i skrev:IngOehman skrev:Men just att jämföra A och B i lyssningstester, brukar göra att man
varken hör hur A eller B låter.

Det enda man märker än hur de skiljer sig från varandra.
Vh, iö
Fast idealiskt sett ska ju vare sig A eller B låta ?!
Det är intressant om t ex A och B låter olika men ändå är mycket trogna verkligheten, mätt på t ex distorsion och ren lyssningsbedömning. Borde kunna ge vissa insikter.
Nja mikrofoner har ju egenskaper som fördelar sig i minst två
världar, där den ena är färgningskaraktären, och den andra är
upptagningskarakteristiken.
Den senare är något som snarast kan kallas ett verktyg, eller
som definierar hur verktyget är rättare sagt. Varje updrag har
ju sitt verktyg. Vissa mikrofoner har omställbar upptagnings-
karakteristik, för att passa flera olika jobb. Som en kombina-
tionstång skulle kan kunna säga.

Lite som ett zoom-objektiv
kanske, men ändå inte.
Färgningarna är ju något helt annat. Där hittar vi brus, distor-
sion (olinjära fel), tonkurvefel (klangliga färgningar) men även
oregelbundenheter i upptagningskarakteristikan (två linjära fel).
Fast det där med fel kan ifrågasättas, i synnerhet när det gäller
oregelbundenheter i upptagningskarakteristikan, som faktiskt
även det kan vara en del av mikrofonernas verktygsegenskaper.
Det finns ju även exempel på när man avsiktigt (då med stereo-
systemet som utgångapunkt) manipulerar verktyget i rumsdim-
ensionen för att få önskade egenskaper. Två sådana fall är när
man förser en rundtagande mikrofon med en kula att "ta stöd
mot" för att ge den extra riktverkan diskanten, eller när man för-
ser ett stereopar (kulor, njurar eller supernjurar) med en sepa-
rerande Jecklin-skiva.
Så vad som är "fel", och vad som bara är användbara resurser
för att man skall kunna göra en så bra kodning som möjligt av
den tredimensionella musikhändelsen, är en mjuk fråga, och det
som någon önskar sig av en mikrofon, är ju alltid rätt just då.
Det skulle man faktiskt till och med kunna säga om distorsion,
men så långt har inte jag kommit ännu.
Tycker det är ett oskick att förvränga musiksignaler på det viset.
Om de skall förvrängas för att det är ett sound som man önskar
skapa, så är det min uppfattning och erfarenhet att man INTE
skall göra det redan i tagningen. Varför? För att man riskerar att
för alltid tillintetgöra en musikalisk prestation på det viset. Om
man vill förvränga så går det alltid att göra i efterhand, men att
ta bort eller ändra en redan gjord destruktiv förvrängning (inte
bara olinjära mikrofoner ställer till med sådant, utan än värre är
mikrofonförstärkare med limiter

) är inte möjligt att göra.
Kort sagt: Jag är mycket liberal när det gäller rätten att med avsikt
få förvränga en musiksignal om producenten vill skapa något som
låter distorderat - men man kan göra sådant på korkade eller på
intelligenta sätt. Att göra det redan vid källan är det mest korkade
sättet man kan göra det på, eftersom det sätter alla möjligheter
att backa och justera tilltaget ur spel.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).