Inte F/E-test heller.
Kärt barn har många namn. Classe hittade på metoden (i varje fall i en
lite förenklad form, där inte lasten var en väldefinierad komponent) helt
för sig själv, oberoende av mig och långt innan vi träffades, främst för
att undersöka påverkansgraden hos mixerbord, bandspelare och liknan-
de - och han kallade det för sling-test, vilket jag av en händelse faktiskt
också har kallat det ibland!
(Och det är ju en självklarhet att många har gjort samma sorts under-
sökningar, alltså att med lyssning jämföra signalen på in- respektiva ut-
gången på det man är nyfiken på hur det påverkar. Det enda märkliga i
sammanhanget är att så många har så himla svårt att förstå vad resul-
tatet säger - vilka slutsatser man kan dra.)
Men - en slingtest är liksom en F/E-test inte något semantiskt entydligt.
Det är inte ett begrepp som berättar att det är en lyssning, så den infor-
mationen går förlorad. Så om det är det (en lyssning) som åsyftas, så
finns det en poäng i att berätta det. Att det inte är mäta man gör, utan
man lyssnar.
Att poängen är att INTE leta efter ett mått på färgningen, utan att man
istället vill undersöka via upplevelsen och därmed en förståelse för färg-
ningens egenskaper och karaktärer.
Fast egentligen är det i sig ju ingenting märkvärdigt. Det gäller ju för alla
sorters lyssningar.
Men det som är speciellt med en F/E-lyssning är att objektet är isolerat
och att lyssnaren därmed har en hjälp av en yttre referens - F, att förstå
sig på hur apparatens påverkan upplevs.
Men INGA försök att mäta felets storlek görs i lyssningen, utan det enda
som kvantifieras är resultatets säkerhet.
Jag förstår hur många kan ha svårt att förstå skillnaden och upplever att
påverkan mäts, men det är väsensskilt från ett mätetal på objektets på-
verkans storlek, som man får när man mäter.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).