Hur dåligt är det med järnkärnespole?

[rikkitikkitavi]

om jag inte minns fel har D. Self gjort en del mätningar på polariserade kondensatorer och fått betydande dist, ialla fall i förstärkarkopplingar. I högtalare är det däremot mycket kabeltatteri när det gäller komponenter men även en blind höna hittar ett och annat korn.

[flathead]

Dom jämförelser av kondingar som florerar på nätet är gjorda vid höga spänningar över kondingen.

Och där avslöjar dom sig.

I en småsignal applikation med mV över den är det nog rätt omöjligt att skilja dom åt.

[Flint]

Dom jämförelser av kondingar som florerar på nätet är gjorda vid höga spänningar över kondingen.

Och där avslöjar dom sig.

I en småsignal applikation med mV över den är det nog rätt omöjligt att skilja dom åt.

Hur nära genombrott/kortslutning ligger den spänningen? Är det ett realistiskt arbetsområde?

[MagnusÖstberg]

+1

[flathead]

Dom jämförelser av kondingar som florerar på nätet är gjorda vid höga spänningar över kondingen.

Och där avslöjar dom sig.

I en småsignal applikation med mV över den är det nog rätt omöjligt att skilja dom åt.

Hur nära genombrott/kortslutning ligger den spänningen? Är det ett realistiskt arbetsområde?

Tror jag såg värdet 70V i nån test och det är ju inga konstigheter i högtalar sammanhang.

[Flint]

Dom jämförelser av kondingar som florerar på nätet är gjorda vid höga spänningar över kondingen.

Och där avslöjar dom sig.

I en småsignal applikation med mV över den är det nog rätt omöjligt att skilja dom åt.

Hur nära genombrott/kortslutning ligger den spänningen? Är det ett realistiskt arbetsområde?

Tror jag såg värdet 70V i nån test och det är ju inga konstigheter i högtalar sammanhang.

Det knepiga blir att hitta en mätmetod som inte distar i sig. DC:n måste ju bort innan man kan mäta thd vilket enklast borde innebära en till seriekonding i kretsen. Eller varför inte använda mätobjektet i sig som dc-stopp?

[flathead]

Det är inte förspänning av kondensatorn jag menar för det hjälper ju upp elytens dåliga 0-genomgång.

Utan att man har en signal som gör att man får en växelspänning med stort sving över kondingen.

[Flint]

Det är inte förspänning av kondensatorn jag menar för det hjälper ju upp elytens dåliga 0-genomgång.

Utan att man har en signal som gör att man får en växelspänning med stort sving över kondingen.

Jaha, mättnad, typ. Då byter vi tankeriktning.

[flathead]

Att labba med förspänning är också en intressant sak.

Den sämre elyten vart helt plötsligt inte så dålig om den hålls förspänd .

2 billiga polära elyter och ett 9volt batteri kommer snabbt i närheten av dom dyrare stora foliekondingarna.

Ska man bygga en kondensatorkopplad utgång för tex en hörlursstärkare kostar en 100uF folie skjortan medans några elyter och ett batteri inte hackar stora hål i plånboken.

[Flint]

Att labba med förspänning är också en intressant sak.

Den sämre elyten vart helt plötsligt inte så dålig om den hålls förspänd .

2 billiga polära elyter och ett 9volt batteri kommer snabbt i närheten av dom dyrare stora foliekondingarna.

Ska man bygga en kondensatorkopplad utgång för tex en hörlursstärkare kostar en 100uF folie skjortan medans några elyter och ett batteri inte hackar stora hål i plånboken.

Jo. Har du mätt och sett hur stor skillnad det gör?

[flathead]

En elyt som har mätbart dåliga värden motsvarar helt plötsligt en bra foliekonding.

Mätte lite på foliekondingar för något år sedan och resultatet vart att en Rifa pulskonding mätte bättre än dom fina butikskondingarna......

Sedan är det ju alltid åsikter om vad som "låter" bäst.

Var och en har sina ljudideal.

Mina öron börjar nu dessutom bli så pass dämpade att dom accepterar det mesta .

[MagnusÖstberg]

Mina öron börjar nu dessutom bli så pass dämpade att dom accepterar det mesta .

[Flint]

Dom jämförelser av kondingar som florerar på nätet är gjorda vid höga spänningar över kondingen.

Och där avslöjar dom sig.

I en småsignal applikation med mV över den är det nog rätt omöjligt att skilja dom åt.

Hur nära genombrott/kortslutning ligger den spänningen? Är det ett realistiskt arbetsområde?

Tror jag såg värdet 70V i nån test och det är ju inga konstigheter i högtalar sammanhang.

Njao, 70V rms resulterar "som alla vet" i 1225W i fyra ohm. Inte direkt småpotatis men förstås inte helt ovanligt i blås-på-ba-gänget. Bara en reflektion.

[IngOehman]

Ju lägre impedans men räknar i desto större effekt blir det, så vill kan kunna
få det att se ut som en väldigt stor effekt kan man räkna med 1 ohm, då blir
det ju nästan 5000 W. Personligen tycker jag 8-ohmseffekt är bra att räkna
på då de flesta förstärkare primärt betraktas från de synvinkeln och de flesta
högtalare (med rätta eller inte, vissa går ju ned till 3 ohm eller lägre som lägst)
kallas 8-ohmhögtalare.

Så man kan ju ta 8 ohm istället och landa på blysammare 600 W sisådär.

Det vill säga ungefär vad man behöver om man gillar körmusik och realistiska
nivåer.

Själv klarar jag mig med mindre. Men förstärkare avsedda för hifi (inte PA) som
kan svingar mer än 200 V p-p är trots allt inte så himla ovanligt. NAD 208 tror
jag t ex att de flesta här känner till.

Och att jag skriver 200 V och inte 100 V eller 70 V RMS beror på att kondensa-
torer i delningsfilterkopplingar, tvärtemot vad de flesta föreställer sig, behöver
kunna hantera minst dubbla peakspänningen, det vill säga de behöver kunna
hantera hela svingspänningen - i en riktning.

Så blir det när man kopplar samman lite reaktiva komponenter.


Vh, iö

[Flint]

Min poäng är att om man blåser på 70V rms på en högtalare så får man nog räkna med att det finns fler saker än bara kondingarna som distar. Vi diskuterade ju nivån där vissa kondingar påstås dista enligt någon test som flathead hade läst.

[flathead]

Min poäng är att om man blåser på 70V rms på en högtalare så får man nog räkna med att det finns fler saker än bara kondingarna som distar. Vi diskuterade ju nivån där vissa kondingar påstås dista enligt någon test som flathead hade läst.

Det håller jag med om helt.

Finns massa olika lyssningstester och andra subjektiva tester men börjar man granska testmetoderna så är det väldigt lite som beskrivs om förfarandet.

Nu ska jag gräva fram några riktigt omode riktiga rör ur gömmorna och bygga en ren pentode förstärkare .

Budgeten tillåter inget annat, dyra finrör blir det när lotteriet faller ut .

[Flint]

flathead
Det låter sunt. Rapportera gärna.

[rikkitikkitavi]

Dubbla railspänningen kan vara lite för lite om förstärkaren har elak och snabb VI limiter, då kan all energin i spolen dumpas någonstans. Ibland över en stackars konding...
Eller i förstärkaren själv men den har ofta flybackdioder mot matningen som tar hand om det.
Fördelen med elyter är att de kan absorbera korta spikar men inte för ofta eller för stora såklart. Överspänning pga reaktiva komponenter som Iö nämner kommer snabbt att få dom att pffta.

[Flint]

Dubbla railspänningen kan vara lite för lite om förstärkaren har elak och snabb VI limiter, då kan all energin i spolen dumpas någonstans. Ibland över en stackars konding...
Eller i förstärkaren själv men den har ofta flybackdioder mot matningen som tar hand om det.
Fördelen med elyter är att de kan absorbera korta spikar men inte för ofta eller för stora såklart. Överspänning pga reaktiva komponenter som Iö nämner kommer snabbt att få dom att pffta.

Jag ifrågasätter det där. Kan du eller IÖ illustrera det på något sätt så att funktionen tydligt framgår?

[IngOehman]

Min poäng är att om man blåser på 70V rms på en högtalare så får man nog räkna med att det finns fler saker än bara kondingarna som distar. Vi diskuterade ju nivån där vissa kondingar påstås dista enligt någon test som flathead hade läst.

Det har du väldigt rätt i!

Det är lätt att glömma. Jag tänkte inte alls på det faktiskt. Men visst
är det så.

Men jag kan väl säga att min huvudinvändning mot elektrolyter är
att de åldras, inte att de distar. Men å tredje sidan - många bäckar
små...


Vh, iö

[Flint]

Men å tredje sidan - många bäckar
små...

Många distar små... gör en hel rörstärkare.

[IngOehman]

Faktum är att av alla rörförstärkarkonstruktörer jag känner så är det inte
någon som argumenterat att distorsionen är poängen, mera att det är en
artefakt som man kan/får leva med, och ingen av dem har talat sig varm för
att använda elektrolytkondensatorer för att de distar.

Den enda jag vet som talat sig varm för elektrolytkondensatorer av ljud-
skäl är Ivor Tiefenbrun. För just delingsfilter i högtalare. Och spolarna skulle
ha järnkärna för att högtalarna skulle bli musikaliska...

Dubbla railspänningen kan vara lite för lite om förstärkaren har elak och snabb VI limiter, då kan all energin i spolen dumpas någonstans. Ibland över en stackars konding...
Eller i förstärkaren själv men den har ofta flybackdioder mot matningen som tar hand om det.
Fördelen med elyter är att de kan absorbera korta spikar men inte för ofta eller för stora såklart. Överspänning pga reaktiva komponenter som Iö nämner kommer snabbt att få dom att pffta.

Njae... fast blandar vi inte äpplen och bananer nu?

Visst finns det extremfall i form av illa dimensionerade delningsfilter som
teoretiskt kan kräva (något) större spänningstålighet än hela spännings-
svinget för kondansatorer i filtret, men att förstärkaren skulle kunna agera
likt brytarspetsar och spolar i filtret som tändspole (om det nu är det du
menar) det köper jag inte. Inte utan att du förklarar det lite noggrannare i
varje fall. Kanske är problemet att jag inte vet vad en "VI limiter" är för nå't.

Utan att veta förmodar jag att det är effektintelligenta strömbegränsare, allt-
så sådana som tillåter mindre ström när strömmen renderar större effekt-
förlust i en trissa.

- - -

Visst - Förstärkarens spänning svingar utan andra begränsningar än själva
klippspänningarna, men dess impedans är (om allt är väl) ju omodulerad.
Alltså samma (eller mycket nära samma) hela tiden. I varje fall om eventuella
VI limiters agerar utanför återkopplingsloopen, alltså genom att styra insig-
nalen. .

Men det är klart, är den tossigt utförd således att båda trissorna kan bringas
i stypning samtidigt så kan konstruktionen vara illa ute...

- - -

Vad som förövrigt är en potentiell verklighet är att strömmen som förstärk-
aren kan behöva leverera kan bli avsevärt mycket större än U/Rmin. Faktiskt
flera gånger större.


Vh, iö

[Flint]

;)

Faktum är att av alla rörförstärkarkonstruktörer jag känner så är det inte
någon som argumenterat att distorsionen är poängen, mera att det är en
artefakt som man kan/får leva med, och ingen av dem har talat sig varm för
att använda elektrolytkondensatorer för att de distar.

Javisst. Så många stabila och rekorderliga välljudssamariter kan inte ha fel.
Det är statistiskt omöjligt. Och dessutom stämmer det ju.

;)
Den enda jag vet som talat sig varm för elektrolytkondensatorer av ljud-
skäl är Ivor Tiefenbrun. För just delingsfilter i högtalare. Och spolarna skulle
ha järnkärna för att högtalarna skulle bli musikaliska...

Han är nog ganska klurig den där Ivor trots allt.

[Laila]

Pst . . .
säg inget till Richard bara . . . eller är det sonens(Ivors) ideologi som gäller numera . . . typ ?

[Flint]

Pst . . .
säg inget till Richard bara . . . eller är det sonens(Ivors) ideologi som gäller numera . . . typ ?

Heter han II-vor, uttalat Tvåvor?

[Flint]

Det har ju pratats lite konding här så jag passar på att visa en purfärsk ri-mätning på två nätdelselektrolyter. Dom kommer från ett illa brunnet mindre NAD-steg från troligen sent 80-tal eller nåt. Det här är troligen sånt som vissa skulle få för sig att byta ut på grund av ålder bara för att trenden är sådan men frågan är om det kan och behöver bli så mycket bättre än så här, i alla fall vad gäller ri. Det ska inte tolkas som att NAD-kondingar är bättre än alla andra. Bara att dom är så bra som man kan och bör förvänta sig. Kapacitansen ligger aningen i underkant men kan troligen formateras upp en del med normal motion i form av inkoppling. Kondingarna har trots allt legat oanvända sedan i slutet på 90-talet.

[Richard]

Pst . . .
säg inget till Richard bara . . . eller är det sonens(Ivors) ideologi som gäller numera . . . typ ?

Dags för litet faktiskt.se avprogramering snart, Laila ?

[Flint]

Här en ri-mätning på två 4.4mH spolar. Den ene med ferritkärna och den andre är luftlindad. Ri för spolen med ferritkärna börjar öka tidigare i frekvens än den luftlindades vilket jag tolkar som större olinjaritet. Startnivåerna visar att den luftlindade har otäckt hög resistans (tunnare tråd och fler varv). För hög resistans för att normalt sett platsa i hifi-sammanhang. Beräkningen härrör från signalens nivå och fasläge. Själva reaktansen vid 20kHz ligger på ca. 350 ohm för den luftlindade spolen.

[paa]

Det var väldigt mycket mer rippel på mätningen på elektrolytkondingarna än på spolarna. Är det generellt för elektrolyter eller vad beror det på?

[Flint]

Det var väldigt mycket mer rippel på mätningen på elektrolytkondingarna än på spolarna. Är det generellt för elektrolyter eller vad beror det på?

En snabb ganska improviserad reaktion är att det verkar vara något av ett elektrolytproblem. Ska hålla ett öga åt det hållet.
Göra en jämförelse mellan plast och lyt men i något lägre värde då eftersom jag inte har så stora plaskondingar.