Om magnetgapet är 5mm högt/långt och talspolen är 15mm lång så sticker talspolen 5mm framåt och 5mm bakåt ut ur gapet.
X-max blir då 5mm... eller 10mm p-p (peak to peak).
Under rörelse så kan alltså konen hoppa 5mm framåt och 5mm bakåt alltmedan lika mycket av talspolen faktiskt.se befinner sig i gapet. Drar man på mer så kommer mindre och mindre av talspolen att vara kvar i gapet i ytterlägena. Detta bidrar till stark olinjäritet för elementet då magnetstyrkan är stor och förhållandevis jämn i gapet men kraftigt avtagande utanför.
Eftersom det finns ett magnetfält även utanför gapet så kommer den (svagare) delen att påverka talspolen också.
Ett element distar dock redan vid små rörelser och när man ligger på 50-100% av x-max så distar det ganska mycket.
Det ovan beskrivna är ett överhängt (ÖH) magnetsystem där talspolen sträcker sig utanför magnetgapet. Man kan också bygga ett magnetsystem där magnetgapet är högre/längre än talspolen, ett underhängt magnetsystem (UH).
Tänk ett gap på 15mm och en talspole på 5mm, vi har fortfarande x-max på 5mm som i det första exemplet med den överhängda systemet men hela spolen kommer att befinna sig inom gapet. Detta kan ge ett linjärare resultat, i synnerhet väl under x-max. Dock så distar ett UH system ofta mer vid gränsen till x-max och däröver.
Sen har jag sett en annan definition också där man utgår ifrån de faktiska resultatet av olinjäriteterna. Då anger man x-max till det mått inom vilket elementet presterar enligt en viss gräns.. om det nu var när kraftfaktorn droppat 10% eller nåt sånt.
Tror vidare att det brukar sammanfalla ungefär med den mekaniskt bestämda x-max. Men här börjar jag komma ut i min gråzon!
/Peter