För ett tag sedan så bestämmde jag mig för att försöka ta reda på hur detta med CD funkade. Jag har rätt ut det mesta men fortfarande kvarstår det en del gliper. Och dessa, mina vänner, tänkte jag att faktisk.se säkert kunde hjälpa mig med.
Så som jag har förståt det så ligger ljudet , i en CD, lagrat som PCM (Pulse-code Modulation) med upplösning av 16-bit och 44.1 kHz (dvs 44100 staplar/sekund som kan värden mellan 0 och 65536 ), så som specificerat i Red Book.
Av vad som omnämnts som Nyqvist-Shannons samplingsteorem så visades att en bandbegränsad singnal kan återskapas perfekt om man använder dubbla bandbrädden som samplingsfrekvens. På en CD valdes samplings frekvensen till typ det dubbla av människans övre hörbara gräns. N-S visade också att signalen kan beskrivas som en summa av sinus cardinalis, och vad jag förståt så är det denna idé som appliceras i de flesta DA omvandlare för CD.
Nu till frågan. Hur fel blir signalen då man diskretiserar de samplade värdena så att de kan lagras på en CD?
Det borde ju finnas någon som har räknat ut detta. Kanske satt någron övre teoretisk gräns för SNR, det vore ju kul att se uträkningarna. Kanske felet, rent tekniskt, har någon specifik egenskap.
PS: Var inte rädda för att dundra in med så mycket matematik ni bara vågar. Och om det är något teorem,fenomen eller liknande ni har i åtanke ge gärna namn så man kan slå upp och läsa vidare.
Låna en bok på bibblan i stället, så får du något lätthanterligt. Här i Karlstad finns t.ex. Digitalt Ljud av Russ Haines, det finns säkert någon liknade titel på ett bibliotek nära dig.
