samplingsfrekevens?

[Svante]

Ok, så interferensen går inte att spela in? Inte då heller mäta? det är bara i örat den existerar?

Intermodulationen går att spela in om den finns.

I fallet när den sker i öronen kan inte mikarna ta upp den (den finns ju inte ännu) och om ultraljudsintermodulation i öronen är ett fenomen att räkna med (vilket den oftast inte är) så måste man i spela in ultraljudet i stället.

I fallet när intermodulationen redan skett, tex om de två tonerna spelas i samma högtalare så finns den lägre frekvensen vid mikarna och ultraljudsfrekvenserna behöver inte spelas in.

PS Interferens är nåt annat. Det är ett linjärt fenomen som uppstår när två vågor, ofta med samma frekvens, släcker ut eller förstärker varandra. Intermodulation uppstår när man exciterar systemet med två eller flera frekvenser och blandprodukter uppstår pga olinjäriteter.

[Svante]

Dessutom händer ju mycket runt själva huvudet. Hår, ytteröra, hjärna, kranium etc bidrar till hur vi uppfattar ljudet. Om jag får gissa (och det får jag) så är det bästa, om man vill vara säker på att rekombinationen av 24k och 25k ska ske på rätt sätt, att återskapa dem i högtalarna, dvs spela in dem i mickarna och spela upp dem så att dina öron får återskapa 1k-signalen.

Vill man vara helt säker så räcker det ju inte ens med 192 kHz då, eller hur? Saken är väl den att om man vill vara helt säker utan att undersöka fenomenet, så finns det ingen övre gräns.

Om man däremot undersöker fenomenet (vilket inte är helt lätt) så finner man att det för nästan alla vettiga signaler går att göra ett transparent kedja med 44,1 kHz samplingsfrekvens. Det talar ju för att 44,1 kHz räcker, eller hur?

Hud, hår, hjärna etc tillför knappast några olinjäriteter att tala om vid 25 kHz, det vågar jag gissa utan att ha undersökt det. Rörelserna som ljudet skapar vid dessa frekvenser blir alldeles för små för att kunna provocera fram något olinjärt beteende.

[philip]

Ok, så interferensen går inte att spela in? Inte då heller mäta? det är bara i örat den existerar?

Intermodulationen går att spela in om den finns.

I fallet när den sker i öronen kan inte mikarna ta upp den (den finns ju inte ännu) och om ultraljudsintermodulation i öronen är ett fenomen att räkna med (vilket den oftast inte är) så måste man i spela in ultraljudet i stället.

I fallet när intermodulationen redan skett, tex om de två tonerna spelas i samma högtalare så finns den lägre frekvensen vid mikarna och ultraljudsfrekvenserna behöver inte spelas in.

PS Interferens är nåt annat. Det är ett linjärt fenomen som uppstår när två vågor, ofta med samma frekvens, släcker ut eller förstärker varandra. Intermodulation uppstår när man exciterar systemet med två eller flera frekvenser och blandprodukter uppstår pga olinjäriteter.

Ja intermodulation menade jag,

Ska vi sammanfatta igen?

- Nyqvist gäller
- Intermodulation inträffar med största sannolikhet i rummet och inte i örat.

Det finns alltså ingen anledning att använda högre samplingsfrekvens än 44,1 varken vid inspelning eller uppspelning och Dan Lavry 60KHz gräns kan flyttas ner till 44,1 igen.

IÖ, om du tittar in vill jag gärna ha dina synpunkter med eftersom du försiktigt puchade för högre samplingsfrekvens.

Tack alla medverkande! Det känns som vi håller på att skriva audiohistoria här

[Svante]

- Intermodulation inträffar med största sannolikhet i rummet och inte i örat.

Alltså, sannolikhet är kanske fel ord. Men det är ytterst ovanligt att naturliga ultraljud kan generera intermodulation som ger en hörbar skillnad ja. De är helt enkelt inte tillräckligt starka.

[Piotr]

]
Den svävning som uppstår mellan 24k och 25k finns troligen i hela rummet och är lätt för micken att plocka upp. Men om det resulterar i en stående våg så kan man tänka sig att micken hamnar i en nod, och där är det tyst.

Man får skilja på svävning och intermodulationsprodukter. Svävningen är ett resultat av två signaler som amplitudmodulerar varandra. Detta kräver inten olinjäritet och om du spelar in denna signal för att sedan spela upp den igen med ett lågpassfilter så finns där ingen svävning. Finns där en skillnadston/intermodulationskomponent så finns denna kvar efter lågpassfiltret.

Dessutom händer ju mycket runt själva huvudet. Hår, ytteröra, hjärna, kranium etc bidrar till hur vi uppfattar ljudet. Om jag får gissa (och det får jag) så är det bästa, om man vill vara säker på att rekombinationen av 24k och 25k ska ske på rätt sätt, att återskapa dem i högtalarna, dvs spela in dem i mickarna och spela upp dem så att dina öron får återskapa 1k-signalen.

Våra ytteröron samt huvuden är effekltiva lågpassfilter och sedan kan man nog räkna med att den 1kHz produkt du far efter kommer att vara många ggr starkare från högtalaren i sig genom den intermodulationsdistortionsprodukt som uppstår vid 1kHz med 24kHz + 25kHz som signal.

Min 50-öring läggs alltså på högre samplingsfrekvens än 44.1k om du vill kunna återskapa svävningar som uppstår pga ultraljud.

Återigen, inte svävningen men de ultraljudskomponenter som du nämner. Hörbar svävning uppstår bara om tonerna faller inom det hörbara spektrat.

Vi hör alltså en svävning med 9kHz + 10kHz men inte 24kHz och 25kHz.


/Peter