av Chris71 » 2026-03-14 23:21
På temat man lär så länge man lever,
Min experiment på äldre modeller av Sonab har väl egentligen ingen specifik inriktning eller målsättning mer än att stilla min nyfikenhet och kanske kunna leda fram till lite billigare uppgraderingar än de som hittills baserat på många inte helt billiga diskanter och ibland olika grader av exotiskt prissatta mellanbasar.
Just nu så är det ju OA14 som plågas med överhandsfräsar och andra verktyg.
Det stod ganska klart redan från början att jag skulle försöka tackla den lite skeva avstämningen med 2 metoder, shuntade .5 bas lösningar på temat Larsen bla och andra val av portar.
Liknade experiment har gjorts tidigare med OA5 där lådan delades på diagonalen och fick följaktligen 2 separata kaviteter med egna avstämningar även om bägge var identiska, det som var lite tidsödande är att en OA5 låda är allt annat än bestående av plana ytor på insidan och sen blir det svårt att få plats med BR rör om de skall mynna ut på OK platser ur lådan. Att det experimentet lånade inspiration från OA51.N gjorde ju att materialkostnaden förmodligen var betydligt högre än vad det hugade hemmapularen vill betala, det var intressant och lät och mätte helt OK men då jag inte var nöjd med konstruktionen på den övre baffeln så fick det pensioneras.
Denna gång är ambitionerna och insatserna mer sansade, billiga SB plast och papp element kompleterade med ett par fyndade SB diskanter, men för att var någon av mina föregångare trogna så valde jag att montera en ambience diskant av modell T22 bara för att.
Nu har jag mätt lite i dagarna 2 och vid lyssning från sweetspot så är det trevligt och närfältsmätningar visar på lovande förutsättningar, dock är det 2 saker som skavt lite.
Då mina basar sitter kopplade i serie så erbjuder de inte världens bästa känslighet och det är lite irriterade att se att en original högtalare faktiskt låter starkare runt avstämning, trots att riktiga port proffs varit i farten och designat riktigt tjusiga portat och de ligger i linje med vad beräkningarna säger så är det en liten gnagande känsla att den kanske skulle varit någon cm längre.
Så för att råda nån klarhet i brist på ett friskt program för simulering så tog jag helt enkelt till en gammal hederlig metod som jag använt tidigare, sinus toner istället för svep.
Långsamt stegade mig ner och upp i det intressanta området för att studera hur element och porten uppför sig vid givna frekvenser, låt om nöja oss med att juryn är ute för stunden och uppdatering om resultatet kommer senare.
Men så var det problem nr2, det höga registret har betett sig precis enligt design och andras mätningar, dykt som en pingvin runt 11-12kHz för att helt upphöra.
Att det är så kanske inte ansågs som konstigt med MT20 som inte har så mycket energi att erbjuda på distans i den frekvensen, men T22 och min fina SB diskant borde ju göra bättre ifrån sig, Men trenden höll i sig på alla avstånd var det stendött i det höga registret.
Frågor till vänner, och redogörelser för filter och annat gicks igenom utan att direkt komma fram men annat än teorier.
Så vad gör man, riggar en original och en modifierad högtalare för en A-B jämförelse.
Klokare människor än mig har hintat att 2 diskanter som är monterade som mina riskerar att terminerna varandra, men jag tänkte att om den risken fanns borde någon smartare än mig sagt något om det, diskanterna sitter ju på sina orginalplatser och vinklarna är plus minus nån grad exakt enligt design.
På originalet med MT20 så lät det som det borde vid 10kHz, 1/3 oktav upp var det nästan tyst med undantag för ett underligt ljud och ytterligare 1/3 vid 16kHz så var det tyst, precis vad svepte oxå visar, så kanske även min moddade bara gör vad den skall enligt design.
Sagt och gjort, bytte över till min med mikrofonen i närfältsläge, samma resultat vid 10kHz, vid 12.5kHz hördes ett tydligt ljud som kanske skulle kunna jämföras med någon slags doppler ljud och vid 16kHz hade det blivit riktigt svagt men ändå närvarande.
Märkligt var min enda slutsats, har jag kopplat fel, är någon komponent inte där den borde vara? det är ju inte ett okänt recept, filter är ju exakt som det borde med justeringen att diskantdelen är anpassad till T22.
Fler samtal och glada tillrop och lite packtejp, ambience diskanten som pekade emot den direktverkande SB diskanten packades in med tejp och mätningen upprepades.
Döm om min förvåning när jag plötsligt har output i området 20kHz både i närfält och på lyssningsplats, det är inte heller någon tveksam signal som mäts.
Min enda slutsats av detta väldigt givande experiment är att OA14 åtminstone har presenterat en högfrekvens respons som är en summa av 4 diskanter vilka tillsammans ger en acceptabel prestanda givet tiden och teknologin, men att det är tomt högre upp har antagligen varit accepterat eftersom man inte förväntar sig så mycket signal från en liten kondiskant på några meters håll.
Vad som i själva verket hände när jag använde mig av endast 2 diskanter som var o-optimalt placerade men med bättre förutsättningar att spela högre toner var att ju smalare projektionen blev med frekvensen så ökade interferensen till den nivå att det blev tyst trots att bägge diskanterna spelade för glatta livet.
Jag skall inte säga att det är en ny upptäckt eller att någon har tänkt fel, men jag skall ändå drista mig till att anta att bara för att man modifierar filtret att hantera högre frekvenser och använder sig av moderna element så är det inte säkert att det blir bra per automatik.
Om jag hade valt att skruva dit 4st T22 så hade jag antagligen fått ett mindre felaktigt resultat och kanske hade summadiskanten vid lyssningsplats varit bättre, men jag hade fortfarande inte utnyttjat det nya materialet till fyllest.
Så nu är det tillbaks till ritbordet och fundera på om det kommer bli en ambience diskant alls eller om dessa OA22 kommer få bli ett par OA21 istället, experimenten med OA12 visar inte på samma katastrofala interferens då diskanten som är bakåtriktad sitter på andra sidan av baffeln.
Ännu en dag och lite klokare.
)
