Men tyvärr så bedömer du ju ofta fel och du verkar vilja misstro även någon
som har visat sig ha rätt utan undantag vid alla dina tidigare misstroenden.
Jag brukar säga att det inte finns något skäl att varken tro eller misstro det
man inte förstår. Både tro och misstro är vägar som leder bort från kunskap.
Det man bör göra när man inte förstår är att ta fasta på sin undran och med
den som grund undersöka. Att lansera strida strömmar av misstroenden är
ju helt meningslöst. Det enda det leder till är att vara potentiellt negativt för
både dig och den du misstror.
Så du verkar ha mycket att vinna på att slipa ditt omdöme därvidlag. Alltså
om målet för dig är att lära dig. Sluta tro (/misstro) och undersök sakerna du
inte känner dig säker på istället.
Är det att marknadsföra att du misstror för att misskreditera den du säger
dig misstro så gäller förstås det motsatta. Undersök inget, bara misstro.
rikkitikkitavi skrev:Jag med. Och utgångsimpedansen är ju i stort sett konstant.
Det kan diskuteras. Den är i själva verket inte ens konstant över perioden.
Såhär kan diskussionen se ut.
När nätspänningen är noll avgörs utimpedansen av kondensatorbanken medan
utspänningen ju är direktkopplad till trafon under laddningsfasen. Så skall man
tala om utimpedans så är det rimligen någon sorts medelvärde över hela ladd-
ningscykeln man bör tala om.
När kondensatorerna inte laddas så laddas de ur, av lasten (via effektsteget
bara för att komplicera det ytterligare, så för enkelhetens skull kanske man
skall nöja sig med att tala om förhållandena vid klippning, för när det inte
klipper så är det slutsteget som bestämmer utimpedansen, man kan säga att
slutsteget agerar stab med musiksignalformat börvärde!
).
Man skulle kunna säga att impedansen under urladdningen är Ri för konden-
satorerna, men å andra sidan är ju själva spänningskällan då också konden-
satorbatteriet, vars spänning ju faller under hela urladdningsfasen. Så styv-
med är ett bättre begrepp än utimpedans här kan jag tycka, då det handlar
mera om hur mycket spänning man förlorar av lastens hårdhet än det hand-
lar om hur mycket spänning som faller över nätdelen om man kör in en stör-
ström utifrån.
När kondensatorerna laddas så är impedansen lägre då dioderna agerar diod-
switch för impedanserna, men dessutom så matas ju energi in i kondensator-
banken.
Och allt som allt så får man en maxspänning fram till lasten, vars minvärde är
sågtandens minpunkter minus spänningsfallet över slutstegstrissorna (och
eventuella emitterresistanser eller motsvarande), och denna avgörs av en
sorts medelimpedans under cykeln, och den blir lägre ju större del av cykeln
som utgörs av laddfas. Det kan man kalla att styvheten ökar.
Överkurs: Använder man trefas och trefaslikriktning kan man åstadkomma en
likriktning utan luckor, det vill säga man kan mer eller mindre eliminera behovet
av kondensatorbank! Det finns även specialknep för att få ännu lägre rippel än
det man får från en konventionell trefasnätdel.
Därför kan faktiskt sådana nätdelar göras ännu "styvare per trafokilo". Att tre-
fas inte används i större utsträckning för slutsteg beror nog mest på att man
bedömer att alltför få potentiella köpare har tillgång till trefas i sitt hem, men
de allra flesta tror jag har en trefas-spis, så att komplettera med ett trefasuttag
i vardagsrummet/musiklyssningsrummet brukar inte vara en stor sak, bara att
slå en signal till närmaste elektriker.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
