Förstärker horn?

[Flint]

Effekten kommer från rotationen, spåret är en modulator bara.

Deja vu...

Ok, vad är en effektförstärkare då. Är den en effektkälla?

En Barsebäcksmodulator

[Svante]

Effekten kommer från rotationen, spåret är en modulator bara.

Deja vu...

Ok, vad är en effektförstärkare då. Är den en effektkälla?

En Barsebäcksmodulator

Tack, Flint!

[Svante]

Ok, vad är en effektförstärkare då. Är den en effektkälla?

Effekten kommer från nätdelen. Modulatorn är signalen in till effekttransistorns styre.

Den senare låter sig inte på verkas nämnvärt av effektuttaget, och levererar inte primärt effekt, utan information, precis som skivspårets form inte påverkas nämnvärt när nålen swishar förbi, eller rättare samt tvärtom. Den levererar information.

Effekten kommer i båda fallen från energireservoaren, alltså nätdelen, respektive rotationen.

Vh, iö

Hmm, svarade du på frågan nu? Jag vet att effekten kommer från energireservoaren i nätdelen och i förlängningen från vattenmagasinen i norrland, men:

Är en effektförstärkare en effektkälla?

[Flint]

Svante skrev

Är en effektförstärkare en effektkälla?

Det finns ingen effektkälla i egentlig mening. I bemärkelsen skapa energi.
Allt som vi betraktar som energikälla är bara omvandling av redan befintlig energi i någon form.

[phon]

Man kan få horn att fungera bra över hur många oktaver som helst, bara man har ett element med ultrastark motor, och ett pyttelitet, ultralätt* membran.

Å det hade man nog inte, vare sig motor eller ultralätt membran. En Seas 30F, en 12" med för storleken hyfsat lätt kon matar basen. Dom två övre hornen har säkert både mindre och lättare membran.

Fem oktaver är en barnlek att åstadkomma rent tekniskt , ehuru rätt ovanligt att någon hornhögtalare lyckas med...

Det stora kan vi nog lämna därhän, men mellanhornet går väl drygt 4 oktaver vill jag minnas, diskanten drygt 3. Båda från Isophon, men jag kommer inte ihåg närmare hur det var. Har det lagrat nånstans dock.

Brukar nog dela det stora efter en oktav ungefär, så det spelar 60 - 120 HZ, lagom som magtryckare

[Svante]

Hehe, ja då tror jag att IÖ och jag har kommit överens om att vi har olika synsätt. I fallet med trattgrammofonen så ser jag skivspåret som någonting, vadsomhelst, som tvingar nålen till en viss hastighet, och då också ger en kraft. Tillsammans passerar då en effekt från spårväggen och som ingenjör är det ju trevligt att tänk på spårväggen som en effektkälla som man kopplar till grammofonens nål. På samma sätt kan man tänka att en effektförstärkare levererar effekt till högtalaren.

Samtidigt finns naturligtvis det alternativa synsättet att spåret bara talar om hur mycket av skivtallrikens rotationsenergi som ska skjutsas in i ljuddosan. Eller att förstärkaren bara pytsar ut duttar av den energi som egentligen finns i nätdelen, eller kanske tom i Forsmark.

Det fina med att vara ingenjör är att man kan välja synsätt, efter behov. Ska man studera hur grammofonens ljuddosa och horn fungerar så är det bra, menar jag, att se spårväggen som just en effektkälla. Ska man studera hur varvtalet beror av lasten (dvs om det behövs mycket akustisk effekt) så är det förstås bra att studera hur mycket effekt spåret förmedlar från tallriken.

Fick jag till det nu IÖ?

[Flint]

Hehe, ja då tror jag att IÖ och jag har kommit överens om att vi har olika synsätt. I fallet med trattgrammofonen så ser jag skivspåret som någonting, vadsomhelst, som tvingar nålen till en viss hastighet, och då också ger en kraft. Tillsammans passerar då en effekt från spårväggen och som ingenjör är det ju trevligt att tänk på spårväggen som en effektkälla som man kopplar till grammofonens nål. På samma sätt kan man tänka att en effektförstärkare levererar effekt till högtalaren.

Samtidigt finns naturligtvis det alternativa synsättet att spåret bara talar om hur mycket av skivtallrikens rotationsenergi som ska skjutsas in i ljuddosan. Eller att förstärkaren bara pytsar ut duttar av den energi som egentligen finns i nätdelen, eller kanske tom i Forsmark.

Det fina med att vara ingenjör är att man kan välja synsätt, efter behov. Ska man studera hur grammofonens ljuddosa och horn fungerar så är det bra, menar jag, att se spårväggen som just en effektkälla. Ska man studera hur varvtalet beror av lasten (dvs om det behövs mycket akustisk effekt) så är det förstås bra att studera hur mycket effekt spåret förmedlar från tallriken.

Fick jag till det nu IÖ?

Men om man bara lägger ner nålen i spåret utan att starta tallriken så uppstår ingen musik. Altså kan man säga att kraften kommer från tallriken mer än från spåret.

[Svante]

Hehe, ja då tror jag att IÖ och jag har kommit överens om att vi har olika synsätt. I fallet med trattgrammofonen så ser jag skivspåret som någonting, vadsomhelst, som tvingar nålen till en viss hastighet, och då också ger en kraft. Tillsammans passerar då en effekt från spårväggen och som ingenjör är det ju trevligt att tänk på spårväggen som en effektkälla som man kopplar till grammofonens nål. På samma sätt kan man tänka att en effektförstärkare levererar effekt till högtalaren.

Samtidigt finns naturligtvis det alternativa synsättet att spåret bara talar om hur mycket av skivtallrikens rotationsenergi som ska skjutsas in i ljuddosan. Eller att förstärkaren bara pytsar ut duttar av den energi som egentligen finns i nätdelen, eller kanske tom i Forsmark.

Det fina med att vara ingenjör är att man kan välja synsätt, efter behov. Ska man studera hur grammofonens ljuddosa och horn fungerar så är det bra, menar jag, att se spårväggen som just en effektkälla. Ska man studera hur varvtalet beror av lasten (dvs om det behövs mycket akustisk effekt) så är det förstås bra att studera hur mycket effekt spåret förmedlar från tallriken.

Fick jag till det nu IÖ?

Men om man bara lägger ner nålen i spåret utan att starta tallriken så uppstår ingen musik. Altså kan man säga att kraften kommer från tallriken mer än från spåret.

Nejjustdet, och slår man av förstärkaren så kommer det inget ur den heller. Fast jag tycker ändå att man kan se en effektförstärkare som en effektkälla, när det passar syftet.

[Flint]

Hehe, ja då tror jag att IÖ och jag har kommit överens om att vi har olika synsätt. I fallet med trattgrammofonen så ser jag skivspåret som någonting, vadsomhelst, som tvingar nålen till en viss hastighet, och då också ger en kraft. Tillsammans passerar då en effekt från spårväggen och som ingenjör är det ju trevligt att tänk på spårväggen som en effektkälla som man kopplar till grammofonens nål. På samma sätt kan man tänka att en effektförstärkare levererar effekt till högtalaren.

Samtidigt finns naturligtvis det alternativa synsättet att spåret bara talar om hur mycket av skivtallrikens rotationsenergi som ska skjutsas in i ljuddosan. Eller att förstärkaren bara pytsar ut duttar av den energi som egentligen finns i nätdelen, eller kanske tom i Forsmark.

Det fina med att vara ingenjör är att man kan välja synsätt, efter behov. Ska man studera hur grammofonens ljuddosa och horn fungerar så är det bra, menar jag, att se spårväggen som just en effektkälla. Ska man studera hur varvtalet beror av lasten (dvs om det behövs mycket akustisk effekt) så är det förstås bra att studera hur mycket effekt spåret förmedlar från tallriken.

Fick jag till det nu IÖ?

Men om man bara lägger ner nålen i spåret utan att starta tallriken så uppstår ingen musik. Altså kan man säga att kraften kommer från tallriken mer än från spåret.

Nejjustdet, och slår man av förstärkaren så kommer det inget ur den heller. Fast jag tycker ändå att man kan se en effektförstärkare som en effektkälla, när det passar syftet.

Jag betraktar också förstärkaren som effektkällan i hifianläggningen. Någonstans måste man väl för i hm... få dra en gräns. Annars blir det olidligt.

[IngOehman]

Hehe, ja då tror jag att IÖ och jag har kommit överens om att vi har olika synsätt. I fallet med trattgrammofonen så ser jag skivspåret som någonting, vadsomhelst, som tvingar nålen till en viss hastighet, och då också ger en kraft. Tillsammans passerar då en effekt från spårväggen och som ingenjör är det ju trevligt att tänk på spårväggen som en effektkälla som man kopplar till grammofonens nål. På samma sätt kan man tänka att en effektförstärkare levererar effekt till högtalaren.

Samtidigt finns naturligtvis det alternativa synsättet att spåret bara talar om hur mycket av skivtallrikens rotationsenergi som ska skjutsas in i ljuddosan. Eller att förstärkaren bara pytsar ut duttar av den energi som egentligen finns i nätdelen, eller kanske tom i Forsmark.

Det fina med att vara ingenjör är att man kan välja synsätt, efter behov. Ska man studera hur grammofonens ljuddosa och horn fungerar så är det bra, menar jag, att se spårväggen som just en effektkälla. Ska man studera hur varvtalet beror av lasten (dvs om det behövs mycket akustisk effekt) så är det förstås bra att studera hur mycket effekt spåret förmedlar från tallriken.

Fick jag till det nu IÖ?

Det tror jag nog. Jag läste inte så noga. Försökte prata noga, och lyssna noga, när vi talades vid över telefon istället.

Mitt synsätt är att spåret är information bara, och genom den sinnrika konstruktionen så tvingar spåret över röresleenergi från rotationen till nålen, och upp i burken, och över till den akustiska världen viia membranet i burken, och till sist ut i luften!

Jag har för mig att det kan bli uppåt en tiondels watt eller så. Det är MYCKET ljud det, om man förväntade sig att det skulle bli lite svaga tut av det bara (det är lika mycket som från en högtalare med en vekningsgrad om 0,2% som påförs 50W).

När det gäller "vad som är källan" energimässigt tycker jag att man i effektförstärkarperspektivet gör klokt i att titta varifrån effektförtärkaren tar sin energi - alltså nätdelen. Att den i sin tur (sisådär 100 ggr per sekund, men inte däremellan nota bene) tar energi från nätet är helt ointressant för diskussionen om effektförstärkarens arbetssätt. Effektförstärkaren ser ju bara nätdelen i ena riktningen och lasten (högtalaren) i den andra. Därtill tar den emot information (insignalen) om hur nätdelsenergin skall moduleras.

På samma sätt är det intressant att nålen tar energi från rotation och fjäder i den gamla grammofonen, men näppeligen intressant att fjädern fått sin energi från en hand som vridit upp den.

Det har liksom inte med energiomvadnlingen/förstärkningen (av information upp tille en ansenlig effekt) att göra, i någotdera fallen.

Håller förstås med Svante till 100% om att det är gott att var ingenjör, säledes att man kan bolla runt ett problem och välja vilket sätt man vill se det.

Men jag vill INTE se spåret som "effekt som trycks in i nålen". Spåret är bara en modulation, energin kommer från den vinkelräta rotationen.

Visst, för nålens del skulle det förvisso vara sak samma - spåret skulle lika gärna kunna darra sidledes och rotationen vara noll, nålen fattar ju verkligen ingenting, men det gör jag! Så jag väljer en bättre och mera komplett modell!

I synnerhet är det vilktigt att göra det när man skall beskriva just det som frågan handlade om, nämligen att en sådan tingest som en mekanisk grammofon, faktiskt är en mekanisk förstärkare!

Den gör om rörelseenergi, via modulation till mekanisk frekvensmodulerad effekt som via ett membran med akustisk belastning omvandlas till akustisk effekt via hornet impedansanpassas för att kunna förpassas ut i fria luften med små förluster - ljud.

Ungefär samma sak som en förstärkare + högtalare gör med den elektriska energin i förstärkarens nätdel.

Via modulation omvandlas nätdelsenergin till en elektriskt frekvensmodulerad effekt, som via drivern omvandlas till mekanisk effekt, som via membranet med en akustiks belastning, omvandlas till akustisk effekt - ljud.


Vh, iö

[Svante]

Tja, det är ju också ett synsätt som funkar. Och bäst funkar det när man förstår båda.

[IngOehman]

Nu förstår jag ingenting. Har jag infört ännu ett betraktningssätt?

Jag skrev ju bara samma sak som i mitt originalinlägg (om vevgrammofonens arbetssätt och energivägar), en gång till (med kanske lite nya ord).

Ju.


Vh, iö

[PeterAkemark]

Så här ser det ut numera. Basreflexrören är ett sentida påhitt, gjordes för några få år sedan. Är dock inte alls säker på att dom fungerar som det är tänkt. Har inte mätt på dom, inte på hornet heller faktiskt. Ovanpå två horn till, + en JBL mellanbas, formande en topp till det hela.

Den där linsen känner jag igen kanske, berätta mer om den och vad som sitter bakom, en DKT11 kanske?

[pingvinen]

Överväldigad av er energi attt utreda min oskyldiga (?) frågeställning.

För tillfället för bakfull för att sätta mig in i allt,
/L

[phon]

Den där linsen känner jag igen kanske, berätta mer om den och vad som sitter bakom, en DKT11 kanske?

Linsen köpte jag separat, vill minnas att den också härstammar från Isophon. Bakom sitter mycket riktigt ett DKT11-C110. Mellanregisterhornet är en DKMT 1226, båda från Isophon. Mellanbasen en JBL 2118 8 tummare med skaplig verkningsgrad för en konhögtalare, runt 97 dB. Räcker dock inte till för mellanhornet som har dämpats.

Två toppar delar på ett bashorn, men jag brukar ha en liten ACE-låda för lågbas inkopplad också. Topparna går även att köra som tvåvägare utan mellanhorn, har en omkopplare bak för att byta filterfunktion. Dom går rätt bra att köra ensamma också, det är små basreflexlådor.

[Flint]

Den där linsen känner jag igen kanske, berätta mer om den och vad som sitter bakom, en DKT11 kanske?

Linsen köpte jag separat, vill minnas att den också härstammar från Isophon. Bakom sitter mycket riktigt ett DKT11-C110. Mellanregisterhornet är en DKMT 1226, båda från Isophon. Mellanbasen en JBL 2118 8 tummare med skaplig verkningsgrad för en konhögtalare, runt 97 dB. Räcker dock inte till för mellanhornet som har dämpats.

Två toppar delar på ett bashorn, men jag brukar ha en liten ACE-låda för lågbas inkopplad också. Topparna går även att köra som tvåvägare utan mellanhorn, har en omkopplare bak för att byta filterfunktion. Dom går rätt bra att köra ensamma också, det är små basreflexlådor.

Kör du det där systemet nu som hemmahögtalare. Jag menar, det verkar rätt skrymmande.

[phon]

Jag har det på jobbet sen ett par år tillbaks, men det stod hemma före det. Inte så farligt skrymmande om det står på högkant, det är ju bara _ett_ horn.

[Flint]

Jag har det på jobbet sen ett par år tillbaks, men det stod hemma före det. Inte så farligt skrymmande om det står på högkant, det är ju bara _ett_ horn.

Hornsystemet du visar på bild har jag inte provat. Tippar att det ligger i tid 76-78. Jag hade min hornperiod några år tidigare. RT-hornet i olika former som jag ruskade om mina grannar med.

Elementet SEAS 30F var bra men jag körde det som gitarrelement. Två stycken på höjden i en låda på ca. 80l. Lät kalas.

[pingvinen]

här vänder man ryggen till bara ca två år och så blir det plötsligt vädigt off topic...

[IngOehman]

F'låt.

Om jag bidrog.


Allt nog och medan kan man konstatera att Svantes första inlägg
(läst noga, och inte slarvigt) svarar väl på frågan på ett rätt så
uttömmande sätt. (Även om jag hade några synpukter på vad som
kanske vore en ackuratare modell, enegiflödesmässigt...)

Horn är alltså passiva tingestar, som inte förstärker något, men som
ökar högtalarens verkningsgrad (och riktverkan) genom att förbättra
impedansanpassningen mellan högtalarelementet och verkligheten
därutanför.


(Det kan parentetiskt nämnas att en basreflexlåda gör samma sak,
ehuru smalbandigare, men faktiskt med högre effektivitet än vad
ett horn kan åstadkomma, i samma frekvensområde. )
(Givet ett givet högtalarelement, i en given total lådvolym.)


Vh, iö

[pingvinen]

ingen fara! Håller med om att svaret kom tidigt, och intressant att se hur diskussionen ändå fortsätter att vindla sig. (Inom parentes så fick ett par Schmackshorn plats på mitt studentrum, men ryms inte i mitt jättestora vardagsrum idag. Men det beror på andra faktorer än impedans och förstärkning)