Hur funkar dipolgenererad bas i speciella fall?

[Strmbrg]

Nu har jag skrivit detta på engelska, eftersom jag ursprungligen skrivit det för ett internationellt forum. Ids inte översätta, men det funkar nog ändå.

Imagine that you place two dioples like fig.1 in the sketch below. Imagine that both are in phase and that both play bass-tones.
The gap between the speakers is - as shown i.e. - about a foot or so.
What happens with the bass?

What happens when they are placed like in fig.2?
Will the bass in fig.1 be reinforced compared to just one speaker, because there is two speakers?
Or will it be reduced just because of that?

267788808_5127094540648801_5996238491308016481_n.jpg (528.75 KiB) Visad 1941 gånger

[PerStromgren]

Du får inte högre nivå i basen med dubbla membranytan, men väl lägre dist pga mindre utslag vid e given nivå. Men, det är också så att en större yta på högtalaren ger längre väg för kortslutningsvågen, vilket i sig ger lägre punkt där kortslutningen gör sig gällande. Det är skillnaden mellan de två storlekarna på Quads elektrostathögatalare har det sagts mig.

Huruvida din uppställning i fig ger fasproblem överlåter jag åt någon annan att kommentera.

[Strmbrg]

Fundera lite kring vad som händer i luftutrymmet mellan de två dipolmembranen i fig. 1.
Dvs övertrycket från det bakre membranet uppstår precis intill det samtidiga undertrycket från det främre membranet.

Vad innebär det?
Eller snarare - vad får det för konsekvenser för resultatet?

[RogerGustavsson]

Vad ska man säga? De riktigt stora Magnepan, Tympani av äldre datum, ger genom sin baffelbredd ett annorlunda intryck i basen. De har i princip flera bafflar bredvid varandra. Wendell Diller från Magnepan hävdar att om de bafflarna är vinklade i förhållande till varandra ger det bättre prestanda. Har sett att Strmbrg numera kör en extra dipolbas (Magnepan DWM) av det mindre slaget tillsammans med MG 3.7i. DWM ger inte så mycket lågbas utan snarare förstärker mellanbasen.

[Strmbrg]

Men tänk lite nu grabbar!
Om det är ett övertryck precis intill ett undertryck, och dessa inte är isolerade sig emellan.
Dvs så som i fig.1.
-Vad händer då?

[sammel]

Men tänk lite nu grabbar!
Om det är ett övertryck precis intill ett undertryck, och dessa inte är isolerade sig emellan.
Dvs så som i fig.1.
-Vad händer då?

Utsläckning

[Strmbrg]

Men tänk lite nu grabbar!
Om det är ett övertryck precis intill ett undertryck, och dessa inte är isolerade sig emellan.
Dvs så som i fig.1.
-Vad händer då?

Utsläckning

Dvs övertrycket smiter åt sidan istället för åt lyssningshållet.

[I-or]

Uppställningen i figur 1 är ganska svåranalyserad eftersom man erhåller diverse motverkande effekter och det hela kommer att ha ett stort beroende av baffelbredden och placeringen av högtalarna. Mellan tummen och pekfingret skulle jag uppskatta att det totalt sett inte blir någon större skillnad för gränsfrekvensen relativt en högtalare som det ser ut i skissen.

I figur 2 är det dock solklart att man via den fördubblade baffelbredden erhåller en klart lägre gränsfrekvens för uppställningen relativt en högtalare.

[petersteindl]

Uppställningen i figur 1 är ganska svåranalyserad eftersom man erhåller diverse motverkande effekter och det hela kommer att ha ett stort beroende av baffelbredden och placeringen av högtalarna. Mellan tummen och pekfingret skulle jag uppskatta att det totalt sett inte blir någon större skillnad för gränsfrekvensen relativt en högtalare som det ser ut i skissen.

I figur 2 är det dock solklart att man via den fördubblade baffelbredden erhåller en klart lägre gränsfrekvens för uppställningen relativt en högtalare.

+1

Jag insåg omgående att det måste till en grundlig simulering för att kunna ge ett svar gällande alternativ enligt figur 1 om jag vill svara på gängse sett som jag brukar göra. Det handlar om en kombination av diffraktion och superponering av ljudvågor. Det ät inte så enkelt att ge ett entydigt och fullkomligt korrekt svar på, i all hast, utan grundläggande simulering.

Alternativ enligt figur 2 är enkelt och precis som du säger.

Mvh
Peter

[Strmbrg]

Om ett övertryck ser ett undertryck alldeles intill sig, då lär det väl vika av just dit snarare än att envist fortsätta framåt, dit där motståndet är större.
Det måste väl ändå vara grundprincipen?
Sedan kan man involvera andra principer som kan ta viss udd av konsekvensen av den där "grundprincipen". Typ baffelbredder, diverse avstånd, och volymer mm.

Bakgrunden till mina tankar är att jag tycker mig notera att det händer något just i stil med detta här hemma.
Av pur nyfikenhet så skaffade jag en Magneplanar DWM. Det är en liten dipol för basfrekvenser. Det är INTE en subbas, utan en bas. Den skall enligt tillverkaren ha ungefär samma basavrullningspunkt som mina 3.7i, dvs huvudhögtalarna (35/40 Hz är det visst det brukar anges som). Mer kring dess tänkta syften, uppbyggnad och användning kan läsas annorstädes.

Jag köpte den inte i hopp om att få djupare bas - eller på grund av något basproblem - utan som skrivet mest av nyfikenhet på vad som skulle hända med den i anläggningen. En bra bit under nypris samt att färgsättningen var densamma som sidohögtalarna gjorde att jag schlog te.

Med dess inbyggda lågpassfilter så genererar den alldeles för mycket av alldeles för höga toner för att det skall bli bra i mitt fall.
Ett par rejäla 10 milli-Harry-spolar anslutna till "trim-anslutningarna" på dess baksida har petat ner brytpunkten till runt 80/100 Hz, vilket blev riktigt lämpligt, tycker jag.

Den gängse rekommendationen är att DWM skall placeras cirka 30 cm närmare örat än sidohögtalarna. Sannolikt baserat på något om att kompensera fasskillnader med ett avtåndsdito. Sannolikt en åtgärd att vidta om DWM låts släppa ifrån sig mer av högfrekvens än den gör i mitt fall. Och om i sin tur sidohögtalarna är någon av de små modellerna.
Väljer man att ha DWM i närheten av ena sidohögtalaren så hamnar den ungefär 30 cm framför denna. Vill man inte att DWM skall stå mitt framför sidohögtalaren så hamnar den då strax bredvid, sett från lyssningsplats.
Då blir uppställningen något i stil med fig.1.

När jag nu valde att strunta i de där 30 centimetrarna och istället ställa den dikt an, sida vid sida med sidohögtalaren så blev basen lite kraftigare med än mer påtaglig textur. Mätinstrumentet har legat kvar i sin låda, detta är enbart bedömt medelst hörseln och baserat på bland annat avslutningen av sats två av Nielsens etta, där basarna brummar fint.
https://tidal.com/track/120701026

[JM]

Att beakta varje given subbasdipol som två punktformiga (cylindriska?) lufttryckskällor invid varandra men med motsatt fas och motsatt riktning borde generera ett stationärt tryckgradientfält i rummet med ett antal rumsrelaterade stationära tryckmaxima/minima.
Utifrån denna uppställning borde det gå att simulera optimal placering av ett antal subbasdipoler (eller subbasar) och optimal placering av lyssningspositionen?
Möjligen finns det någon med med lite färskare mattekunskaper som kan förkasta eller bekräfta ansatsen samt eventuellt föreslå hur detta matematiskt får sin lösning?.
Lite tråkigt att få ett antal tryckminima för några viktiga frekvenser i lyssningspositionen. PEQ hjälper föga vid tryckminima.

JM

[Strmbrg]

Nu är det inte riktigt det (tror jag) som JM skriver om som jag åsyftar.
Det intressanta - om det nu stämmer - är att en del av den rörelseenergi som med en dipol skulle nå lyssnaren, med två förskjutna dipoler "slukas" i utrymmet mellan de två. Dvs i det område där ett membran skapar undertryck samtidigt som det andra skapar övertryck. Det blir liksom en "sned isobarik"-situation. I detta fall dock utan den fördel isobarik-koppling kan ge i en lådhögtalare.