Hur fungerar det med inspelning av kablar?

[soundbrigade]

Vi kan i vissa fall fastställa fakta, som frekvenskurvor för diskantelement, eller RdsON för mosFETar eller Effektiva Zut för rörslutsteg.
Vi kan i vissa fall koppla dessa fakta till observationer; vass diskant, sackig bas vid högre effektuttag och sluddrigt ljud överhuvudtaget.

Att anse att en viss kabel, eller viss kontakt eller ratt av viss metall ger hörbara skillnader har nog mer med att "tro" eller "anse" att göra. Att diskutera sådant är lika meningslöst som att diskutera huruvida ett korstecken ska göras från höger till vänster eller från vänster till höger. Där kan man ju som "hängiven" ha så mycket distans att man säger "jag uppfattar/tycker/tror ...." och som "icke-troende" ha så mcyket distans att man säger "jag tror/tycker/uppfattar inte ... och dessutom har jag inte funnit bevis/fakta/undersökningar som visar ...".

Din kabelfråga, Eriken, kan man ju behandla utifrån ett faktaperspektiv, så tillvida att man börjar "spekulera vetenskapligt" eller försöker hitta paralleller. Och du som arbetar med högspända metallsnören tvärs över vårt stora land kanske är rätt man att forska och se OM det finns undersökningar som visar OM och/eller VAD det händer med kablar efter 2000 timmar med 50Hz och massa Ampere genom sig.

Sedan kan man ju rikta pilöen mot de mest rabiata icke-troende och undra hur det kommer sig att många av dem fyr-flätar EKK-kabel om det inte skiljer mellan kablar, och varför de inte köper ON-OFFs 5 mm2 högtalarkabel för 7 kr/m ....

[Conan]

Jag förstod nästan att denna tråd skulle spåra ur när jag startade den tyvärr...

Jag har som alla andra en uppfattning ang huruvida inspelningen av en kabelse har betydelse eller ej, men väljer att inte spekulera/kasta paj på dom som inte tycker likadant.

Vore bra om endast fakta kunde presenteras hädanefter..

/Erik

Jag tar ditt första inlägg i tråden och gör om det lite om du ursäktar för diskussionens skull:

"Läser inlägg då och då där folk säger att strumporna måst vara av en viss färg nnan ljudet får sin sanna karaktär. Vad är det som i strumpans färg påverkar ljudet? För visst måste det väll vara så att strupan måste förändras fysiskt för att ljudet också ska förändras?

En person som hävdar att ljudet i anläggningen ändras beroende på vilken färg man har på strumporna är ju inte mycket att diskutera med, eller hur? Eller känner du själv att det är intressant att börja spekulera huruvida dämpningen i strumpan ändras med blå eller röd infärgning eller om det i stället kanske är ytans egenskaper som ändras mest om färgen ligger i den blå eller röda delen av färgspektrat?

Innan det är värt att spekulera i fysikaliska fenomen som gör en inspelad kabel annorlunda ljudmässigt gentemot en ny sladd måste det till klara indikationer på att det faktiskt är en hörbar skillnad! Som läget ser ut i dagsläget, mig veteligen, är det ofantligt mycket mer troligt att inspening av kablar orsakar en placeboeffekt hos lyssnaren snarare än en verklig fysikalisk förändring i kabeln.

[soundbrigade]

Conan: återigen har du dj*ligt rätt, men samtidigt kan man ju undersöka huruvida det finns en samband mellan dygnsmedeltemperaturen i Ouga Dougou och vad för slags böcker folk lånar på kommunbiblioteket i Färjelanda, ÄVEN om man direkt kan utgå från att där inget samband finns.
Ofta gör man ju så i seriös forskning, letar efter samband eller företeelser som inte finns för att ge ytterligare styrka åt det man faktiskt vill visa.
Ett bra exempel är när forskare lade fram en teori om att om BigBand-teorin fungerade skulle man inte bara kunna mät en bakgrundsstrålning (rest) från Smällen utan också kunna mäta upp en viss grynighet som härrörde från tiden då universom började bli transparent (sa 300 000 år efter BB). Man noterade denna grynighet MEN företog också mätningar på företeelser som skulle kunnat förklara grynigheten på annat sätt, och inte som ett stöd för BB-teorin. Dessa mätningar gav inget stöd för andra teorier, alltså fastslog man att man funnit ytterligare ett bevis för Big band.


Jag skriver detta därför att jag självHAR bytt kontakter, tvinnat kabel, haft en röd strumpa på vänsterfot och en bgrön på andra, målat ljusblå prickar taket samt strött malen sandsten runt huset för att förbättra ljudet men med tiden kommit till insikt att allt detta varit fåfängt och verkningslöst. Jag tror inte på allt detta hifi-hokuspokus alls. Däremot tycker jag att man kan ge trosutövare en chans att förska visa att det, de hävdar, äger riktighet genom att företa fakta, mätningar eller någon sorts vetenskaplig förklaring.

[skrutten]

Svårt att spekulera i vad som eventuellt händer när ingenting händer eller kan hända, därav svaren.

Vi talar förhoppningsvis om vanliga kablar utan låda och sånt, gjorda av koppar. Om man utgår i från det vi känner till så kan kabeln beskrivas av dess Resistans Induktans och Capacitans. Dessutom kan den vara olika konstruerad/sammansatt så att den kan undertrycka störningar utifrån. En kabel kan dessutom vara skyddad i avsikt att inte sprida en störsignal som uppstår i en apparat (ex. Nätkabel som är skärmad?).

Av någon anledning kunde inte det enkla experimentet att mäta R L C (0-20kHz) före och efter en inspelning godtas - mätningen innehåller inte svaret på din fråga men väl svaret att ingenting kommer att ske. Koppar är så stabil så att den kommer inte att förändra sig till varken det bättre eller det sämre av signaler som man kan skicka igenom med en ljudanläggning.

Det finns orsaker till varför kablar kan låta olika men inte orsaker till att samma kabel före och efter inspelning skulle få någon karaktär.

Den som säger att en kabel får karaktär efter inspelning har mycket att förklara. Om det är verifierbart i verkligheten så har man nog designat in en onödig feature.
Jag vill iaf att kabeln ska förmedla ljudet utan att behöva spelas in eller få karaktär.

Det ger inget att gå in på kristallstrukturer och kvantmekanik, mer än oro alltså. Kablens sammantagna egenskaper som faktiskt är mätbara räcker gott. Bäst är dock att blindtesta inspelad mot oinspelad, mäta med öronen alltså.

[snubber]

Jag arbetar en del med forskningsprojekt inom nanoteknologi och man noterar att vanliga välkända begrepp kan ibland återkomma med överraskande sanningar.

T.ex. arbetar jag lite med ett TIRF-mikroskop där vi kör laserljus genom en fiber. För att få det ljus vi önskar så har vi monterat en lite elmotor med obalans så att den skakar ljusfibern. Alltså en mm "hit och dit", och detta får en klar påverkan på fasgång etc.

När man kommer ned i dimension så att det blir ett ändligt antal atomer i snittet så börjar roliga saker att hända med material som helt plötsligt inte uppför sig som vi är vana vid. Så visst kan man med lite fantasi tänka sig att det kan finnas en del intressanta effekter att notera. (kanske)

Själv är jag av den absoluta åsikten att det går inte att "spela in" sladdar och kablar. Jag grundar min åsikt på att ingen som påstått att fenomenet finns har lyckats visa mig detta i ett blindtest. Jag själv har varit öppen för "viss dielektrisk påverkan", men har alltid gått bet i ett blindtest. Mina kompisar/kollegor lika så.

Blindtest är ett mycket effektivt medel mot underliggande placeboeffekter, så effektivt att har man inte utfört ett riktigt blindtest är det oftast inte relevant att börja rangordna kablar i annat än fungerande vs defekt. (kanske lite för generaliserande, men ändå sant)

Nu inser jag naturligtvis att en stor del av hifi-folket betalar stora summor för att få tillgång till just denna placeboeffekt, och det är inget jag föraktar eller missunnar någon, men det har ytterst lite med testande av utrustning att göra.