Värt att veta om linjekällor och bandelement

[Svante]

Kul Svante,

väntar med spänning på vad du har att säga.

T

Recension finns nu i separat tråd.

[Svante]

Svante,

Långa banddiskanter har en löjligt låg grundresonansfrekvens, vilket medför att någon elektrisk impedanstopp inte gör sig gällande inom audioområdet. För hårt spända basmembran i stil med t.ex. Apogee framträder dock den elektriska impedanstoppen tydligt.

...och en följdfråga till. Om man inte bandbegränsar (höhö) neråt, spelar ett bandeelement bas då? Jag förstår att membranutslagen nog blir för stora, men om systemresonansen ligger lågt, borde de inte ha en rak tonkurva långt ner i basen? Då borde de kunna spela bas fast bara med liten styrka? I princip åtminstone.

[patrikf_inaktiv]

Isidor skrev:

I praktiken blir membranrörelserna försvinnande små förutsatt att man använder sig av en någorlunda brant
högpassfiltrering.

När jag krämade på med Megatrend/Athena dansade banden ordentligt i takt med musiken(bastakten), dom vred sig liksom samtidigt som dom hade stor amplitud. Det var altså inte högfrekventa rörelser.
Vad kunde detta bero på?
Likström från en förstärkare i andnnöd?
Eller påverkan av omgivande luft?

PS Athenorna verkar vara svåra att komma över... DS

[Isidor]

Svante,

Visst uppvisar bandelement i sig en relativt konstant frekvensgång ned till mycket låga frekvenser (för låga ljudtrycksnivåer förstås). För att detta skall vara möjligt i praktiken krävs dock antingen en enorm baffel (dipol) eller en alldeles enorm kavitetsvolym (monopol). En realistisk undre gränsfrekvens hamnar därför omkring 80-100 Hz eller så, fortfarande under förutsättning att ljudtrycksnivån inte är alltför hög. Det stora begränsningen i ljudtrycksförmågan består, precis som patrikf påpekar, i att bandrörelsen slutligen inte består av en ren translation utan övergår till stora rotationsinslag.


patrikf,

De stora bandrörelserna beror på att endast en första ordningens filtrering används, vilket medför att förskjutningen tilltar med sjunkande frekvens för konstant frekvensgång i programmaterialet - ända ned till bandets grundresonansfrekvens omkring någon tiondels Hz. Här ligger en central skillnad mot dynamiska element, den praktiska frånvaron av styvhetskontroll som för normala mellanregisterelement och diskanter inträder någonstans mellan sådär 200 Hz och 2 kHz. Detta faktum exkluderar rimligtvis användningen av flacka filter i en genomtänkt bandhögtalare - tredje ordningens högpassfiltrering är enligt min mening ett minimum.

[patrikf_inaktiv]

Isidor skrev:

De stora bandrörelserna beror på att endast en första ordningens filtrering används

Det låter rimligt.

Här ligger en central skillnad mot dynamiska element, den praktiska frånvaron av styvhetskontroll

En annan egenhet, som jag nog nämnt tidigare, var att Athenans band kunde förmås att vibrera synligt (utan att det spelades på bandet) vid sinussvep av en bashögtalare i närheten.
Jag vet inte om detta inverkar menligt vid lyssning, men det borde väl ge upphov till IM-dist?
Inträffade detta pga att det var ett aluminiumband, eller har det med frånvaron av styvhetskontroll att göra?

[Isidor]

patrikf,

Alla band kan påverkas märkbart av lågfrekventa ljudvågor från andra källor eftersom de är så pass lätta och praktisk sett saknar styvhet. Även om bandet rör sig synligt, vilket i och för sig inte behöver vara speciellt mycket, så måste systemet uppträda uttalat olinjärt för att IMD av påtaglig nivå skall uppstå. Någon risk för detta finns inte förrän vid ganska extrema och lågfrekventa ljudtrycksnivåer från en källa placerad i direkt anslutning till bandet (som vid denna placering via reaktiva närfältseffekter ger upphov till större partikelhastigheter och därmed större bandrörelser).

Om man trots detta oroas av fenomenet bör man låta den verkliga lågbasen reproduceras av speciella basmoduler som flyttas iväg en bit från bandelementen. Ett tyngre band är för övrigt naturligtvis mindre känsligt än ett lättare.

[patrikf_inaktiv]

Isidor skrev:

Detta faktum exkluderar rimligtvis användningen av flacka filter i en genomtänkt bandhögtalare - tredje ordningens högpassfiltrering är enligt min mening ett minimum.

Är inte branta filter en nödlösning för att möjliggöra möjliggöra användningen av högtalarelement med otrevliga resonanser? Jag tänker på branta filters amplitudolinjäritet. Eller är kanske den psykoakustiska vetenskapen i stort sett enig om att det inte ger några nackdelar vid praktisk lyssning?

[norman]

Jag tänker på branta filters amplitudolinjäritet.

Kan du förklara lite närmare vad du menar?

[Morello]

precis, vad menar Patrik?

Syftas på rippel i pass- eller spärrbandet?

[Isidor]

patrikf,

Är inte branta filter en nödlösning för att möjliggöra möjliggöra användningen av högtalarelement med otrevliga resonanser? Jag tänker på branta filters amplitudolinjäritet.

Nej, inte nödvändigtvis. Och med rätt filtertyper får man ingen "amplitudolinjäritet" heller. Man får dock acceptera en lite mjukare/långsammare övergång mellan låg- och högpassgrenarna än för filtertyper med mer abrupt övergång (men med rippel i passbandet).