1. Ja, under den första resonansfrekvensen (egenfrekvensen) för kalotten. För en diameter om 25 mm brukar denna hamna mellan sådär 7 och 40 kHz beroende på om det handlar om silke, plast, aluminium eller beryllium, materialtjocklek och form. För mindre styva kalotter är dock förlustfaktorn oftast så hög att denna resonans inte påverkar frekvensgången alltför mycket.
2. När en dubbelkrökt struktur böjs så måste den förstås ändra form ganska påtagligt. Denna elastiska formförändring ser likadan ut oavsett E-modul, densitet och förlustfaktor. Det är bara frekvensskalan och amplitudskalan som ändras.
3. Luftdämpningen är försumbar för en diskantkalott. Luften uppvisar komplex strålningsimpedans, där man brukar se imaginärdelen som ekvivalent massa och realdelen som dito dämpning. Endast mycket lätta membran med stor area (framförallt elektrostatmembran) erhåller påtaglig luftdämpning som minskar membranrörelserna vid resonans. Luftmassan är också hög i det fallet, men eftersom massan är reaktiv så kan den inte minska membranrörelserna.
(I sammanhanget kan det vara intressant att känna till att ett vibrerande fritt upphängt järnvägshjul, trots mycket påtaglig massa, erhåller icke försumbar dämpning från luften.

Detta beror på att förlustfaktorn för stålet är extremt låg, men när hjulet är monterat på en lagrad axel och står på rälsen så ökar systemets förlustfaktor så mycket att luftdämpningen kan försummas.)