Förklaring. Impedans och frekvensgång.

av **Nefilim** » 2006-12-31 12:16

Kan någon av er teknikkunniga, förklara varför mina högtalare, som på papperet, ska vara lättdrivna (102dB) är trots detta en ganska besvärlig last och mycket kräsen på förstärkare?

Jag har testat några stärkare till dessa, bl.a rör, men det funkade inte.
Taskig blöt bas. Vass diskant blir resultatet med strömstarka stärkare.

Mina nuvarande Vincentblock (300 W/8 Ohm, 600 W/4 Ohm. 200A i strömstyrka) klarar det med bravur.

Bild

av **RogerGustavsson** » 2006-12-31 12:22

Nja, tycker det redan finns med i kommentaren nederst. Möjligen kan man dra till med att det också innebär att förstärkaren ska kunna lämna en del ström utan att krokna. Det brukar inte vara rörförstärkarnas starka sida!

av **Nefilim** » 2006-12-31 12:23

RogerGustavsson skrev:Nja, tycker det redan finns med i kommentaren nederst. Möjligen kan man dra till med att det också innebär att förstärkaren ska kunna lämna en del ström utan att krokna. Det brukar inte vara rörförstärkarnas starka sida!

Visst. Men jag vill förstå varför Förklara för mig som om jag var 5 år!!

av **luminous** » 2006-12-31 16:27

Inte så konstigt att det inte funkade bra med rörförstärkare. :wink:

De brukar ju ha en relativt hög utgångsimpedans och spänningen över högtalaren blir en spänningsdelning mellan förstärkarens utgångsimpedans och högtalarens impedans. Så där högtalaren har hög impedans ger förstärkaren mer spänning, och tvärtom. Och dina högtalare har ju en rätt varierande impedans.

av **Ronnie** » 2006-12-31 17:09

om signalkällan spelar ett frekvenssvep från 20Hz till 20kHz vid en bestämd nivå så händer det såhär:

När svepet når 65Hz så ger en förstärkare med låg utgångsimpedans ifrån sig 1V / 37ohm = 27mA, och högtalarn tutar ut en baston som låter så högt som tillverkaren förmodligen tänkt sig.
När svepet når 10kHz skjutsar samma förstärkare ut ström 1V / 3ohm = 333mA och det högfrekventa ljudet låter så högt som tillverkaren (förmodligen) tänkt sig.

En förstärkare med hög utgångsimpedans (ex.vis rörförstärkare med låg motkoppling) beter sig såhär:
vid 65Hz där impedansen är ca 37ohm så belastas röret på ett annat sätt och förstärkaren ger ifrån sig ett högre spänningssving. Det är alltså inte längre 1V / 37ohm vi har att räkna på, utan exempelvis 1.5V / 37ohm = 40,5mA. Både spänningen och strömmen är alltså högre än fallet var med den andra förstärkaren, och det resulterar i ett högre ljud från högtalaren. vid 10kHz och 3ohms impedans belastas förstärkaren hårdare och ger ifrån sig mindre spänning. T.ex. 0,5V / 3ohm = 166mA. Både spänningen och strömmen är alltså lägre än fallet var med den andra förstärkaren, och högtalaren ger ifrån sig ett svagare ljud.
Med andra ord är det prima för förstärkaren med hög utgångsimpedans om högtalarens impedanskurva håller sig jämn (t.ex. omkring 8 ohm), alternativt att högtalarens impedansavvikelser följs av motsatta avvikelser i frekvensgången.

EDIT: 1V alltså om man har ställt in volymkontrollen så att förstärkaren matar ut den spänningen, och signalen som spelas är en jämn testton.

av **Svante** » 2007-01-06 03:06

Ja, här finns det risk för förväxling.

Med lättdriven kan man mena att högtalaren har hög känslighet, dvs att ljudstyrkan blir stor för en viss pålagd spänning.

Med lättdriven kan man också mena att högtalarens elektriska impedans inte ställer till problem för förstärkaren, oftast pga låg impedans, kanske kombinerat med att lasten är reaktiv vid den låga impedansen.

Därför är det kanske bäst att tala om hög känslighet, respektive låg elektrisk impedans.

Den höga känsligheten är i sig bra med ett undantag*, eftersom hög känslighet betyder att förstärkaren inte behöver leverera så hög spänning för en given ljudnivå. Dessvärre står hög känslighet i konflikt med andra parametrar, som tex förmåga att återge djupbas, eller stabilitet hos konen och även låg impedans. Det är mycket lättare att göra en högtalare med hög (spännings-)känslighet om man får göra impedansen låg.

En låg impedans kan vara problematisk på flera sätt. Dels kan den få förstärkaren att krokna, dvs att den inte orkar leverera den ström som behövs, förstärkaren strömklipper. Detta problem försvinner helt om man drar ner volymkontrollen litegrann. Det kan också vara så att förstärkaren får stabilitetsproblem, speciellt om låg impedans kombineras med hög fasvridning. Så till sist ger låga impedansminima större tonkurveavvikelser pga förstärkarens utresistans (8/dämpfaktorn) och kabelns serieresistans. En rörförstärkare ger alltså en annan tonkurva än en lågohmig trisseförstärkare. Detta är hörbart vid alla ljudnivåer, eftersom påverkan är densamma.

Vad som gjorde skillnaden i ditt fall vet jag inte.

*Hög känslighet gör att effektförstärkarens brusnivå ger starkare ljud i rummet och det är ju inte bra.