Op-amp hur funkar de?

[Morello]

Det vore kul faktiskt kul att göra ett kretkort med ett gäng seriekopplade OP's och sedan en strömställare så man kan lyssna på "bypass" eller ej. Sedan testar man allt från klassiker från 70-talet som NE5532 eller TL072 och mer top notch-kretsar som tex 2134 eller 2604 etc.

[PontusEriksson]

Det vore kul faktiskt kul att göra ett kretkort med ett gäng seriekopplade OP's och sedan en strömställare så man kan lyssna på "bypass" eller ej. Sedan testar man allt från klassiker från 70-talet som NE5532 eller TL072 och mer top notch-kretsar som tex 2134 eller 2604 etc.

Tror du att man hör skillnad på t ex en TL072 och en 2134 i ett försteg förutsatt att båda stegen är vettigt dimensionerade? Är prisskillnaden motiverbar ljudmässigt?

[JB]

opampopampopampopampopampopampopampopampopamp
opampopampopampopampopampopampopampopampopamp
opampopampopampopampopampopampopampopampopamp
opampopampopampopampopampopampopampopampopamp
opampopampopampopampopampopampopampopampopamp
opampopampopampopampopampopampopampopampopamp
opampopampopampopampopampopampopampopampopamp
opampopampopampopampopampopampopampopampopamp
opampopampopampopampopampopampopampopampopamp

[Piotr]

Färga(n)de opampar göre sig icke besvär!


/Peter

[jansch]

Man ska inte underskatta placebo effekten...

Om man byter OP:ampar och TYCKER att det låter bättre så gör det ju det...

Även om jag inte skulle byta OP:amps för dom pengarna kan jag inte låta bli att tycka att min musikanläggning låter bättre efter en god middag och 2 glas vin.
Så frågan är: Är det bättre att satsa på OP:amps eller mat/vin? OP:amps är ju mer beständigt?

[Laila]

Det vore kul faktiskt kul att göra ett kretkort med ett gäng seriekopplade OP's och sedan en strömställare så man kan lyssna på "bypass" eller ej. Sedan testar man allt från klassiker från 70-talet som NE5532 eller TL072 och mer top notch-kretsar som tex 2134 eller 2604 etc.

Kanon, vore trevligt med "lite mindre snack å mer verkstad"(typ)!

[rikkitikkitavi]

Alltså, ska man in å pilla i en apparat måste man rimligtvis har någon plan:

1. Vad behöver förbättras?
2. Hur ser schemat ut? (analys)
3. Går det att förbättra och hur?
4. Implementera förändringar
5. MÄT och blindlyssna, dvs utvärdera resultatet.

Detta byta-kretsar-på-känn enligt diverses tips från audioflummare på nätet brukar inte se så hoppfullt ut.

Man blir ju extra nyfiken när någon rekommenderar byta från OPA37 (JFET och avkompenserad) till en 637:a (bipolär och kompenserad för G=1)

När det gäller just 2604 resp. 2134 skulle jag bli YTTERLIGT förvånad om någon kan höra skillnad bortsett från eventuell skillnad i brusnivå, om kresten används tex. i ett linjeförsteg.

Båda är okompenserade och avsedda för G>5 och det är 600 serien som har FET ingångar , gäller både 627/637.

Till TS - med stor sannolikhet är tyvärr dina OP fakes.

[Piotr]

OPA627 är ok med G=1.


/Peter

[Morello]

Aha, då såg jag fel i databladet.

[rikkitikkitavi]

Lätt hänt

En.fundering, jag har några rör OPA2134 (SO-8) inhandlade på dårarnas marknad (tradera) och funderade på hur man enklast testar dessa map äkthet.

En uppkoppling liknande den i databladet (fig2) för mätning av distortion borde en god uppfattning om GBW och THD med ett vettigt ljudkort?

[UrSv]

En.fundering, jag har några rör OPA2134 (SO-8) inhandlade på dårarnas marknad (tradera) och funderade på hur man enklast testar dessa map äkthet.

Jotack, det vet jag Jag var på ett par batcher av dem själv men missade dem..

Hur man testar dem tillförlitligt vet jag inte. Jag hade nog tagit en äkta och en fake och öppnat dem.

[DrFunk]

Det vore kul faktiskt kul att göra ett kretkort med ett gäng seriekopplade OP's och sedan en strömställare så man kan lyssna på "bypass" eller ej. Sedan testar man allt från klassiker från 70-talet som NE5532 eller TL072 och mer top notch-kretsar som tex 2134 eller 2604 etc.

Douglas Self hävdar att mkt av musiken redan passerat något hundratal 5532:or, så varför bry sig om ytterligare några stycken signalvägen? Inte för att jag håller med honom men han har faktiskt.se en poäng.

Morello jag har funderat på liknande test och självklart måste det göras!

[Piotr]

Det vore kul faktiskt kul att göra ett kretkort med ett gäng seriekopplade OP's och sedan en strömställare så man kan lyssna på "bypass" eller ej. Sedan testar man allt från klassiker från 70-talet som NE5532 eller TL072 och mer top notch-kretsar som tex 2134 eller 2604 etc.

Douglas Self hävdar att mkt av musiken redan passerat något hundratal 5532:or, så varför bry sig om ytterligare några stycken signalvägen? Inte för att jag håller med honom men han har faktiskt.se en poäng.

Visst, det finns en del musik som körs genom stora mixerbord vid inspelning och som sedan mixas och mastras med analoga effektlådor tillkoplade mixerbordet i effektloopar, men långt ifrån all musik kommer till så.

Tittar man på klassisk/jazz/folk så bemödar man sig ofta med korta optimerade signalvägar. Modern produktion ligger sedan ofta i digitaldomän.

Min egen typiska inspelningskedja innehåller ca. tre IC/opampar innan AD och mix sker digitalt. Det är en bit från "ett hundratal".

En modern avpselningskedja kan ha i stil med två IC/opampar efter DA och därifrån direkt till ett slutsteg som är diskret eller som ev. har en IC/opamp på ingången.

Själv är jag inte rädd för opampar i form av IC. Moderna sådana i rätt applikation/rätt implementerat är transparenta även i antal större än ett par, det vågar jag sätta pengar på.


/Peter

[Richard]

+1 piotr.

Det där med " hundratals 5534 kretsar " är väl endast en myt som sprids bla på detta forum.

Och helt klart låter olika op- ampar olika, precis som elektrolyter låter annorlunda än polypropar. Hör man inte det har man för dålig anläggning.

[Piotr]

Och helt klart låter olika op- ampar olika, precis som elektrolyter låter annorlunda än polypropar. Hör man inte det har man för dålig anläggning.

Att div. komponenter kan fås att låta olika betyder ju inte att det är så generellt. Med korrekt implementering och nivåkalibrerat blindtest betvivlar jag starkt att du skulle behålla din ställning.


/Peter

[rikkitikkitavi]

jag håller med dig ,helt klart att en 741 och en OPA2134 låter olika , hörbart.

Skillnaden att du hör skillnad beror dock inte på din anläggnings sk.kvaliteter utan själva OP n och dess specifika kretslösning.
(jag tänker då på tex kabeltatteri o dyl , eller klappa takten trams) Allt annat är placebo.

Mao en tillräckligt bra OP spelar det tex ingen roll i en bufferkrets, du hör inte skillnad. Ever. Garanterat. Såklart om du vet skillnaden hör du den men den placeboeffekten är ju välkänd.
Utan att göra ett korrekt blindtest är ju resultatet ej vetenskap men likaväl subjektivt giltigt för testpersonen.

I en förstärkande krets, tex med frekvensberoende element får komponentvalet större betydelse. Men också layout och exakt kretslösning såklart. Brusbudget också, och gainstruktur.

Sedan ser jag inte riktigt hur ett digitalt mixerbord skulle påverka signalen mindre, givet tonkurva, brus och förvrängning är lika med ett analogt dito (i praktiken svårt att nå eftersom det blir att jämföra äpplen med päron)

[Svante]

Hör man inte det har man för dålig anläggning.

Källa på det?

[Svante]

Det är intressant i den här tråden hur två olika synsätt på kunskap kolliderar.

Å ena sidan finns "inifrån och ut", alltså att lära sig ohms lag och hur OPampar fungerar kretsmässigt och utifrån det förstå vad ett kretsbyte skulle innebära.

Å andra sidan finns "evolutionsvarianten", prova och byt, se (hör) om det blev bra. Strunta i förståelsen.

Jag kan se poänger med båda. Den senare kräver många byten men idag när Internet finns och många hjälps åt med att rapportera om hur bytena har gått så ska man inte förkasta den som metod. Metoden står och faller dock med om utvärderingsmetoderna är valida. Och det är nog där det brister och får mig att satsa på förståelsevarianten.

Evolutionen ju har annars lyckats rätt bra med en del.

Å tredje sidan så blir det väl allra bäst om man både söker förståelse och skaffar sig en massa erfarenhet.

[DrFunk]

+1 piotr.

Det där med " hundratals 5534 kretsar " är väl endast en myt som sprids bla på detta forum.

Och helt klart låter olika op- ampar olika, precis som elektrolyter låter annorlunda än polypropar. Hör man inte det har man för dålig anläggning.

5534 är vanlig i mixerbord. Ett analogt mixerbord innehåller i regel MASSOR av operationsförstärkare. Säg att det kanske är 15 st i en signalväg, och så går signalen två gånger genom mixerbordet (en gång vid inspelning och en gång vid nedmixning). Sången har säkerligen passerat en extern mikrofonförstärkare, en eq och en kompressor. Det blir nog ytterligare minst 10 st. Därtill så har ju den som mastrar säkerligen en kompressor, en parametrisk eq och en bandspelare förstås. Och en cd-brännare eller dyl. Eq:n innehåller säkert 30 stycken bara den så vi höftar till med 40 hos den som mastrar.

80 st tycker inte jag är någon orimlig gissning om vi talar om hits från 90-talet. Sen kanske inte Richard nedlåter sig att lyssna på sån musik men det är ju en annan fråga.

Sen håller jag inte med herr Self då jag inte anser att det håller som argument, men lik förbaskat har han en poäng även om det inte är vetenskapligt hållbart. Och jag har säkert felciterat honom lite. Kanske gräver jag fram citatet nån dag.

[Svante]

+1 piotr.

Det där med " hundratals 5534 kretsar " är väl endast en myt som sprids bla på detta forum.

Och helt klart låter olika op- ampar olika, precis som elektrolyter låter annorlunda än polypropar. Hör man inte det har man för dålig anläggning.

5534 är vanlig i mixerbord. Ett analogt mixerbord innehåller i regel MASSOR av operationsförstärkare. Säg att det kanske är 15 st i en signalväg, och så går signalen två gånger genom mixerbordet (en gång vid inspelning och en gång vid nedmixning). Sången har säkerligen passerat en extern mikrofonförstärkare, en eq och en kompressor. Det blir nog ytterligare minst 10 st. Därtill så har ju den som mastrar säkerligen en kompressor, en parametrisk eq och en bandspelare förstås. Och en cd-brännare eller dyl. Eq:n innehåller säkert 30 stycken bara den så vi höftar till med 40 hos den som mastrar.

80 st tycker inte jag är någon orimlig gissning om vi talar om hits från 90-talet. Sen kanske inte Richard nedlåter sig att lyssna på sån musik men det är ju en annan fråga.

Sen håller jag inte med herr Self då jag inte anser att det håller som argument, men lik förbaskat har han en poäng även om det inte är vetenskapligt hållbart. Och jag har säkert felciterat honom lite. Kanske gräver jag fram citatet nån dag.

Å andra sidan finns det inspelningar upptagna med två mikrofoner direkt in på ett ljudkort, som kanske innehåller två (?) operationsförstärkare före A/D-omvandling. Därefter är produktionen heldigital, i bästa fall slurkar det bara direkt ut på CD, utan mastering.

Jo, jag vet, det är sällsynt, men de hundra opamparna som finns på en del produktioner bör inte vara ett skäl att undvika förvrängning hemma. Det är klart att dåliga skivor låter illa, men man behöver ju inte sabba åtegivningen av de fina inspelningarna för det.

Någon myt är det säkert inte (att det finns inspelningar där 100 opampar har varit med i signalvägen), men det är heller inte ett argument att hålla nere förvrängningarna hemma.

[grafpro]

Och helt klart låter olika op- ampar olika, precis som elektrolyter låter annorlunda än polypropar. Hör man inte det har man för dålig anläggning.

Jag tror ingen i världen har lyckats höra det. Det betyder att du har mycket sällsynta guldöron. Då blir jag intresserad av att kanske få låna dem vid tillfälle. Jag tänker att någon gång under våren sammanföra några mycket skickliga lyssnare från dessa forum för att göra ordentliga blindtester på just dessa saker - kablar, kontakter, op-ampar, kondensatorer, rent av hela förstärkare.
Det vore hemskt kul att slå världen med häpnad genom att ovedersägligen kunna visa att det finns människor som hör det som vi stackars klentrogna inte hör.
Är du på? Det kunde bli i Växjö eller i Stockholm och under trevliga former med pilsner.

[Piotr]

Sedan ser jag inte riktigt hur ett digitalt mixerbord skulle påverka signalen mindre, givet tonkurva, brus och förvrängning är lika med ett analogt dito (i praktiken svårt att nå eftersom det blir att jämföra äpplen med päron)

Tjena Rikki!

Vet inte om du gav respons till mig eller Richard, men hur som..

Stannar man kvar i digitaldomän spelar det ju ingen roll om man efter digital inspelning processar i datorn i sin "DAW" eller går ut digitalt till en extern processor (läs digital mixer). Tonkurva, brus och förvrängning blir ju alltid groteskt mycket mer påverkad om man går ut till analoga världen och processar där.

Att mixa spår samt att klangjustera i digitaldomän är ju praktiken felfritt. De fel som introduceras ligger lååångt under hörbarhet.

/Peter

[Piotr]

Å andra sidan finns det inspelningar upptagna med två mikrofoner direkt in på ett ljudkort, som kanske innehåller två (?) operationsförstärkare före A/D-omvandling. Därefter är produktionen heldigital, i bästa fall slurkar det bara direkt ut på CD, utan mastering.

Jo, jag vet, det är sällsynt, men de hundra opamparna som finns på en del produktioner bör inte vara ett skäl att undvika förvrängning hemma. Det är klart att dåliga skivor låter illa, men man behöver ju inte sabba åtegivningen av de fina inspelningarna för det.

Någon myt är det säkert inte (att det finns inspelningar där 100 opampar har varit med i signalvägen), men det är heller inte ett argument att hålla nere förvrängningarna hemma.

Sällsynt vet jag inte riktigt. Det mesta i klassisk musik, jazz, folk osv. spelas in med noga utvalda mikrofonförstärkare (ofta diskreta eller ev. med nån enstaka IC-opamp) direkt till AD-omvandlare, antingen i fristående omvandlare ("ljudkort") eller till högpresterande hårddiskinspelare med inbyggda AD.

Även mycket utav pop och dylikt inspelat i studio hanteras liknande.. dvs. spelas in direkt till AD utan mixerbord. Finns nog lika mycket anhängare av ett i stort sett helt digitalt arbetsflöde såväl som hybrid analogt-digitalt. Ytterst få jobbar helt analogt fram till CD'ns master.

Största nackdelen med ett helt digitalt arbetsflöde för pop och rock är väl att man är van att arbeta med externa processorer (EQ's, kompressorer, limiters, reverb osv.) som ger ett visst ljud och resultat, många upplever att det är svårt att få till detta i datorn. Det kommer ju mer och mer pluggar som emulerar gamla omtyckta effekter men än så länge kör många en hybridvariant där man spelar in digitalt men går ut med en (eller flera) DA-AD loopar till sitt gamla effektrack för att skapa soundet.


/Peter

[rikkitikkitavi]

Sedan ser jag inte riktigt hur ett digitalt mixerbord skulle påverka signalen mindre, givet tonkurva, brus och förvrängning är lika med ett analogt dito (i praktiken svårt att nå eftersom det blir att jämföra äpplen med päron)

Tjena Rikki!

Vet inte om du gav respons till mig eller Richard, men hur som..

Stannar man kvar i digitaldomän spelar det ju ingen roll om man efter digital inspelning processar i datorn i sin "DAW" eller går ut digitalt till en extern processor (läs digital mixer). Tonkurva, brus och förvrängning blir ju alltid groteskt mycket mer påverkad om man går ut till analoga världen och processar där.

Att mixa spår samt att klangjustera i digitaldomän är ju praktiken felfritt. De fel som introduceras ligger lååångt under hörbarhet.

/Peter

Mestadels dig. Jag säger +1 på din post, min poäng var att en analog justering kräver så mycket OPs att det torde påverka ljudet negativt.
Men om man har extreme edition super OP kanske det inte är så stor skillnad

Idag arbetar man med så stora bitdjup vid digital signalbehandling att det är i princip ohörbart.

[RogerGustavsson]

Visst, det finns en del musik som körs genom stora mixerbord vid inspelning och som sedan mixas och mastras med analoga effektlådor tillkoplade mixerbordet i effektloopar, men långt ifrån all musik kommer till så.

Tittar man på klassisk/jazz/folk så bemödar man sig ofta med korta optimerade signalvägar. Modern produktion ligger sedan ofta i digitaldomän.

Min egen typiska inspelningskedja innehåller ca. tre IC/opampar innan AD och mix sker digitalt. Det är en bit från "ett hundratal".

En modern avpselningskedja kan ha i stil med två IC/opampar efter DA och därifrån direkt till ett slutsteg som är diskret eller som ev. har en IC/opamp på ingången.

Själv är jag inte rädd för opampar i form av IC. Moderna sådana i rätt applikation/rätt implementerat är transparenta även i antal större än ett par, det vågar jag sätta pengar på.

Samtidigt är många av de multikanalproduktioner som hålls som väldigt välljudande producerade under den analoga eran.

Hur många av dagens produktioner görs med den korta signalväg som listas ovan? Hur gör t.ex. Studio Blue med mera bred musik? Är t.ex. mixerbordet digitalt? CD:n med Värmlands Nations kör är ett exempel på "kort väg". Bertil Alvings produktioner likaså. Däremot finns det alldeles för många "kastrerade" utgivningar. Hur de är gjorda har jag ingen aning om men det är slående hur dåligt många av exempelvis dagens storbandsinspelningar låter. Att dessutom nästan alla remastrade utgåvor ska vara försämringar av originalutgåvorna.

Igår låg ett par CD i brevlådan. Harry Belafonte's två spelningar i Carnegie Hall, 1959 och 1960. Imponerande att man klarade att göra sådana liveinspelningar för över 50 år sedan. Inte så att ljudet är perfekt på något vis men det låter i alla fall bra och levande. Plockar jag fram t.ex. Roger Cicero är allt bara en tjock massa utan naturlig dynamik. Det hjälper föga att såväl sång, text och musik ligger på en hög nivå när all naturlig dynamik är borta. Några gammelinspelningar med Duke Ellington eller Ella & Louis är trots sin ålder mera lika liveföreställningar än dagens tonkonserver. Givetvis är det använt en hel analoga mixrar med rörteknik i dessa produktioner. För att inte tala om förmodligen kilometrar med kabel.

[Piotr]

Att en sväng i analogvärlden inte är hela världen (hihi) skriver jag under på.

Norman kom hem med en inspelning till mig för några år sedan. Han hade riggat ett par Line Audio CM3 i sitt skapligt reglerade vardagsrum med ett par pi60. Vi lyssnade på spåret direkt från CD och det som hade tagit en hel vända i Normans rum. Det var ingen större skillnad i kvalitet annat än att den loopade versionen lät lite större och spejsigare.. kanske lite bättre totalt sett.

Att "re-ampa" och spela in reverb i kammare med högtalare är gammalt som gatan.


/Peter

[aisopos]

Att en sväng i analogvärlden inte är hela världen (hihi) skriver jag under på.

Norman kom hem med en inspelning till mig för några år sedan. Han hade riggat ett par Line Audio CM3 i sitt skapligt reglerade vardagsrum med ett par pi60. Vi lyssnade på spåret direkt från CD och det som hade tagit en hel vända i Normans rum. Det var ingen större skillnad i kvalitet annat än att den loopade versionen lät lite större och spejsigare.. kanske lite bättre totalt sett.

Att "re-ampa" och spela in reverb i kammare med högtalare är gammalt som gatan.


/Peter

Cool och tänkvärd test.

[IngOehman]

+1 piotr.

Det där med " hundratals 5534 kretsar " är väl endast en myt som sprids bla på detta forum.

Och helt klart låter olika op- ampar olika, precis som elektrolyter låter annorlunda än polypropar. Hör man inte det har man för dålig anläggning.

5534 är vanlig i mixerbord. Ett analogt mixerbord innehåller i regel MASSOR av operationsförstärkare. Säg att det kanske är 15 st i en signalväg, och så går signalen två gånger genom mixerbordet (en gång vid inspelning och en gång vid nedmixning). Sången har säkerligen passerat en extern mikrofonförstärkare, en eq och en kompressor. Det blir nog ytterligare minst 10 st. Därtill så har ju den som mastrar säkerligen en kompressor, en parametrisk eq och en bandspelare förstås. Och en cd-brännare eller dyl. Eq:n innehåller säkert 30 stycken bara den så vi höftar till med 40 hos den som mastrar.

80 st tycker inte jag är någon orimlig gissning om vi talar om hits från 90-talet. Sen kanske inte Richard nedlåter sig att lyssna på sån musik men det är ju en annan fråga.

Sen håller jag inte med herr Self då jag inte anser att det håller som argument, men lik förbaskat har han en poäng även om det inte är vetenskapligt hållbart. Och jag har säkert felciterat honom lite. Kanske gräver jag fram citatet nån dag.

Å andra sidan finns det inspelningar upptagna med två mikrofoner direkt in på ett ljudkort, som kanske innehåller två (?) operationsförstärkare före A/D-omvandling. Därefter är produktionen heldigital, i bästa fall slurkar det bara direkt ut på CD, utan mastering.

Jo, jag vet, det är sällsynt, men de hundra opamparna som finns på en del produktioner bör inte vara ett skäl att undvika förvrängning hemma. Det är klart att dåliga skivor låter illa, men man behöver ju inte sabba åtegivningen av de fina inspelningarna för det.

Någon myt är det säkert inte (att det finns inspelningar där 100 opampar har varit med i signalvägen), men det är heller inte ett argument att hålla nere förvrängningarna hemma.

Det sista du skriver där tycker jag är det viktigaste.

Tyvärr är argumentet att någonting inte skulle vara viktigt "för att något
annat är dåligt", alltför vanligt.

För det mesta skulle jag nästan vilja vända bakfram på argumentet och
hävda att ju sämre del 1 är, desto bättre måste del 2 vara om det inte
skall bli för dåligt när man lyssnar på summan av dem.

Fast faktum är att både argumenten är giltiga, och det finns inget lätt
svar (tumregel) för hur det är. Det är komplicerat och vilka fel som blir
försumbara i ett sammanhang med flera fel tillstädes, beror på just de
nämnda sammanhangen.

Men just det som både du och Piotr är inne på - att det ju faktiskt även
finns inspelningar som är mycket bra (även om ni nog missbedömer hur
många OP-ampar det normalt sitter före ADC-kretsen i en ADC...) - gör
ju att alla argument som bygger att man kan sänka kraven eftersom det
finns dåliga inspelningar till nonsens.

Inspelningen är ju en variabel i en musikanläggning och inte något som
förstör eller på något sätt påverkar förutsättningarna när en annan in-
spelnings spelas.

- - -

Men ändå tycker jag det viktigaste att kämpa emot är försöken i den här
tråden att tumregelmässigt försöka kvantifiera elektronik-besvär med en
simpel räkning av op-ampar.

Antalat operationsförstärkare i en kedja är INTE ett mått på kedjans för-
vrängning. Det är ett mått på hur många de är.


100 goda operationsförstärkare kopplade i serie och i en enkel koppling,
kan prestera överlägset EN enda dålig op-amp i en svår och/eller dålig
koppling.

Att räkna antal är därför mest bara dumheter. Det vill säga det kan väl
vara okej att räkna dem (man kan ju vara nyfiken på antalet av många
skäl) men att tro att antalet ger en god approximation för förvrängningen
är som sagt bara dumt.


Vh, iö

[Svante]

Hur många av dagens produktioner görs med den korta signalväg som listas ovan? Hur gör t.ex. Studio Blue med mera bred musik? Är t.ex. mixerbordet digitalt?

Såvitt jag vet går allt "rakt in" i ADCn, med kortast möjliga analoga signalväg i så gott som alla deras produktioner. Och jag skulle säga att det gäller det mesta av dagens produktioner även på andra ställen. Det som ställer till det är härvor av kablar och genomföringar mellan kontrollrum och studior, gissar jag. Men de analoga mixerborden är borta.

"Antalet opampar" har nog minskat drastiskt iom digitalteknikens intåg. Redigeringsprogrammen idag använder genomgående en "rak kopia" av insignalen och sedan processar man i datorn (eller analogt... ), med originalet kvar så att man kan ändra sig i efterhand.

Det stora problemet idag, för produktioner på modern utrustning, är nog det som händer EFTER att signalen har kommit in i datorn.

...och när jag säger det är jag ändå inte riktigt säker, för det görs mycket konstigheter i handhavandet har jag hört (både verbalt och på skivorna). Hursomhelst är förutsättningarna att göra bra produktioner, med mycket lite elektronikskräp på signalen mycket bättre än förr.

[aisopos]

Antalat operationsförstärkare i en kedja är INTE ett mått på kedjans för-
vrängning. Det är ett mått på hur många de är.