Ja en kommentar om ripplet då:
Som Rikitikietavi så riktigt skriver så är normala hört motkopplade förstärkare
ofta mäktiga en mycket god undertryckning av nätdelsstörningar, speciellt vid
lågfrekventa störningar, men en sak som ofta kommer bort i den diskussionen
är att undertryckningen oftast är avsevärt mycket sämre när inte musiksignalen
är noll.
Och detta intressanta beteende blir på samma gång en kommentar till Flints
synpunkt om "symmetriskt matat system". Och saken är ju den att systemet
är symmetriskt matat bara då det är signallöst.
Vill man undersöka saken så finns det en kul grej man kan göra, nämligen att
börja med att göra en förstärkare med sämre undertryckning av nätstörningar,
och när allt är i vila och utgången är noll volt så kan de trots allt vara väldigt
tysta (lite brum). Många lågåterkopplade p-p-rörförstärkare beter sig så.
Men sen påför man förstärkaren en lågfrekvens sinusvåg, gärna så låg man
kan utan att förstärkaren säger stopp (är det just en p-p-rörförstärkare så
är det bra att ge akt på utgångstrafons mättningsnivåer). Säg 5-10 Hz.
Och sen lyssnar man i högtalarna, som var brumtysta vid signallöshet, men
som nu släpper ifrån sig ett fullt hörbart brum i takt med signalen som spelas.
Spelar man musik på en sådan förstärkare så är det som regel mycket mycket
svårare att göra brummet, musiken uppfattas bara grumligare återgiven. Men
rent mättekniskt så är det förstås brummodulationen som skapar denna lite
speciella distorsionsform.
En intressant sak är att om man tittar på rörförstärkare som arbetar i SE så
är nätdelarna ofta mycket mera påkostade med filter och med stabbning, helt
enkelt för att brummet i sådana konstruktioner hörs även när det är signal-
löst. Men p-p-förstärkare är egentligen inte robustare mot nätdelssmuts än
vad en SE-förstärkare är, de bara har egenskapen att brummet tystnar när
musiken gör det, och därför blir problemet mindre påtagligt.
Och det kan alltså leda till att man slarvar med nätdelskonstruktionen i denna
sorts förstärkare.
- - -
Hårdare återkopplade transistorförstärka är ofta robustare mot nätdelsbrum,
men i högfrekvensområdet är det inte sällsynt att de är sämre, och ett av de
problem som finns med just den sortens distorsion är att det inte är säkert
att den visar sig i en THD-mätning.
Men icke desto mindre kan den grusa diskantåtergivningen. Och som sagt,
en lurighet är att det är en sorts modulerat brum som inte hörs när det är
tyst som det ofta är när man försöker lyssna efter brum...
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
