterklang - utan att även direktljud
från eget klappande är lite fördröjt!
En grej som alla kan testa själv.
Jag tycker att det är bra att göra det om man vill bli bättre på att ställa
rätt. Om man med rätt menar så det blir verkligt alltså.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
