ljudabsorbtion

[celef]

varifrån kommer den allmänna rädslan för att överdämpa ljudet i ett rum?

varför tycker dom flesta att det är fullt tillräckligt att spänna ett fult litet ikea-tyg på en träram för att ljuddämpa sina betongbunkrar?

och när det ges råd i akustikreglering så höjs alltid varningens finger, nä nä, ingen ljudabsorbtion - bara diffusion!

men varför så rädda för tystnaden???

[IngOehman]

Ingen aning.

Bra fråga dock. Halliopp förresten!


Jag tror att det finns en hel massa olika orsaker till de nämnda missförstånden, men att det vanligaste kanske är att någon/vissa dämpningskritiker har misstagit feldämpade rum (bara höga frekvenser dämpade) för att vara representanter för korrekt dämpade rum.
I tron att dessa rum skulle representera "goda rum i dämpningsförespråkares ögon", tar de avstånd från hela konceptet att dämpa.
(Ungefär lika dumt som att ta avstånd från Pizza på grund av att resturangen på hörnet där man bor gör sunk-pizzor i elugn på konserverade råvaror och recyklad friteringsolja...)

Andra orsaker kan vara olika myter som sprids, men som i verkligheten är trender, det vill säga "för ögonblicket populära uppfattningar" bara.

En tredje kan vara att man är en helt subjektivt fungerande person och helt enkelt gillar efterklang, och inte reflekterat över den samness som präglar allt programmaterial uppspelat i ett rum med hörbar egenefterklang.


Vh, iö

[Morgan]

Jag har skrivit om en teori tidigare - låt höra om ni kan tro på den?

Jag tror att rädslan för att "överdämpa" lyssningsrum kanske kommer av att man lyssnat i rum där någon genuint klantig person varit i farten och "dämpat lite". Vederbörande har kanske placerat tunna men ganska stora dämpskivor dikt an mot vägg i alla reflexionspunkter av första ordningen i ett rum där man för övrigt inte har mycket dämpning att tala om, utöver lite golvmattor och tunna gardiner. Detta har gjort att man fått ett rum som uppför sig helt annorlunda över respektive under 1kHz, så att det låter oerhört tjockt och odynamiskt, samtidigt som man upplever att det är alldeles livlöst och dränkt i diskantregistret. Så kan man ju "överdämpa" ett rum, när det egentligen mest handlar om att man inte tillfört tillräckligt dämpning i de lägre registren ännu... Ett rum med RT60 under 0.2 sekunder vid 4000 Hz men väsentligt över 0.5 sekunder vid 500 Hz kan låta ganska så bedrövligt illa, och det är inte så särskilt svårt att komma till ett sådant resultat om man bara anstränger sig lite missriktat

Sedan har jag märkt att det där är någonting som handlare och hifipressen gärna skriver, att man måste akta sig för att inte överdämpa. Kan det vara så att det här helt enkelt handlar om myter som florerar? Lite som sådana där "självklara sanningar" som att man inte kan höra nivåförändringar mindre än 3 dB, att man inte behöver ljud under 20 Hz, att vinyl låter bättre än CD, att det förbättrar ljudet att måla CD-skivans kant grön, att dyrkablar är prisvärda uppgraderingar, att smutsig nätström skulle vara ett problem för de flesta apparater, att flacka delningsfilter är ett självändamål, etc, etc, etc

[BB]

Morgan,

Det där med olinjär dämpning ligger det nog mycket i.


Mvh //BB

[Piotr]

BB

Jag gissar på att du syftar på olinjär i nivå/amplitud och ej avseende frekvensgång?

Både och är ju såklart ett problem,det senare mer uppenbart och lättare att greppa dock.

edit: läser tråden igen och tror nog att jag tolkar in för mycket i din post?

/Peter

[patrikf_inaktiv]

Överdämpning är väl inte bra, det hörs ju på ordet självt! Självklart finns det objektivt inga rätt och inga fel egentligen förutsatt att syftet är att trigga personligt upplevda illusioner av ljudhändelser(tex musik).

[paa]

Man kan ju göra en undersökning som visar vad majoriteten i en grupp föredrar, men man kan naturligtvis aldrig förutsäga vad en enskild individ kommer att föredra.

[patrikf_inaktiv]

Man kan ju göra en undersökning som visar vad majoriteten i en grupp föredrar, men man kan naturligtvis aldrig förutsäga vad en enskild individ kommer att föredra.

Precis!
Och jag menar att detta inte behöver handla om att man föredrar olika färgningar utan att tekniken/rummet bara är en del av illusionen.

[BB]

BB

Jag gissar på att du syftar på olinjär i nivå/amplitud och ej avseende frekvensgång?

Både och är ju såklart ett problem,det senare mer uppenbart och lättare att greppa dock.

edit: läser tråden igen och tror nog att jag tolkar in för mycket i din post?

/Peter

Peter,

Jag ser nu att det jag skrev lätt kan misstolkas. Sorry! Vad jag menar är att jag i ett lyssningsrum önskar en så jämn (och hög) absorbtion som möjligt för alla frekvenser.

Med begreppet lyssningsrum menar jag ett rum för avlyssning av inspelad musik, d.v.s. reproduktion, - ej orignalframförande av levande musik. I sistnämnda fallet vill man (jag) ha en samverkan, i det förra föredrar jag så lite rumsbidrag som möjligt. Med detta är endast min personliga uppfattning...

Mvh //BB

[BB]

Överdämpning är väl inte bra, det hörs ju på ordet självt! Självklart finns det objektivt inga rätt och inga fel egentligen förutsatt att syftet är att trigga personligt upplevda illusioner av ljudhändelser(tex musik).

Om du instämmer i att akustiken i det rum där den musikaliska händelsen spelades in, kan kallas för A1 och att vi kallar uppspelningsrummets akustik för A2 så vill jag personligen ha så lite A2-inverkan/bidrag som möjligt.

Mina största musikupplevelser från inspelade event har alltid ägt rum i rum med mycket hög akustisk dämpning, jämnt fördelad över frekvensområdet, alternativt utomhus fritt uppspända. (I sistnämnda fallet användes 4 QUAD ESL 57-elektrostater, parvis upphängda...)

Då och endast då, har jag kunnat höra exempelvis alla mikrodetaljer i inspelningen.

//BB

[IngOehman]

Tror jag håller med dig rätt väl där BB!


Har dock kommit att märka, att örats egen maskering i tidsdimensionen motsvarar ett RT60 på strax under 0,25 sekunder (vilket förvisso är en mycket kort efterklangstid).

Det vill säga om man klipper in en helt tyst kort liten sekvens i en låt där det finns en naturlig paus efter ett ljud, så hör man att "svärtan" i den där korta tystnaden blir bättre och bättre ju kortare efterklangstid rummet har, ned till ungefär 0,25 sekunder.

Sen händer det inte så mycket mera när man fortsätter att dämpa.#


Därtill kommer förstås frågan om vikten av de tidiga (läs primära) reflexerna i lyssningsrummet, som gör att man kan orientera sig i det och alltså känner att man så att säga "sitter i sitt lyssningsrum och därifrån har en öppning in mot inspelningsvärlden".

Det är ett subjektivit element, med nödvändighet. Personligen tycker jag om att höra mitt eget lyssningsrum bakom mig, men bara så svagt att det inte maskerar den hörbara upplösningen in till ljudbilden. Det betyder i praktiken att man inte "hör" ljud från sitt lyssningsrum medveten, men man känner undermedvetet att det finns där.


Kort sagt (och väldigt förenklat): Jag trivs i rum med många men svaga primära (och möjligen även lite sekundära) reflexioner från signifikant andra riktningar än ljudbilden, men med så svaga senare (>2:e) reflexioner som möjligt (=kort efterklang).
. Från ljudbilden själv vill jag ha så lite reflexioner som det bara är möjligt inom ett tidsfönster om 1/3 period* och upp till minst 20 ms.


Vh, iö

- - - - -

#Därför strävar jag för det mesta efter att nå ned under 0,25 s RT60. Kan nämna att de flesta moderna vardagsrum ligger mellan 0,5 s och 0,8 sekunder. Det är på tok för långt för högvärdig musikåtergivning (där själva "musikintrycket" överesstämmer med det som hördes live) enligt min mening, men därmed inte sagt att de inte kan vara "trevliga" att lyssna på musik i, rent subjektivt.
. Tycker dock att något med rytmiken och timingen alltid börjar faliera när man, på grund av märkbar efterklang från det egna lyssningsrummet, hör och upplever en annan efterklang än den som musikerna hörde när de spelade. Den "musikaliska logiken" demonteras liksom.
. Ju bättre musiker, desto uppenbarare brukar jag tycka att problemet blir. Kanske är denna negativa effekt av vissa för klangiga lyssningsrums pålagda efterklang, en som vissa helt enkelt är okänsliga för?


*Observera att den undre tidsgränsen är frekvensberoende, vilket tvingar väggen bakom högtalaren att vara frekvensberoende dämpad.

[BB]

Kort sagt (och väldigt förenklat): Jag trivs i rum med många men svaga primära (och möjliga även lite sekundära) reflexioner från signifikant andra riktningar än ljudbilden, men med så svaga senare reflexioner som möjligt (=kort efterklang).
. Från ljudbilden själv vill jag ha så lite reflexioner som det bara är möjligt inom ett tidsfönster om 1/3 period* och upp till minst 20 ms.

Där har vi samsyn, igen!

Krävs mycket arbete för att nå det idealet dock... Jag har varit med om en situation där ett inglasat fotografi påverkade hela resultatet. En enkel vridning om 15 grader var allt som behövdes...!

mvh //BB

[Piotr]

BB

Jag gissar på att du syftar på olinjär i nivå/amplitud och ej avseende frekvensgång?

Både och är ju såklart ett problem,det senare mer uppenbart och lättare att greppa dock.

edit: läser tråden igen och tror nog att jag tolkar in för mycket i din post?

/Peter

Peter,

Jag ser nu att det jag skrev lätt kan misstolkas. Sorry! Vad jag menar är att jag i ett lyssningsrum önskar en så jämn (och hög) absorbtion som möjligt för alla frekvenser.

Med begreppet lyssningsrum menar jag ett rum för avlyssning av inspelad musik, d.v.s. reproduktion, - ej orignalframförande av levande musik. I sistnämnda fallet vill man (jag) ha en samverkan, i det förra föredrar jag så lite rumsbidrag som möjligt. Med detta är endast min personliga uppfattning...

Mvh //BB

Ok, tack för klargöringen. Håller med till fullo..

/Peter

[Piotr]

Tror jag håller med dig rätt väl där BB!


Har dock kommit att märka, att örats egen maskering i tidsdimensionen motsvarar ett RT60 på strax under 0,25 sekunder (vilket förvisso är en mycket kort efterklangstid).

Det vill säga om man klipper in en helt tyst kort liten sekvens i en låt där det finns en naturlig paus efter ett ljud, så hör man att "svärtan" i den där korta tystnaden blir bättre och bättre ju kortare efterklangstid rummet har, ned till ungefär 0,25 sekunder.

Sen händer det inte så mycket mera när man fortsätter att dämpa.#


Därtill kommer förstås frågan om vikten av de tidiga (läs primära) reflexerna i lyssningsrummet, som gör att man kan orientera sig i det och alltså känner att man så att säga "sitter i sitt lyssningsrum och därifrån har en öppning in mot inspelningsvärlden".

Det är ett subjektivit element, med nödvändighet. Personligen tycker jag om att höra mitt eget lyssningsrum bakom mig, men bara så svagt att det inte maskerar den hörbara upplösningen in till ljudbilden. Det betyder i praktiken att man inte "hör" ljud från sitt lyssningsrum medveten, men man känner undermedvetet att det finns där.


Kort sagt (och väldigt förenklat): Jag trivs i rum med många men svaga primära (och möjligen även lite sekundära) reflexioner från signifikant andra riktningar än ljudbilden, men med så svaga senare (>2:e) reflexioner som möjligt (=kort efterklang).
. Från ljudbilden själv vill jag ha så lite reflexioner som det bara är möjligt inom ett tidsfönster om 1/3 period* och upp till minst 20 ms.


Vh, iö

- - - - -

#Därför strävar jag för det mesta efter att nå ned under 0,25 s RT60. Kan nämna att de flesta moderna vardagsrum ligger mellan 0,5 s och 0,8 sekunder. Det är på tok för långt för högvärdig musikåtergivning (där själva "musikintrycket" överesstämmer med det som hördes live) enligt min mening, men därmed inte sagt att de inte kan vara "trevliga" att lyssna på musik i, rent subjektivt.
. Tycker dock att något med rytmiken och timingen alltid börjar faliera när man, på grund av märkbar efterklang från det egna lyssningsrummet, hör och upplever en annan efterklang än den som musikerna hörde när de spelade. Den "musikaliska logiken" demonteras liksom.
. Ju bättre musiker, desto uppenbarare brukar jag tycka att problemet blir. Kanske är denna negativa effekt av vissa för klangiga lyssningsrums pålagda efterklang, en som vissa helt enkelt är okänsliga för?


*Observera att den undre tidsgränsen är frekvensberoende, vilket tvingar väggen bakom högtalaren att vara frekvensberoende dämpad.

Absolut.. rytmiken kan förstöras rejält med en livlig lyssningsrumsakustik, och naturligtvis mer än rytmiken. Och visst är det som du säger... musiker anpassar ju sitt lir till rådande akustik. Lirar man elgura tex så spelar man ju extremt annorlunda beroende på hur mycket reverb man lägger på (om man nu lirar sån gura..) för att inte tala om delay.

För mig så är skillnaden på att lyssna i ett väldämpat rum och ett normalt vardagsum enormt stor. Inte bara rytmiken och inspelad akustik och små detaljer går fram bättre det käns som hela meningen och budskapet med musiken går fram på ett extremt mycket bättre vis.

Ett bra (musikaliskt och ljudtekniskt) stycke i ett mediokert rum kan vara "okey, det här är ju bra" men i ett väldämpat rum kan jag känna "mmm wow detta vill jag pyssla med till jag dör".

Mitt nya rum har lyft dipolerna till oaaaanade höjder. Har ju bott i lgh tills nu med betong, betong, gips, betong. Nu snackar vi mjuka väggar överallt med klart bättre återgivning. Good times ahead!

/Peter

[Piotr]

Angående det som jag snöade in på i mitt inlägg till BB;

Olinjäritet i de "element" som dämpar akustiken, hur yttrar det sig och i vilken grad är det ett problem... typ?

/Peter

[IngOehman]

En sak som jag är nyfiken på, är om de som argumenterar för avhållsamhet med absorption i musiklyssningsrum - till förmån för diffusion (med resulterande förlängning av rummets efterklangstid) inte*upplever att det uppstår dissonans mellan musikernas "sätt att spela" och det nya klangintryck som uppstår i lyssningsrummet? (Icke överensstämmande med det som musikerna hörde när de spelade.)


För mig är frågan, ehuru inte entydigt objektiv, så i varje fall en fråga med stark objektiv komponent. Det handlar ju om att med efterklangen från lyssningsrummet destruera den musikaliska logik, som defakto fanns vid den ursprungliga musikhändelsen.

1. Är det så enkelt som att vissa bortser ifrån denna ursprungstrohetskomponent?

2. Att de dessutom inte upplever att det låter fel när spelsättet samverkar dissonant med en efterklang som musikerna inte hört?

3. Att de fokuserar på sin "upplevelse", frikopplat från ett intresse för (/nyfikenhet på) det som musikerna skapade när de spelade?


Vh, iö

- - - - -

*Som tydligen i varje fall jag, BB och Piotr hör och störs av, i lyssningsrum med märkbar efterklang.

(Fyll gärna på och säg till - ni som upplever samma sak - alltså att något blir musikaliskt ologiskt när musik inspelad i en given klangmiljö spelas upp med adderad efterklang.)

[patrikf_inaktiv]

Allra mest mikrodetaljer i inspelningen borde man väl höra i ekofri kammare eller liknande miljö? Men det är väl inte i sådana miljöer ljudbilden är tänkt att byggas upp av ett stereosystem.

[nl1970]

b]För mig är frågan[/b], ehuru inte entydigt objektiv, så i varje fall en fråga med stark objektiv komponent. Det handlar ju om att med efterklangen från lyssningsrummet destruera den musikaliska logik, som defakto fanns vid den ursprungliga musikhändelsen.

Men, HiFi kanske inte ses som "ursprungstrohet" numera, en stor massa kanske ser det som att ha ett njutbart ljud hemma, och varför inte, det är ju lussnaren som ska vara nöjd när han/hon spelar skivor hemma.

[BB]

Allra mest mikrodetaljer i inspelningen borde man väl höra i ekofri kammare eller liknande miljö?

Ja...

Men det är väl inte i sådana miljöer ljudbilden är tänkt att byggas upp av ett stereosystem.

Hur föreslår du att vi undgår det oönskade akustiktillskottet A2?

Mvh //BB

[BB]

b]För mig är frågan[/b], ehuru inte entydigt objektiv, så i varje fall en fråga med stark objektiv komponent. Det handlar ju om att med efterklangen från lyssningsrummet destruera den musikaliska logik, som defakto fanns vid den ursprungliga musikhändelsen.

Men, HiFi kanske inte ses som "ursprungstrohet" numera, en stor massa kanske ser det som att ha ett njutbart ljud hemma, och varför inte, det är ju lussnaren som ska vara nöjd när han/hon spelar skivor hemma.

I så fall kanske det är dags att skrota termen HiFi..? För det är ju eller har i varje fall varit det som varit meningen... "Hög naturtrohet" alltså...
Det ljud som en person upplever sig nöjd med hemma kanske med enkla akustikreglerande åtgärder/insatser skulle upplevas som ännu bättre..?

Mvh //BB

[_Fredrik_]

Hur föreslår du att vi undgår det oönskade akustiktillskottet A2?

En del vill nog inte det. Annars är nog en ekofri kammare ända sättet?
Jag tror som många andra sagt,att överdämpat rum ofta förknippas med rum som endast har dämpning ovanför tex 3khz. Jag som bor i betonglägenhet måste ju verklingen tänka på detta (att inte absorbera för högt utan att göra nåt åt de lägra frekvenserna.)
Ang A2 så tror jag många hifiaffärer vill ha ett tillskott av bas i deras lyssningsrum så att mindre högtalare upplevs basrikare, ju mer bas desto bättre tycker ju somliga.

[nl1970]

I så fall kanske det är dags att skrota termen HiFi..? För det är ju eller har i varje fall varit det som varit meningen... "Hög naturtrohet" alltså...

Kanske det, har du aldrig sett snea annonser från elektronik-kedjorna där ordet HiFi har missbrukats Varför inte i sverige använda just ordet ljudtrohet eller liknande i stället för Hifi?

[Piotr]

Hur föreslår du att vi undgår det oönskade akustiktillskottet A2?

En del vill nog inte det. Annars är nog en ekofri kammare ända sättet?
Jag tror som många andra sagt,att överdämpat rum ofta förknippas med rum som endast har dämpning ovanför tex 3khz. Jag som bor i betonglägenhet måste ju verklingen tänka på detta (att inte absorbera för högt utan att göra nåt åt de lägra frekvenserna.)
Ang A2 så tror jag många hifiaffärer vill ha ett tillskott av bas i deras lyssningsrum så att mindre högtalare upplevs basrikare, ju mer bas desto bättre tycker ju somliga.

Fast det är ju bara vissa toner som får stöd av stående vågor i rummet... vissa toner försvagas ju väsentligt. Med införsel av lämplig basabsorbtion brukar bas kvaliteten och dynamiken öka ordentligt även med små högtalare. Men visst, jag har hört argumentet förr. Min åsikt är att det är nå fel på högtalaren om den "behöver" rumsresonanser för att prestera bra. Ev kan man behöva införa lite mer baffelkompensation samt naturligtvis även dämpa hyggligt även i övre register för att få en bra balans. En "korrekt" absorbtion av de övre regionerna har ju en tendens att subjektivt lyfta upp basen.

/Peter

[_Fredrik_]

En "korrekt" absorbtion av de övre regionerna har ju en tendens att subjektivt lyfta upp basen.

Jag hoppas du har rätt! Står själv i begrepp att absorbera mer högre upp, förhoppningvis från 1khz och uppåt. Jag tänker att maskeringseffekten även gör att basen låter grötig pga dålig "högfrekvensabsorbtion". Kanske lite OT, men vad tror ni?

[patrikf_inaktiv]

Hur föreslår du att vi undgår det oönskade akustiktillskottet A2?

Mvh //BB

Om det vore så att akustiktillskott per definition vore oönskat skulle det vara enkelt att vara akustiker .
Anledningen till att akustiktillskottet upplevs som oönskat kan ha flera orsaker. Rummets akustiska egenskaper, personliga preferenser och högtalarnas egenskaper.

Om vi utgår från ett tomt lyssningsrum föreslår jag att man fyller det med trevliga saker som möbler, lampor, övrig inredningsrekvisita tills man tycker att det låter bra. Det ger en tillräckligt lagom frekvensmässig/rumslig fördelning av absorption och diffusion.
Resten sköter vår hjärna om man inte är programmerad (genom allt för flitigt läsande av akustikrekommendationer på faktiskt kanske ) på att det måste vara på ett visst sätt för att låta "ursprungssant". Man kan ha olika preferenser av andra anledningar också. Min rekommendation här är att man öppnar sitt sinne för tanken på att "sanningen" skapas i vår hjärna med hjälp av en ljudhändelse i lyssningsrummet som inte har mycket gemensamt med orginalhändelsen och inte av utrustningen. Den är bara ett hjälpmedel. Var mindre hifi-neurotisk. Låt dig förföras!

Om man har högtalare med ojämna spridningsegenskaper och eventuella resonanshyss ger dessa ett akustiktillskott som mer troligt upplevs som oönskat. Om man måste tillgripa dämpning för att uppväga högtalares egenskaper i ett normalt möblerade rum är det min åsikt att man befinner sig i en återvändsgränd.

[BB]

Hur föreslår du att vi undgår det oönskade akustiktillskottet A2?

Mvh //BB

Om det vore så att akustiktillskott per definition vore oönskat skulle det vara enkelt att vara akustiker .
Anledningen till att akustiktillskottet upplevs som oönskat kan ha flera orsaker. Rummets akustiska egenskaper, personliga preferenser och högtalarnas egenskaper.

Om vi utgår från ett tomt lyssningsrum föreslår jag att man fyller det med trevliga saker som möbler, lampor, övrig inredningsrekvisita tills man tycker att det låter bra. Det ger en tillräckligt lagom frekvensmässig/rumslig fördelning av absorption och diffusion.
Resten sköter vår hjärna om man inte är programmerad (genom allt för flitigt läsande av akustikrekommendationer på faktiskt kanske ) på att det måste vara på ett visst sätt för att låta "ursprungssant". Man kan ha olika preferenser av andra anledningar också. Min rekommendation här är att man öppnar sitt sinne för tanken på att "sanningen" skapas i vår hjärna med hjälp av en ljudhändelse i lyssningsrummet som inte har mycket gemensamt med orginalhändelsen och inte av utrustningen. Den är bara ett hjälpmedel. Var mindre hifi-neurotisk. Låt dig förföras!

Om man har högtalare med ojämna spridningsegenskaper och eventuella resonanshyss ger dessa ett akustiktillskott som mer troligt upplevs som oönskat. Om man måste tillgripa dämpning för att uppväga högtalares egenskaper i ett normalt möblerade rum är det min åsikt att man befinner sig i en återvändsgränd.

Patrik,

Du har all rätt i världen att framföra din åsikt.

Mvh //BB

[Magnuz]

Om man måste tillgripa dämpning för att uppväga högtalares egenskaper i ett normalt möblerade rum är det min åsikt att man befinner sig i en återvändsgränd.

Det beror väl mest på hur kräsen man är. Precis som du säger går det ganska bra (åtminstone för mig) att "koppla bort" rummet mentalt när jag lyssnar, förutsatt att rummet är någorlunda möblerat och saknar alltför enorma resonanser eller utsläckningar i basen. Men inget är så bra att det inte kan bli bättre och då är väl det naturliga att man anpassar akustiken så gott det går. Jag förstår inte riktigt på vilket sätt det skulle vara en återvändsgränd.

[patrikf_inaktiv]

Om man måste tillgripa dämpning för att uppväga högtalares egenskaper i ett normalt möblerade rum är det min åsikt att man befinner sig i en återvändsgränd.

Det beror väl mest på hur kräsen man är. Precis som du säger går det ganska bra (åtminstone för mig) att "koppla bort" rummet mentalt när jag lyssnar, förutsatt att rummet är någorlunda möblerat och saknar alltför enorma resonanser eller utsläckningar i basen. Men inget är så bra att det inte kan bli bättre och då är väl det naturliga att man anpassar akustiken så gott det går. Jag förstår inte riktigt på vilket sätt det skulle vara en återvändsgränd.

Återvändsgränden förklaras av första delen av stycket du citerade. Om man har "högtalare med ojämna spridningsegenskaper och eventuella resonanshyss". I klartext, att kompensera brister(obs min åsikt!) hos själva högtalaren med akustikbehandling.
I övrigt, om man tycker att det kan bli bättre så är det bara att anpassa tills man blir nöjd. Min poäng är att jag tror att det finns ett samband mellan upplevda akustikproblem och medvetenheten om att det kan finns sådana. Att man fokuserar på det, och då blir det ett problem.
Håller med ditt resonemang angående basresonanser.

[BB]

Om man måste tillgripa dämpning för att uppväga högtalares egenskaper i ett normalt möblerade rum är det min åsikt att man befinner sig i en återvändsgränd.

Det beror väl mest på hur kräsen man är. Precis som du säger går det ganska bra (åtminstone för mig) att "koppla bort" rummet mentalt när jag lyssnar, förutsatt att rummet är någorlunda möblerat och saknar alltför enorma resonanser eller utsläckningar i basen. Men inget är så bra att det inte kan bli bättre och då är väl det naturliga att man anpassar akustiken så gott det går. Jag förstår inte riktigt på vilket sätt det skulle vara en återvändsgränd.

Till Patrik:

Man dämpar inte ett rum för att "uppväga högtalarens egenskaper". Man dämpar ett rum för att ge högtalaren en chans att att i sin tur kunna ge dig som lyssnare en chans att uppleva vad som finns i programmaterialet - så ofärgat som möjligt.

//BB

[Magnuz]

Återvändsgränden förklaras av första delen av stycket du citerade. Om man har "högtalare med ojämna spridningsegenskaper och eventuella resonanshyss". I klartext, att kompensera brister(obs min åsikt!) hos själva högtalaren med akustikbehandling.

OK, då missförstod jag. Jag tror inte heller det är någon vidare idé att försöka kompensera brister hos högtalaren med akustikåtgärder - jag tror dock inte heller att det är särskilt många som försöker göra det. Akustikåtgärder är väl främst något man tar till för att åtgärda brister i rumsakustiken, för att - som BB säger - ge högtalaren en chans att prestera så bra som möjligt.