Ragnwald skrev:Kan du utveckla detta Svante? Lite tumregler tack.
Jag menar, när blir en parallellkopplad konding för stor för sin tänkta uppgift i strömförsörjningen?
jansch skrev:Jovisst Svante - Är nätdelen separat eller på separat kort och inte som "en del" av förstärkeriet är det väl både ock som gäller. I alla normala fall vill man ju "döda" störningarna så nära källan som möjligt och det är väl dioderna i bryggan som skapar spikarna. Tänker jag fel?
Det kanske är numera är vanligt med dessa kondensatorer. Just nu trixar jag en del med slutstegen i Sonab OA6typ2 och där finns inga i schemat
Med risk för att jag svamlar, jag har ju inte ritat en förstärkare på säkert 25 år:
Småkondingarnas uppgift är att ge förstärkaren en lågimpediv matning, framför allt högt upp i frekvens så så att den blir mindre benägen till självsvängning.
Hur det är med störningsgenereringen från (de switchande) dioderna vete 17. Jag inbillar mig att kondingar nära bryggan snarare skulle göra switchningen snabbare, dev generera skräp högre upp i frekvens. Ibland ser man småkondensatorer parallellt med de fyra dioderna i bryggan. Jag vet inte riktigt hur de är tänkta att funka, kanske har det med FR-instrålning att göra, eller så är det just för att ta bort switchningsskräp från dioderna.
Så länge har jag längat efter att loudness war skulle vara över. Nu börjar jag tro att vi faktiskt är där. Kruxet är att vi förlorade.