Transientförmåga vid olika frekvenser?

[Svante]

...eller fs/2/f0.

Ändrat.

[IngOehman]

Sådärja!

Snyggt.


Vh, iö

[paa]

En tanke slog mig. Är det inte mycket lättare att se problem med ett impulssvar om man kör en fourier-analys på den?

Oj, får man tonkurvan då? Hoppsan

Ja, precis. Väl formulerat .

Samma tonkurva kan väl ge olika impulssvar, och tvärtom så kan väl ett impulssvar inte ge ett entydigt frekvenssvar, annat än om det är ett minimumfassystem?
Dvs högtalare med delningsfilter är inte riktigt så enkla.

Jo, ett pulssvar är faktiskt, om vi får förutsätta att det är ett linjärt system
(vilket i praktiken oftast är rimligt sant om det är en mätning där småsignal-
beteendet visas), entydigt översättbart till en tonkurva. EN tonkurva alltså,
av de oändligt många som tillsammans kännetecknar högtalaren.

Så det behöver inte vara ett minimumfassystem för att det skall gå att över-
sätta från impussvar till tonkurva - eftersom både amplitudens och fasens
frekvensgång innehålls i impussvaret. Eller med andra ord - man får veta om
det är ett minimumfassystem eller inte.

Men oavsett vilket så duger varken impulssvar (som rent av är en riktigt dålig
mätsignal eftersom de i huvudsak visar hur de högre frekvenerna behandlas*)
eller tonkurva för att ge en ens rimligt komplett bild av en högtalare. Inte ens
i närheten kommer man.


Vh, iö

OK, så impulssvar är entydigt vad gäller frekvensgång och fas, fast väldigt svårtolkat.
Men en tonkurva från en högtalare kan ha nästan vilken fasgång som helst, och därmed många tänkbara och hemskt olika impulssvar.
Inte heller så lätt att tolka alltså?

[Svante]

En tanke slog mig. Är det inte mycket lättare att se problem med ett impulssvar om man kör en fourier-analys på den?

Oj, får man tonkurvan då? Hoppsan

Ja, precis. Väl formulerat .

Samma tonkurva kan väl ge olika impulssvar, och tvärtom så kan väl ett impulssvar inte ge ett entydigt frekvenssvar, annat än om det är ett minimumfassystem?
Dvs högtalare med delningsfilter är inte riktigt så enkla.

Jo, ett pulssvar är faktiskt, om vi får förutsätta att det är ett linjärt system
(vilket i praktiken oftast är rimligt sant om det är en mätning där småsignal-
beteendet visas), entydigt översättbart till en tonkurva. EN tonkurva alltså,
av de oändligt många som tillsammans kännetecknar högtalaren.

Så det behöver inte vara ett minimumfassystem för att det skall gå att över-
sätta från impussvar till tonkurva - eftersom både amplitudens och fasens
frekvensgång innehålls i impussvaret. Eller med andra ord - man får veta om
det är ett minimumfassystem eller inte.

Men oavsett vilket så duger varken impulssvar (som rent av är en riktigt dålig
mätsignal eftersom de i huvudsak visar hur de högre frekvenerna behandlas*)
eller tonkurva för att ge en ens rimligt komplett bild av en högtalare. Inte ens
i närheten kommer man.


Vh, iö

OK, så impulssvar är entydigt vad gäller frekvensgång och fas, fast väldigt svårtolkat.
Men en tonkurva från en högtalare kan ha nästan vilken fasgång som helst, och därmed många tänkbara och hemskt olika impulssvar.
Inte heller så lätt att tolka alltså?

Inte just därför kanske, men ja.

Ungefär hälften av alla fasgångar är dock otänkbara eftersom de hänger ihop med instabila filter. Å andra sidan kan passiva filter inte bli instablia, så det beror på vilka filter man studerar.

[IngOehman]

Kan man verkligen säga hälften? Det går ju att, utöver de fall du nämner,
föreställa sig oändligt många fasgångar som inte går att åstadkomma i varken
analoga passiva eller analoga aktiva system, så det du kallar ungefär hälften
skulle jag kalla en odefinierbar andel.

En tanke slog mig. Är det inte mycket lättare att se problem med ett impulssvar om man kör en fourier-analys på den?

Oj, får man tonkurvan då? Hoppsan

Ja, precis. Väl formulerat .

Samma tonkurva kan väl ge olika impulssvar, och tvärtom så kan väl ett impulssvar inte ge ett entydigt frekvenssvar, annat än om det är ett minimumfassystem?
Dvs högtalare med delningsfilter är inte riktigt så enkla.

Jo, ett pulssvar är faktiskt, om vi får förutsätta att det är ett linjärt system
(vilket i praktiken oftast är rimligt sant om det är en mätning där småsignal-
beteendet visas), entydigt översättbart till en tonkurva. EN tonkurva alltså,
av de oändligt många som tillsammans kännetecknar högtalaren.

Så det behöver inte vara ett minimumfassystem för att det skall gå att över-
sätta från impussvar till tonkurva - eftersom både amplitudens och fasens
frekvensgång innehålls i impussvaret. Eller med andra ord - man får veta om
det är ett minimumfassystem eller inte.

Men oavsett vilket så duger varken impulssvar (som rent av är en riktigt dålig
mätsignal eftersom de i huvudsak visar hur de högre frekvenserna behandlas*)
eller tonkurva för att ge en ens rimligt komplett bild av en högtalare. Inte ens
i närheten kommer man.


Vh, iö

OK, så impulssvar är entydigt vad gäller frekvensgång och fas, fast väldigt svårtolkat.
Men en tonkurva från en högtalare kan ha nästan vilken fasgång som helst, och därmed många tänkbara och hemskt olika impulssvar.
Inte heller så lätt att tolka alltså?

Det stämmer, men jag vill nog mena att problemet inte är hur den ena mät-
ningen relaterar till den andra utan snarare att ögats analys av pulssvaret
stämmer så illa överens med hur örat analyserar eller hör pulssvaret.

Det som ser förfärligt (väldigt förvrängt) ut för ögat kan ändå för örat
vara väldigt ursprungslikt om pulserna bara skiljer sig genom att den ena
är en allpassfiltrerad version om den andra. Skälet är att örat snarast gör
något som påminner om en spektralanalys av pulen, och det spektrala
innehåller har ju inte påverkats av allpassfunktionen.

Men riktigt en spektralanalys gör faktiskt inte örat(/hjärnan) men om man
skall försöka jämföra med något mätinstrument så är kanske ändå en spek-
tralanalysator det som hörseln liknar mest. En signifikant skillnad är att en
spektralanalyator som utsätts för en signal normalt presenterar resultatet
grafiskt. Hörseln presenterar upplevelser för medvetandet, inte grafiska
bilder. Inte om man inte är väldigt yrkesskadad i varje fall.


Vh, iö