av IngOehman » 2011-05-25 17:04
Ingen kompromiss kan konkurrera med the real thing, men ändå kan de vara
bättre än ingen kompromiss när ett grundfel råder, vare sig man vill eller inte.
Dock menar jag nog att man då helst hanterar det med finurliga matris-kopp-
lingar snarare än med extraelement som skall skapa reflexer.
Vad jag talar om är helt enkelt att man kan smala av genom att introducera
en mitthögtalare som spelar L+R, och man kan bredda genom att introducera
surround-högtalare som spelar L-R respektive R-L. Fast allra bäst tycker jag
det brukar bli om man låter den vänstra spela L-R*0,8 och den högra spela
R-L*0,8. Ungefär.
Skall man vara noga så kan man göra kantringen (den som prepresenteras av
att det är *0,8 i ekvationen) justerbar. Har faktiskt byggt en sådan matris-
dekoder.
- - -
En annan sak man kan göra om man har för tätt eller för glest mellan front-
högtalarna är att använda en stereoprocessor. Jag gjorde i mitten av 70-talet
en sådan som jag om jag minns rätt döpte till "SP" (StereoProcessor).
Den kunde justera stereobilden steglöst från en stereokompression (vilket inte
skall förväxlas med en det en kompressor gör) till 1/3, via normal stereofoni
(ratten rakt upp), och upp till en stereoexpansion om 3 ggr.
Inspirerad av den gjorde jag på 80-talet en ny stereoprocessor, som dock dels
bara hade fasta steg och som inte kunde stereokomprimera alls annat än på
ett specialsätt som var optimerat för hörlurslyssning (Öhman X-feed A).
Men den kunde åstadkomma mono, hörlursläge, stereo och stereoexpansion i
tre steg. Audio Purus SP12 hette den (vilket betydde märkliga Stereo Processor
enligt en 12 år gammal idé, eftersom det var 12 år mellan dem).
Den tillverkares under ett antal år och sedan (1990?) skänkte jag alla delar
som fanns kvar (det räckte till rätt många SP12) till LTS, och skrev en lång
artiken i MoLt om hur man kunde bygga sig en sådan. Delarna gick åt på ett
kick och LTS fick alla pengar.
Den ursprungliga expandern skulle faktiskt vara rätt optimal för att hantera
bi-effekterna av att ha högtalare placerade med fel öppningsvinkel. Men hur
man än vänder på det så är det nog bättre att placera dem rätt.
Om någon är intresserad som kan jag försöka hitta schemat på den ursprung-
liga stereoprocessorn "SP". Det var en rätt så enkelt konstruktion som vem
som helst borde kunna meka ihop med bara rudimentära elektronikkunskaper.
Och även om jag inte gillade den så värst, just för att den hade steglös funk-
tion (vilket lätt gjorde att det stal intresset för musiken och man nojade in på
att justera den alldeles perfekt) så kan det vara kul att leka med funktionen
ett tag. Om inte annat så är det pedagogiskt och justering på reglaget mot-
svarar faktiskt exakt det som händer när man har spelat inte med ett Blumlein-
mikrofonpar, och vrider kapslarna i förhållandet till varandra!
Att kunna göra det experimentet därhemma, i efterhand, är ju lite kul!
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).