Svante skrev:En annan frågeställning som är minst lika intressant är hur mycket distorsion en grupp människor som lyssnar på musik behöver för att de ska lyckas peka ut rätt läge 75% av gångerna. Det betyder, per definition, att apparaten är färgande i det läget, och man har dessutom talat om hur mycket. Det är så mycket att det hörs 75% av gångerna.
Hur är 75% härlett? Det låter som om det bygger på pragmatiska hänsyn till experimentserierna längd vs rimlig power för det vanligen använda statistiska signifikansnivåerna.
För övrigt. Olika människor är beredda att acceptera olika mängd osäkerhet i sina vetenskapliga resultat. Detta har även inom statistiken givit upphov till olika tolkningar av inferens. Fishers statistiska test och Neyman-Pearsons konfidensintervall speglar upphovsmännens personliga behov av vilken typ av visshet man krävde. Om man ser på världen annorlunda kommer man troligen till olika slutsatser om hur den kan och bör beskrivas och det är inte konstigt med det - man måste ju ta konsekvenserna av sina antagande. Fisher och Pearson undvek varandra men när de väl trådde dansen lät Fisher förstå att han tyckte Pearson (d.y) var trög i huvudet och en dilettant. Men då hade förstås Pearson först påstått Fisher räknat fel. Så kan det gå.
/D
PS. Merparten av de som använder statistik idag härleder inferens med en (oartikulerad) blandning av Fisher och Neyman-Pearson.