Hur allvarlig är högtalardistorsion, egentligen

[n3mmr]

Hur allvarlig är högtalardistorsion, egentligen?


Jag minns vagt ett resonemang som Svante och IÖ förde när Svante höll högtalarmätseminariet för LTS under våren 2008, ett resonemang som jag nu skulle vilja aktualisera i min överlastade skalle.

Resonemanget handlade om att under vissa omständigheter skulle högtalardistorsion uppmätt till ett visst värde, och med övertonsmönster enligt en viss form, vara väsentligt mindre allvarligt för lyssningsintrycket än exakt samma mätresultat för en förstärkare.

Anledningen minns jag som ungefär att en högtalare transformerar mellan elektrisk och akustisk energi, samt de integrerande/deriverande egenskaperna i den transformeringen.

Kan nån fylla i detta vaga minne, eller berätta att jag minns fel, eller vad det handlade om egentligen?

[Svante]

Ingvar berättar det där bättre än jag, men så här:

Olinjäriteterna i en högtalare ligger tex i kantupphängningen. Det betyder att det finns en begränsande faktor i konutslaget. Ljudet är dock proportionellt mot konutslagets andraderivata, vilket gör att de övertoner som bildas kommer att förstärkas med 12 dB/oktav.

I en förstärkare ligger olinjäriteten direkt i utsignalen och övertonerna blir vad de blir.

Fine, kan man tycka, dist är väl dist, det spelar väl ingen roll hur den uppkommer? Man mäter ju det som "är" liksom.

Då ska man komma ihåg att en distorsionsmätning är en "indikator" på olinjäritet. Olinjäriteten kommer att påverka olika signaler olika. Visst lyssnar man på sinustoner, så är en mätning av harmonisk distorsion ett väldigt bra mått på hur illa det låter. Men med en musiksignal är det kanske inte de harmoniska komponenterna som låter värst, utan intermodulationsprodulterna. De hamnar ota vid lägre frekvenser, kring nyttosignalen eller tom vid lägre frekvenser. Och de komponenterna blir inte lika mycket förstärkta som de harmoniska övertonerna.

Det är alltså sannolikt att en förstärkare och en högtalare som har samma harmoniska distorsion har rätt olika IM-dist och att den är lägre för högtalaren.

Typ.

[n3mmr]

Tack, då begriper jag lite bättre.

[PerStromgren]

OK, så IM-mätning skulle vara ett bättre mått för hur illa det låter om en högtalare, då, liksom? Har du några IM-mätningar att visa oss, Svante?

[n3mmr]

Jag är i o f s lite tveksam till resonemanget:

Svante: Skulle detta innebära att om man har ett elektriskt deriverande filter med en nivåberoende olinjäritet precis innan filterfunktionen så skulle det vara mindre illa än en olinjär förstärkare återgiven via samma filter???? Öööh, verkar obegripligt, om systemet ska vara invariant under superposition i den del som ligger före filtret?? Iofs är det ju inte det, eftersom det finns olineäriteter, men om båda olineäriteterna har samma karakteristik borde dom ju kunna byta plats utan att skillnad uppstår?

Edit: min kommentar gällde inte det som råkat citeras. Citatet borttaget.

[Svante]

Alltså, nyckeln ligger i att man ser distmätningen som ett mått på olinjäriteten.

Om du lågpassar efter en distande förstärkare så verkar (den harmoniska) disten lägre, men den inneboende olinjäriteten (och IM-disten den ger kring nyttosignalen) är fortfarande densamma.

...och det blir tvärtom med en högpassning, som ju dubbelderiveringen innebär.

[Svante]

Skulle detta innebära att om man har ett elektriskt deriverande filter med en nivåberoende olinjäritet precis innan filterfunktionen så skulle det vara mindre illa än en olinjär förstärkare återgiven via samma filter????

Nej.

I högtalarfallet är ju utljudet=den elektriska insignalen.

Det integreras ju först två gånger via masströgheten. Sen, i lägesdomänen påförs det dist. Sen deriveras hela klabbet två ggr.

Disten som påförs i lägesdomänen kommer att lutas med +12 dB/oktav, men den elektriska disten lutas först ner med 12 dB/oktav och sedan upp igen.

[Svante]

OK, så IM-mätning skulle vara ett bättre mått för hur illa det låter om en högtalare, då, liksom? Har du några IM-mätningar att visa oss, Svante?

Tja... Det är väl bara att göra

Kruxet med IM-mätningar är att de behöver två signaler vilket betuder att det finns n^2 olika sätt att göra dem. I stället för n olika sätt med en signal.

Det är rätt svårstandardiserat, mao, även om det finns en hel del försök i den riktningen.

[phon]

I högtalarfallet är ju utljudet=den elektriska insignalen.

Det integreras ju först två gånger via masströgheten. Sen, i lägesdomänen påförs det dist. Sen deriveras hela klabbet två ggr.

Disten som påförs i lägesdomänen kommer att lutas med +12 dB/oktav, men den elektriska disten lutas först ner med 12 dB/oktav och sedan upp igen.

Det var kort och klockrent förklarat!

[n3mmr]

Skulle detta innebära att om man har ett elektriskt deriverande filter med en nivåberoende olinjäritet precis innan filterfunktionen så skulle det vara mindre illa än en olinjär förstärkare återgiven via samma filter????

Nej.

I högtalarfallet är ju utljudet=den elektriska insignalen.

Det integreras ju först två gånger via masströgheten. Sen, i lägesdomänen påförs det dist. Sen deriveras hela klabbet två ggr.

Disten som påförs i lägesdomänen kommer att lutas med +12 dB/oktav, men den elektriska disten lutas först ner med 12 dB/oktav och sedan upp igen.

OK, nu föll det på plats!

Tack, magistern!