momus skrev:Jag har scrollat igenom den här (gamla) tråden och blir mer och mer konfunderad. Det verkar som om många är överens om en specifik ”lyssningsvinkel”. Nästan aldrig refereras det till specifika högtalare. Olika högtalare ger olika lyssningsvinklar är min ödmjuka erfarenhet. Mina OA 50 är ju konstruerade så att en del av reflexerna ”studsar” i taket. Det innebar att när jag flyttade ut dom så att det blev ca tre meter mellan dom så ”lyfte” ljudbilden markant. Mest då förstås om inspelningen var gjord på ett ”naturligt” sätt (oftast med 2 st rundtagande mikrofoner, A -B). En gammal Gert Palmcrantz-inspelning med Kustbandet ligger visserligen och ”simmar” på golvet (en oerhört pregnant inspelning) emedan Lars Erstrands vibrafon ligger högt upp i luften på samma inspelningsteknikers inspelning, ”Jazz at the Pawnshop”. Uppenbarligen sprider olika högtalare ljud på olika sätt, så ”vinkeln” kan nog variera en hel del. Jag skulle tro att det här även gäller mer ”konventionella” högtalare, dvs förmedlare där elementen sitter i rad efter varandra på en fyrkantig låda (som dom flesta högtalare ser ut idag). Lyssnade en gång på ett par små ProAc, tvåvägare. Där kunde jag höra en oerhört bred ljudbild trots att avståndet ”bara” var ca 2 meter.
Just OA 50 trivs i alla fall bättre (och jag) med ca tre meter mellan resp högtalare. Det är en enorm skillnad. Emedan mina OA 12 mer trivs ca 2,4 meter mellan varandra (i mitt rum, ca 4x6m, betongsväggar högtalarna längs långväggen).
Ser man på ”elementvinkeln” på resp. högtalare så tror jag man förstår varför.
”Elementvinkeln” är ju mycket större på OA 50 resp OA 52 jämfört med OA14 resp 12.
Så hur högtalarna är konstruerade tror jag har en mkt större inverkan på ”lyssningsvinkeln” än vad den här tråden ger sken av.
Kanske, men det skiljer inte mycket mellan Ino piP och Magnepan 3.6 i mitt rum.
Fast "Jazz at the Pawnshop" är ingen tvåmikrofonupptagning. På konvolutet anges hur åtta (?) stycken riggades. http://user.faktiskt.io/RogerGustavsson/stampen.jpg