Richard skrev:Jocke skrev:Om du har rätt i din spekulation om att " skifta upp problemen i övertoner" istället, som du skriver, så innebär det ju en minskning av kompressionen och därigenom ett sätt att " få bort" lådans kompression, som enligt Ivor är statisk och därmed påverkar ljudet negativt.
Är kompressionen statisk?
Enligt patentet, så är lådans luftvolym statisk, i.o.m. att den sätts av internvolymen och agerar som en " luftfjäder " vid en viss frekvens vid singelkopplade baselement.
Med isobarikkopplingen agerar det bakre elementet " buffert" mot den bakre luftfyllda lådans kompression gentemot det främre elementet.
Det främre elementet kan i sin tur röra sig nästan helt utan kompression i.o.m isobarikkopplingen.
I patentet kan man läsa det på sid ett, punkt 30 , samt sid 2 punkt 40.
Om det nu stämmer....
Fast problemet är ju att det inte riktigt gör det...
Fast det beror på... Det är väldigt komplicerat om man skall beskriva
verkanssättet noga och ackurat. Den som gör det knepigast är den där
mellankammaren och dess dämpning.
Om det inre element med viss kraft komprimerar luften i lådan innanför,
så kommer det yttre matat med samma signal, ändå att rör sig mera*,
det vill säga att att en isobarisk situation råder för mellankommaren är
inte riktigt. Det är bara ett namn. Dock är det riktigt att man om man
bara tittar på membranrörelsen för det inre och det yttre elementet i
en isobariklåda av gammal modell, kan konstatera något högre rörelse-
distorsion för det inre än för det yttre elementet.
Å andra sidan blir dämpningen bidragande med nya distorsions-fenomen,
samtidigt som den också förbättrar de linjära egenskaperna genom att
mildra effekten av interferensen mellan basarna. Det vill säga man vill att
massatrögheten hos det yttre elementet skall hävda sig så mycket som
möjligt mot vågenergin från det inre elementet, vid den frekvens då det
inre elementet är en halv våglängd längre bort. Det hjälper faktiskt dämp-
materialet till med. Dock kan det få väldigt olika inverkan beroende på hur
det är infäst, och beroende på dämpridåns vikt.
Om det är mer eller mindre lealöst infäst så följer det de förhållandevis
gemensamma konrörelserna skapligt väl vid låga frekvenser (vilket ju ger
bara lite dämpning av Q-värdet för Fb), men samma dämpridå kan ändå
signifikant erbjuda dämpning av den motfasiga våg från inre elementet
som riskerar att störa det yttre, lite högre upp i frekvens.
- - -
Det är en delikat balansgång att dimensionera isobariska systemet med
dämpridå, inte helt olikt den balansgång/de problem man måste ta hänsyn
till och som försvårar dimensioneringen av ljudledningshögtalare. Det finns
inget allldeles rätt sätt att göra det på, men man kan hitta ett optimum, en
fungerande balans där inget fel blir så stort att det dominerar.
Vh, iö
- - - - -
*Med oändlig kraftfaktor blir dock rörelserna exakt lika, men på samma
gång upphör då också problemet att lådans volym ger en olinjär fjädring,
så det blir en akademisk fråga. I ännu högre grad så på grund av att en
oändlig kraftfaktor ju även kräver en oändlig inspänning (men å andra
sidan ingen ström alls...).

Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).