MichaelG skrev:Svante skrev:Det är då frestande att säga att både 1/0 och 42/0 är oändligheten, dvs samma tal. Men oändligheten är inte ett tal.
Jag är med på att oändligheten inte är ett tal, men varför kan man inte ändå säga att x/0 = oändligheten? Eller skulle man kunna det om man inte kommit överens om att man inte får? Eller skulle det ställa till det för massa andra matematiska beräkningar om man tillät x/0?
När jag funderar litet på vad du skrivit (och som jag tror jag förstår) så tänker jag så här: En oändlighet kan inte vara exvis 42 gånger större än en annan oändlighet. Det finns alltså inte en massa (oändligt många) oändligheter. Det finns bara EN oändlighet och vi vet inte så mycket om den mer än att den är så oändligt mycket större än allt det vi kan tänkas komma på att fylla den med. Typ.
Hälsn. Michael
Fast mitt råd är att du helt enkelt glömmer bort mattelärarens uppmaning
att lära sig utantill (t ex att man inte dela en oändlighet med något eller att
man inte får dividera något med noll).
Och när du är på G och slängt denna tumregel - så passa på och släng alla
de andra också!
- - -
Hädanefter skall du känna och tänka, men inte tillämpa regler!
Om det finns en regel som är vettig (de är få, men de kan finnas) så behövs
ändå inte regeln om man förstår skälet till den.
Det finns helt enkelt inget rimligt skäl att substituera reflekterande med en
regel. Att anse att X/0 är oändligheten är inget problem så länge man förstår
begreppen - inklusive då att en oändlighet kan vara 42 gånger större än en
annan.
Alltså att oändligheten inte är entydig, just på grund av att en kvot mellan
två oändligheter kan vara skild från 1.
- - -
Att känna, i betydelse förstå större sammanhang intuitivt, genom att först
ha skaffa sig grepp om alla de mindre sammanhangen, var för sig, genom
att tänka, är väldigt bra.
- - -
- - -
Med det sagt så tänkte jag presentera en klassiker, som jag blev påmind
om för någon dag sedan av en god vän. Den är väldigt bra att tänka på
för dem som lyssnat för noga på sin matematiklärare och därför slagit in
tumregler om vad man får eller inte får göra, t ex att man inte får anse att
en oändlighet kan 42 gånger större än en annan. Eller något annat än 42.
Så fråga dig själv: Hur många heltal finns det?
Det finns: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15...
Jag föreslår att vi blir överens om att de är oändligt många.
Ok, fråga dig nu hur många jämna heltal det finns!
Då har vi: 2, 4, 6, 8, 10, 12, 14, 16, 18...
Det blir oändligt många det också, eller hur?
Och nu skall du fundera på hur många gånger flera heltal det finns än det
finns jämna heltal! Har frågan ett svar?
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).