PeterAkemark skrev:Svante:
Vad händer nu. Vad är dina tankar och vad tänker du göra med det som kommit fram i tråden?
Som PÅ skriver, hur skall man använda sig av det hela? Tumregler, simuleringar eller vetenskap?
Först, räcker det att bara beräkna högtalaren? Känns lite som att beräkna kolvar till en bilmotor, utan att veta vilken bil eller motor de sedan skall sitta i.
De moderna lyssningsmiljöer jag stöter på är "öppna landskap" på kanske 70 - 120m2, där kök, hall, vardagsrum, lekrum och arbetsrum är på samma yta. Kanske 30% av golven är klinker/sten och 70% är parkett. Inga eller få mattor. Betonggolv, väggar och tak, puts på det, inga gardiner, stora fönster åt alla håll. Ordentlig takhöjd på 2,5 till 5 meter.
Sparsam möblering av modern snitt, glasbord, marmorbänkar, stål och metall. Infällda "allting", både belysning, högtalare, knappar, skåp, maskiner, you name it.
I dessa utrymmen vill man sedan ha sin hembioanläggning. Då kan man kanske använda en folklig tumregel för dimensioneringen, eller en utbildad Svantesimulering eller så får man löpa hela linan ut och ta till en IngOehman-vetenskaplig installation.
Huvudsaken är att inget ändras i möbleringen och att inget syns, inte kablar heller. Det skall höras men inte synas. Inga högtalarburkar eller receivrar får finnas framme, det är fult. Däremot skall det förstås låta bra, eller väldigt bra. Stereobilder och sånt är ointressant eftersom man ändå springer runt över hela ytan hela tiden och gör andra saker. När man dock sätter sig en minut skall det vara riktigt OK ljud.
Hur blir nu beräkningsgången för högtalare i dessa miljöer? Butterworth med en dragning åt .....
Ja, jag glömde förstås absorbenterna, såna har man ju nästan fri tillgång till. Dom står där och minglar med ett glas i ena handen och tilltugget i andra. Ljudet skall helst inte ändras om man går upp från 8 mingelabsorbenter till 65 sådana, alternativt bör det finnas mingelkompensering i anläggningen.

ⓘ De gustibus non est disputandum.