Ta nu detta på ett filosofiskt/teoretiskt plan och fundera om det är teoretiskt möjligt eller om inte, -varför...
exemplets förutsättningar: ( strunta i detaljer som att 8 m kanske inte ger exakt resonans vid 42 Hz etc.)
*Man har ett rum som är 8 m långt...
*detta rum har en resonansproblem vid kanske 42 Hz, en puckel på låt säga 10dB... (denna då beroende av rummets resonans kopplat till dess längd)
*Man har i ena änden av de 8 m en stereoanläggning som i rum kan prestera typ 25-20000Hz.
*I denna stereoanläggning har man ett digitalt delningsfilter med inbyggd parametrisk Eq.
*ljudet tar väl ca 23-24 ms på sig att färdas de 8 m genom rummet.
Skulle man, i syfte att släcka ut resonansproblemet vid dessa 42 Hz, kunna placera 2 basmoduler i rummets bakre golvhörn, eller kanske för diskussionens skull, 4 st basmoduler i alla rummets bakre hörn.
Man skulle sedan mäta upp rumsresonansens Q-värde och kanske uppskatta hur mycket ljudtrycket faktiskt faller på avståndet 8 m från källan.
De 2 eller 4 basmodulerna i rummets bakre hörn skulle sedan matas från det digitala filtret med en signal som är parametriskt eq'ad runt problemet 42 Hz med ett Q-värde på eq som motsvarar rummets resonanta karaktär, en sänkning i Eq'n som motsvarar den energi som finns kvar i ljudet efter att ha färdats genom rummet 8 m, i motfas och fördröjd med 23-24 ms.....
Tanken är alltså att när en liten söt 42Hz ton lämnar stereons högtalarsystem, skulle alltså denna normalt sett exiterat rummets resonans och gett en obra efterklang. Men som nu då när den kommer fram till bakväggen helt enkelt "äts upp" av motfasljudet som spelas upp i precis rätt ögonblick...
En 49 Hz ton likadant men i lite mindre utsträckning som en funktion av rummets och EQ'ns Q-värde...
Fungerar detta teoretiska resonemang????
Mvh
Stefan
