Moderator: Redaktörer

Piotr skrev:Vad har du för bredd i rummet?
Längden på rummet ger en andraresonans vid ca. 40Hz i den riktningen. Prova att dra fram staplarna till 1/4 av rummets längd och se vad som händer. Där har du en "null" vid vilken denna resonans bör exciteras i väsentligt lägre grad.
/Peter
Ragnwald skrev:Varför alltid gå den enklaste vägen ?
Kanske man får lägre akustisk dist, om man låter signalkällan gå oförändrad och sköter rummets tillkortakommanden med hjälp av absorbenter, aktiva eller passiva ?
avr7000 skrev:En helmholzresonator som verkligen gör nån nytta vid 40 Hz blir stor förmodligen mycket större än de totalt 280 liter jag har att labba med utrymmesmässigt.
Jag har redan Eq'at ner peaken med parametrisk eq men jag tycker att det inte är rätt väg att gå rent principiellt, man tar bort lite eller mycket av det som exiterar resonansen, resonansbeteendet finns kvar i rummet och man kommer förmodligen märka av denna resonans signatur även om man minskar den rena exiteringen vid just 40 Hz.
Flera basmoduler i rummet placerade på nåt smart sätt kommer att undertrycka de lägsta resonanserna destruktiv interferens.
Detta är vad jag vill åstadkomma med basmoduler i motstående ände av rummet...
Stefan
avr7000 skrev:En helmholzresonator som verkligen gör nån nytta vid 40 Hz blir stor förmodligen mycket större än de totalt 280 liter jag har att labba med utrymmesmässigt.
Ragnwald skrev:Jo inte så dumt tänkt. De får jobba i ofas och enbart vid dessa frekvenser som ska tonas ner.
Piotr skrev:avr7000 skrev:En helmholzresonator som verkligen gör nån nytta vid 40 Hz blir stor förmodligen mycket större än de totalt 280 liter jag har att labba med utrymmesmässigt.
Jag sticker ut hakan och påstår att membran/panel-absorbenter är mycket effektivare för given storlek.
Har använt båda varianterna och valde membran.
/Peter
KarlXII skrev:Men man undrar ju hur pass mycket man kan tillskriva runt-om-i-rummet-placeringen?
Undrar hur kurvan sett ut om de bara stått bredvid varandra....ja, alla fyra alltså.
IngOehman skrev:Njae...
Jag beskriver det hellre så här:
Sitter man i ett rum och lyssnar på en permanent ton som alstras av en basmodul så hör man summan av två saker:
1. Direktljudet (inklusiva reflexion från golv och vägg bakom modulen) samt,
2. Den exiterade resonansen.
Den senare av de tu är helt tyst i mitten av rummet, medan den förstnämnda avtar med avståndet från basmodulen. Dessa båda ljud i kombination ger i regel en utsläckning strax BAKOM mitten av rummet. Skulle basmodulen ha stått bakom lyssnaren istället skulla utslängningen ha uppstått strax framför mitten av rummet.
När man har moduler både framför och bakom så uppstår inte resonansen alls! Det enda som återstår är basmodulernas direktljud (som alltså inkluderar tidiga reflexer) Dessa båda ljud förstärker varandra maximalt i mitten av rummet, där de hamnar i fas med varandra.
Kort sagt: Effektiviteten totalt sätt minstar dramatiskt i stora delar av frekensområdet när man använder moduler båda framför och bakom. Nyttoeffektiviteten ökar dock potentiellt, eftersom det primärt är "gamla ljud" (oönskade ljud) som elimineras.
Nu kanske det verkar som om det är självklart att man skall ha basmoduler både framför och bakom sig, men det är INTE min uppfattning (trots att jag har skivi en hel del om poängerna med sådana möbleringar). Tvärtom menar jag att man bör vidtaga stor försiktighet med sådana möbleringar, eftersom det förstör den psykoakustiska logiken i ljudalstringen. När man spelar en inspelning som innehåller en grand casa där framme i ljudbilden så är det inget kul att höra den i huvudet, hur rak tonkurva en mättekniker än viftar med.
Minns man att musikåtergivning inte handlar om transmission, utom om dekodning - alltså att det man gör är ett dekodande av en på fonogrammet kodad ljudfältsinformation, är det dock lättare att förstå varför man inte skall tro att en mätmikrofon på lyssingsplats berättar något förnuftigt, utan att man först väger informationen den förmedlar psykoakustiskt.
Vh, iö
IngOehman skrev:Jag tycker det talas mycket om frekvensgång hela tiden, men de psykoakustska aspekterna kommer helt bort.
Det man vill åstadkomma är ju en frontalt anländande ljudvåg med rak tonkurva, vilket inte kommer att rendera en mätbart rak tonkurva på lyssningsplats.
Stereosystemets grundkoncept är ju att skapa en öppning till en annan värld" således att ens lyssningsrum bildar en loge som ansluter till inspelningsrummets akustisk. Att då tala om rak tonkurva på lyssningsplats är helt irrelevant. Förvisso vill man i någon aspekt ha frekvensojävig balansering, men det går inte att undersöka med med en tonkurvemätning med en vanlig mätmikrofon.
Hur skall man basmöblera då? Jag skulle vilja påsåt att bäst resultat får man nästan undantagslöst med fyra Subwoofrar (eller ännu hellre basmoduler (dedicerad basdel för samarbete med ett dedicerat toppsystem/sidosystem)).
De fyra baslådorna placeras antingen i en rak linje vid högtalarväggen, i en böjd linje vid samma vägg, eller två i bredd och två på höjden.
Vilket som blir bäst beror på vilket rum man hamnat i. I de flesta rum fungerar alla tre lösningar helt tillfredsställande. I vissa fall kan man även komplettera med en eller två baslådor i bakre halvan av rummet, men dessa få inte spela för starkt, och inte heller "för tidigt".
Vh, Ing. Öhman
Användare som besöker denna kategori: doppler, Google [Bot] och 18 gäster