Snarare tvärtom.
Fast skall man vara noga så fanns det nog tre steg:
Först mätningar i ekofritt rum med tre angränsningsytor (3 ytor).
(Kolboxen)
Sen mätningar i STP's efterklangskammare (ALLA ytor).
(60- och 70-talarna)
Sist mätningar i det egna rummet på Torkel Knutsson gatan, där alla
ytor i och för sig var med, men två var de mest viktiga.
(80-talarna, men även justeringar av 70-talarna)
lennartj skrev:De uppmätta OA52.1 har serienummer 367 så de är väl inte helt i slutet av produktionen.
Jag vet inte vad det betyder i tid, men det gjordes färre OA-52 än många
tror, så 367 är inte så tidigt tror jag.
Vet du kanske vilket år du köpte dem istället?
lennartj skrev:Däremot har de varit utsatta för "Svalandermodd" som väl var både på gott och ont.
Jag är inte helt säker på om det ingick någon obskyr coating av domen på KO10DT eller om den är lämnad i fred.
En dämpfilt i alltför glest mer eller mindre syntetiskt material bakom bas-
elemetet är åtminstone ett steg i rätt riktning.
Rifa PHE430 (4 x 0,82 uF) polyprpylenkondensatorer är inte fel, men att smältlimma dem samt ett par nya spolar som synbart snarast ser klenare ut och sämre lindade än originalen i botten var väldigt fel.
Att bryta loss dem var inte lätt.
Dessutom är lådorna försedda med ett extra par bananhylsor för biwiring.
Om jag inte minns fel så inkluderade Svalander-modden både coating och
kanske även en bucking magnet. Men jag är lite osäker på det. Jag var på
den tiden, liksom nu, inte så intresserad av moddningar, så jag hörde ju
talas om det via andra.
Har dock ett minne av en distorsionmätning som Stig gjorde på en Svalan-
der-moddad diskant när jag var med, och den visade en lägre dist än
originalelementet.
Det ledde till att Stig bytte diskanter i varje fall kortvarigt till de Svalander-
moddade. Senare menade han dock att originalet varit klangligt bättre, i
synnerhet de som var från den tidiga produktionen. Men jag tror faktiskt
att Svalander inte gjorde moddarna på den tiden som de goda KO10DT
fanns tillgängliga, utan bara efter att de började uppvisa problemen.
Tror alltså inte att de HF-tillkortakommanden som kännetecknade dem var
Svanlanders fel.
Minns för övrigt att de lät excellent i Svalanders källare, trots stor öppning
mellan högtalarna. Kanske delvis beroende på att man satt så mycket
högre än högtalarna och i huvudsak hörde direktljud?
lennartj skrev:Detta par har nu genomgått en komplett konvertering tiil Larsen Edition.
Det var en smärre chock att uppleva OA52 med en klang som jag uppfattar som något mörkare än neutral.
Jag kommer att räkna på alternativa filtervarianter och köpa på mig ett sortiment av komponenter med alternativ +/- 20% samt lämpliga effektmotstånd. Efter jul kommer jag att koppla högtalarelementen direkt till bananhylsorna, det extra paret kommer väl till pass och börja testa olika filterlösningar utanför lådan, lyssna och mäta.
Spännande projekt.
lennartj skrev:Tills dess kommer jag att spela på den rena LE-versionen sida vid sida med mina OA52.2-föregångare med fjärrstyrd växling och noga lyssna in mig på skillnaderna mellan de båda och i vilka avseenden den ena eller andra är mest rätt.
När du skriver fjärrstyrd växling: Glöm bara inte bort att A/B-jämförelser
är potentiellt bedrägliga. Det finns en stor risk för att du i sådana lyssningar
kommer att uppfatta även en neutral version som färgad, närmar bestämt
färgad "åt det andra hållet" jämfört med jämförelseojektet.
Det är inte ovanligt att man kommer fram till att man, när man gör sådana
där A/B-jämförelser, tycker sig vilja ha en dimensionering som ligger någ-
onstans i mellan de man har med i jämförelsen, trots att man egentligen
(med egentligen menar jag "då man lyssar på dem en och en") uppfattar
den ena som perfekt balanserad.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).