paa skrev:petersteindl skrev:
Hörseln är specialkonstruerat för att kunna uppfatta tonhöjd. Det är troligtvis den viktigaste delen av hörselns funktion. Det börjar i innerörat och fortsätter i hela nervsystemet. det är en klart definierad systematik. Det är en ordning på nervernas inbördes läge som bibehålls genom hela nersystemet och denna ordning kallas tonotopisk organisation.
MvH
Peter
Om man är tondöv, är det fel på den tonotropiska organisationen då?
Tonotopisk, inte tonotropisk
Att vara tondöv innebär att man inte kan höra små skillnader mellan olika inbördes ljudfrekvenser d v s relativ tonhöjd vilket resulterar i att man inte hör om en ton är falsk. Detta skall ställas i kontrast mot att höra absolut tonhöjd vilket man kallar för absolut gehör. En person med frisk hörsel hör relativ tonhöjd d v s inbördes förhållande mellan olika toner, men behöver inte ha absolut gehör d v s vilken exakt ton det är.
Det finns olika anledningar eller åkommor som kan resultera i tondövhet.
En sådan sjukdom kallas amusi vilket innebär att man inte har förmågan att känna igen musikaliska toner eller rytmer och att man inte kan reproducera dem. Här är det viktigt att veta att denna anomali inte gäller tal. Man kan alltså fortfarande känna igen tal på tonhöjd.
Det betyder att den tonotopiska organisationen är intakt, men att det centra i hjärnan som behandlar musik är skadat. Det kan vara medfött eller fås senare i livet vid hjärnskada.
Den medfödda varianten innebär att det är en finkornig brist d v s det är inom relativa smalbandiga områden som man inte hör skillnad på olika toners tonhöjd. Det är inte så ovanligt. Ungefär 4 % har denna åkomma i amerikanska undersökningar. Jag vet inte om det skiljer i olika länder.
De som har fått nervcentra i hjärnan skadade uppvisar en variation av olika problem. En del har svårt att höra tonhöjd och rytm men kan fortfarande sjunga. Det är alltså två olika centra. Det är väldigt tråkigt när sådana åkommor inträffar men det har under årens lopp gett mycket värdefull information inom förståelsen och forskingen angående hjärnans uppbyggnad och signalflöden i det centrala nervsystemet.
Neurologiska intakta d v s friska personer föds musikaliska
Harmoniska toner är roliga
En utvecklad amesi innebär en oförmåga att känna igen bekanta melodier och oförmåga att detektera felaktiga toner som normalt hörs som falska. Man kan mäta detta genom att spela kända melodier och spela vissa toner falska. Då kan man öka falskheten eller dissonansen och se var gränsen går för uppfattbarhet. Det trista med amusi är att njutningen av musik minskas eller går förlorad. Medfödd amusi har oftast en normal hörsel på andra områden som t.ex. hur höga toner man hör och var hörselgränsen för uppfattbarhet går eller gränser för maskeringseffekt d v s på vanliga audiometriska mätningar där man får fram audiogram ser man inte amusi.
Vad som också behövs är ett intakt minne för melodiska och rytmiska aspekter i musik. Sedan har vi temporala aspekter för att höra relativ tonhöjd.
Den tonotopiska organisationen mellan de olika nervtrådarna verkar alltid vara intakt. Jag har inte sett någon annan information.
Synnerverna har ju sitt intakta system mellan de relativa nervtrådarna. Det är som en LCDskärm som drivs digitalt, pixel för pixel. Blandar man ihop trådarna så att varje LCD ansluts till fel kabel så blir bilden inte så bra
Jag vet inte om det finns någon sådan åkomma. Jag har aldrig hört talas om det.
MvH
Peter

