Distorsion vid dynamisk komprimering

[Privia]

Om jag minns rätt så var det frågan om bl a intermodulationsdistorsion (läste om det i MoLt men har inte tidningen kvar). Jag läste också någonstans att det är bättre att komprimera enskilda ljudspår och sedan mixa ihop dessa, än att mixa ihop ljudspåren och sedan komprimera den slutgiltiga mixen. Nu till min fråga:

Är det distorsionsmässigt sett bättre att spela in två musikinstrument separat och komprimera ljudspåren innan de mixas ihop, eller att spela in båda instrumenten samtidigt på samma ljudspår och komprimera detta?


Edit: stavning

[Svante]

Ja, precis så är det. Det beror lite på inställningarna på kompressorn, men låter man den drabba en färdig mix bildas det även intermodulationsdistorsion mellan de två signalerna. Därför är masteringsprocessning extra illa.

Typ, i kortversion.

[Morello]

Ja, precis så är det.

Mja, det beror ju helt på vad man avser uppnå för resultat - inte sant?

Svantes slutsats utgår från att man vill minska spetsfaktorn utan att skappa onödigt mycket distorsion.

[RogerJoensson]

+1. Det beror på vad man vill uppnå.

Kompression behöver inte nödvändigtvis generera distorsion. Det beror på kompressorn och inställningar.

[Privia]

Låt säga att man vill uppnå minimal toppfaktor med minimal distorsion.

Kompression behöver inte nödvändigtvis generera distorsion. Det beror på kompressorn och inställningar.

Jag trodde att distorsionen kom sig av just amplitudändringen som kompressorn medför, vilken alltid är icke-linjär? Finns det linjära kompressorer eller linjära tekniker för att applicera kompression?

[darkg]

Låt säga att man vill uppnå minimal toppfaktor med minimal distorsion.

Kompression behöver inte nödvändigtvis generera distorsion. Det beror på kompressorn och inställningar.

Jag trodde att distorsionen kom sig av just amplitudändringen som kompressorn medför, vilken alltid är icke-linjär? Finns det linjära kompressorer eller linjära tekniker för att applicera kompression?

Linjär kompression, hjärnan kokar. Antingen för att jag förstår nåt eller för att jag missar nåt.

[RogerJoensson]

Längre tidskonstanter och lookahead löser distproblemet, men ger kanske inte den ljudliga effekt man vill uppnå.

Med extremt långa tidskonstanter, vinner man ingen toppfaktor alls. Effekten hörs inte ens, förutom att ljudet blir svagare...
Med oändligt kort attack/decay så vinner man mest, men får en rejäl dos klippdist också (som idiot matring som blivit så vanligt på cd och annat nu mera). Lite lookahead (någon ms) och lika lång attack kan lösa transientspikandet och få det att låta lugnt istället för trasigt i attackerna utan att transienterna slår igenom och sabbar nivåvinsten. Sen kan man labba med lookahead/attack/decay-tider och hur hårt man jobbar tills man får en acceptabel avvägning. Lookahead och lika lång attacktid, kan lösa problemet med att en snabb limiter vill "dyka" på en enstaka transient i onödan (vilket både kan låta illa och sänker medelnivåvinsten). -Utan lookahead med samma attacktid, då sticker transienterna i genom och då vinner man inget. Osv. osv.

[RogerJoensson]

Med extremt långa tidskonstanter, vinner man ingen toppfaktor alls. Effekten hörs inte ens, förutom att ljudet blir svagare...

..Givet att lookahead-tiden är lika lång som attacktiden eller att man bortser för den tid det ta för limitern/kompressorn att landa (attacktiden).

[JB]

Det blir aldrig bra om man bara komprimerar slutmixen (som dom gör på remasters av gammal musik tex)
Blir ju ett annat sound vid hårda partier än vid lugna partier då, och använder man för lång releasetid/för mycket kompressor så börjar volymen svaja, när det gäller modern musik så komprimeras först alla spår separat och sedan även stereomixen.
När det gäller dist så beror det ju oftast på att signalen peakar, speciellt när det är partier med korta snabba toner eftersom masterkompressorn har en attacktid på några ms och därmed inte hinner med att sänka volymen tillräckligt snabbt mellan alla anslag.

[RogerJoensson]

Det blir aldrig bra om man bara komprimerar slutmixen (som dom gör på remasters av gammal musik tex)

Visst, men det beror på vad man vill använda komprimeringen till och vad man vill ha för resultat. Vill man t ex få upp medelnivån så har man en del att hämta om man gör bearbetning även på mixen, men då är förhoppningsvis de individuella spåren anpassade till detta. När det gäller re-masters så gör man det på ett färdigt paket, som kanske redan har fått en omgång kompression även på slutmixen och då går det gärna blixsnabbt överstyr.

Blir ju ett annat sound vid hårda partier än vid lugna partier då, och använder man för lång releasetid/för mycket kompressor så börjar volymen svaja, när det gäller modern musik så komprimeras först alla spår separat och sedan även stereomixen.

Precis. Även på stereomixen (som borde kunna jämställas med slutmixen)... Men som sagt, vad och hur man gör är en smaksak. Och svaj eller inte. Det kan vara ett rent konstnärligt beslut att vilja ha den effekten.

När det gäller dist så beror det ju oftast på att signalen peakar, speciellt när det är partier med korta snabba toner eftersom masterkompressorn har en attacktid på några ms och därmed inte hinner med att sänka volymen tillräckligt snabbt mellan alla anslag.

Du får även dist i kurvformen för det som inte peakar över. Komprimerat piano t ex med så kort attacktid att inget skjuter över (utan lookahead), kan låta riktigt sketet... Så om man inte använder sig av lookahead, så är det en avvägning var problemen hamnar. Antingen skjuter det över (och man får klippa eller låta vara kvar med tappad medelnivå som resultat) eller så har man så kort attacktid att man får kort dist när fällan slår igen + att hela nivån dyker för minsta transient. Med lookahead så har man lite bättre möjligheter i många lägen.


/
Ju luftigare och mer dynamiskt man gör ljudet, desto mindre bieffekter av kompressionen får man också.