Ännu mer gnäll över remastring...

[Bill50x]

Jag tycker det snarare verkar som om dina kunder behövde gå på en liten utbildning
/ B

Ja, bra, då har ju Piotrs företag ytterligare en tjänst att erbjuda!

+1

Kan hjälpa till, sysslar med utbildning i annat närliggande område.

/ B

[Johan_H]

Egentligen är detta en sak som kan utkristallisera sig själv. CD-mediet är idag ett slaskmedium oavsett om vi nördar vill det eller inte. Nu kommer blu-ray och artister känner sig sugna på att avsluta loudnesswar och tillfället är nu ypperligt. Om de kommer ut med superkrästskivor på blu-räj och nollkrästskivor på CD-slaskmediet, så blir alla glada. Mastrare får dubbelt så mycket jobb och kan ta betalt för att inte göra nåt på blo-räj. Nördarna kan spisa sina superkrästskivor på blo-räj. Pöbeln kan mögla i CD. Då blir marknaden segregerad och var och en uppnår Nirvana

Man kan fundera på vilka vägar som är bäst...

Om CDs prestanda räcker till så blir det väl inte med automatik ett slaskmedium bara för att många använder det. Snarare bidrar detta till stora upplagor, lägre priser och spridning av musiken som välfärd och livskvalitet. Problemet är att hitta goda inspelningar i det stora utbudet. Alltså kunde man nöja sig med nån stämpel, eller nåt märke på CDn?

Men detta ser bland våra livsmedel. Där väller det av Kravmärken, Svanen, Svalan, EU-axet, Närodlat, FairTrade etc etc. Industrin ser att vi letar efter märken, och layoutar därför på liknande sätt med fiberinnehåll, grillvänligt, återvinningsbar pappförpackning eller vad det nu kan vara. Kanske * New master! * är en sån stämpel på CD?

Går det att fixa på annat sätt? Separata CD-butiker för högcrestmusik? Räcker marknaden? Nån kod på CDn som ger möjlighet att ladda ner olika mastrade versioner från förlagets websida? Eller parametrar för komprimering och limitering så att framtidens CD-spelare ska kunna "avmastra" musiken i real tid, eller ännu bättre, "ommastra" den goda inspelningen för den som önskar lägre crest?

Många val bidrar till tekniktrötthet. Läste om nya Rolls Royce där man ansträngt sig för att bilen inte skulle behöva "ställas in" för mycket för varje förare. För många val leder som med mycket annat till att vi väljer härmning istället för att söka själva: vi sneglar på nån snubbe som verkar ball och försöker kopiera dennes val och förhållningssätt?

[Ragnwald]

2-lagersskivor har funnits länge.
Ett lager med söndermastrat för de som föredrar det och ett lager för hifi-lyssning. Det var ju så man trodde det skulle bli, men vad gick snett?
Är skivbolagen ängsliga på något vis och i så fall över vad å varför?

En generation lyssnare missunnas det välljud som skulle varit möjligt.
Tänk en parallell, om filmindustrin skulle stoppa bildkvalitéutvecklingen, av oro för kopieringsjättarna.

[Almen]

Tänk en parallell, om filmindustrin skulle stoppa bildkvalitéutvecklingen

Mer mastringsgnäll - nu på BD-film!

Gäller nog att ligga på där också, är jag rädd.

[Johan_H]

2-lagersskivor har funnits länge.
Ett lager med söndermastrat för de som föredrar det och ett lager för hifi-lyssning. Det var ju så man trodde det skulle bli, men vad gick snett?
Är skivbolagen ängsliga på något vis och i så fall över vad å varför?

Hur mycket hänger på priset?

Och kan alla SACD spelas på alla CD med förväntat resultat? Enligt wikipedia SACD finns det olika varianter. Minsta osäkerhet, och kunderna kör på det de känner igen, CD?

[Ragnwald]

1:- per skiva kanske, i produktionskostnad. Det är ju samma inspelning som trixas med och den söndermastrade delen är väl den som lagts mest jobb på å blir dyrast.

[petersteindl]

Egentligen är detta en sak som kan utkristallisera sig själv. CD-mediet är idag ett slaskmedium oavsett om vi nördar vill det eller inte. Nu kommer blu-ray och artister känner sig sugna på att avsluta loudnesswar och tillfället är nu ypperligt. Om de kommer ut med superkrästskivor på blu-räj och nollkrästskivor på CD-slaskmediet, så blir alla glada. Mastrare får dubbelt så mycket jobb och kan ta betalt för att inte göra nåt på blo-räj. Nördarna kan spisa sina superkrästskivor på blo-räj. Pöbeln kan mögla i CD. Då blir marknaden segregerad och var och en uppnår Nirvana

Man kan fundera på vilka vägar som är bäst...

Om CDs prestanda räcker till så blir det väl inte med automatik ett slaskmedium bara för att många använder det. Snarare bidrar detta till stora upplagor, lägre priser och spridning av musiken som välfärd och livskvalitet. Problemet är att hitta goda inspelningar i det stora utbudet. Alltså kunde man nöja sig med nån stämpel, eller nåt märke på CDn?

Men detta ser bland våra livsmedel. Där väller det av Kravmärken, Svanen, Svalan, EU-axet, Närodlat, FairTrade etc etc. Industrin ser att vi letar efter märken, och layoutar därför på liknande sätt med fiberinnehåll, grillvänligt, återvinningsbar pappförpackning eller vad det nu kan vara. Kanske * New master! * är en sån stämpel på CD?

Går det att fixa på annat sätt? Separata CD-butiker för högcrestmusik? Räcker marknaden? Nån kod på CDn som ger möjlighet att ladda ner olika mastrade versioner från förlagets websida? Eller parametrar för komprimering och limitering så att framtidens CD-spelare ska kunna "avmastra" musiken i real tid, eller ännu bättre, "ommastra" den goda inspelningen för den som önskar lägre crest?

Många val bidrar till tekniktrötthet. Läste om nya Rolls Royce där man ansträngt sig för att bilen inte skulle behöva "ställas in" för mycket för varje förare. För många val leder som med mycket annat till att vi väljer härmning istället för att söka själva: vi sneglar på nån snubbe som verkar ball och försöker kopiera dennes val och förhållningssätt?

Johan_H, man kan som konsument resonera hur mycket som helst och tycka till om utbudet som finns på marknaden. Se snarast den totala marknaden som en resurs – som den resurs som i realiteten existerar. Analysera resursen. Hur ser denna resurs ut? Det är det som står till buds och inget annat. Det är det som är rätterna som finns på menyn. Något annan maträtt existerar inte på menyn. Det är bara att gilla läget liksom. Så ser jag på saken. Låt säga att du idag går in på Åhléns CD-avdelning och skall köpa en CD. Om det är så att över 95-99 % av dessa CD är slask, så är det så att CD är slask oavsett om CD som medium är slask eller inte. I realiteten är det så att på denna resurs står det redan ”New Remaster”. Det får mig att tänka på det gamla engelska ordspråket: It looks like horseshit – it smells like horseshit – it tastes like horseshit – Ouch, it is horseshit. Vi kan skriva spaltmeter om hur saker egentligen borde vara, men till syvende och sist så är det slask på hyllorna där CD står. Det blir inte mer spännande än så. Nu kan man besluta att bojkotta slasket och köpa Bertil Alvings inspelningar eller köpa begagnat bland skivor som gavs ut på 80-talet, eller skriva på forum och drömma om en bättre värld som skall vara så utformad som man själv kräver.

Vill man ha en speciell kvalitet så får man se just det utbud som finns under detta alternativ som den resurs som de facto står till buds. Man får helt enkelt inget mer eftersom det inte existerar mer. Allt annat är drömmarnas värld där "wishful thinking" härskar.

Nu är det så att realiteten faktiskt erbjuder ett nytt alternativ. Take it, or leave it. Det är tredje gången som alternativ ges på marknaden. DVD-Audio var ett alternativ som ingen tog notis om. SACD var ett annat alternativ som till slut fick läggas på soptippen. Branschen har dessutom fått klara och tydliga signaler att Slasket är vad som uppskattas i tillräcklig mängd för att bestå och även expandera. Och är det inte slask så är det mp-3, som ju räknas som ännu sämre än slask. Detta något slaskigare än slask ökar alltså på marknaden och slask minskar och det ”fina” ickeslasket har av konsumenten själv förpassats till dinosauriestadiet där benranglen visas på museer och tankarna kan fly till en fornstor tid som inte längre finns.

Jag är ledsen att säga det, men så är läget idag och på något annat sätt är inte läget. Det är bara att gilla läget liksom. Nu finns det som sagt ett alternativ i horisonten. Blu-ray för musik! Branschen observerar marknaden: Vill ni ha det eller inte? To be or not to be? CD är slask och kommer så förbli. Det finns inget annat i horisonten. Om det är så att konsumenten hellre springer på skivbörsar eller köper begagnat eller laddar mp-3 istället för högdynamisk blu-ray och där även nördarna förkastar och förlöjligar alternativet som står till buds som är tänkt att tillhandahålla den resurs som det dröms om, ja då skrotas detta nya också och det går fortare än vi hinner blinka. Det sker i styrelserummen och materialet som står som grund inför styrelsebeslut är kalla fakta på försäljningssiffror och på strömningar på marknaden. Det finns byråer som är specialiserade på att hänga med och läsa allt som finns skrivet i ämnet och på att katalogisera och ge analyser. Politiska partier köper deras tjänster och så gör även de stora företagen.

Bedöms marknaden som för liten och som för svår så är det ointressant att ens försöka nå den marknaden eftersom den då inte är exploaterbar. En liten marknad som bedöms lätt att expandera är en synnerligen lukrativ marknad eftersom antalet konkurrenter är ringa vid sådant tillfälle, men om det bedöms som svårtillgängligt så är det snarast så att det klubbas ner i styrelserummen och då försvinner det alternativet.

Som jag ser det, vore det nog en fördel om marknadens nördar vaknade och rullade ut bönemattorna och proklamerade CD som död, länge leve blu-ray. Den gamla kungen är död - den nya skall upp på tronen. Hurra, hurra, hurra. Då, kanske horisonten kan rycka närmare. Men om undersåtarna proklamerar att vi inte vill ha en ny kung, utan vi vill ha den gamla kungen som fyllt 98 och är senildement, men kanske den gamle kungen kan bli 20 bast igen och fylld av virilitet. Men är det inte endast wishful thinking? CDn är död som jag ser det. Vakna grabbar! Det finns inga pengar att tjäna i CD-branschen. Den är död. De bolag som funnits i Sverige och distribuerats av CDA har levt på statliga subventioner. Subventionerna drogs in och konkurser är ett faktum. Bolag i döende branscher lever på konstgjord andning. Då den maskinen stängs av är det slut. Det spelar ingen roll hur mycket det skrivs på faktisk, the parrot is dead. Det är dags för en ny papegoja som är ung och ståtlig. Branschen forskar i nya saker därför att det är roligt att forska i nya saker och givande och lukrativt och spännande att forska i nya saker som är mer lämpade än det gamla som alla har tröttnat på. Att kräva att forskare skall forska på gammal skåpmat är som jag ser det, befängt. Det är nya saker som det forskas i där nya patent kan tas och där nya visioner kan skrivas. Att sälja CD med en slags Krästläjbel på obskyra platser längst bak på hyllorna eller via små specialbutiker i källarlokaler tror jag är dödfött och att begära miljontals dollar för dylika projekt kommer nog mer att anses som ett aprilskämt som man kan le till.

Jag tror det är dags att vakna och att ställa in sig i leden om man vill medverka till att ett nytt format för musik, som inte är ett slaskformat, skall kunna bli en realitet. Så tror jag.

Tydligen är det så att det finns riskbenägna artister som gärna nappar på att göra ett försök. Någon måste börja – någon måste våga. Även artister kanske vill tjäna pengar på sitt jobb. Det är faktiskt deras arbete och inkomstkälla. Frågan är, skall man bua och kasta ruttna ägg och tomater på dem eller välkomna dem? Ja det heter att det skall göras försök för att se om det välkomnas. Efter Tom Petty står Neil Young på tur vad jag kan förstå. Jag tror även att det inte kommer vara de stora artisterna som riskar, utan det kommer vara de artister som har minst att förlora och mest att vinna. Vad kommer att ligga på scen då Neil Young skall upp? Ruttna ägg? Eller blommor och välkomstmeddelanden? Ligger det ruttna ägg där så kan man nog inte begära att Neil Young skall kliva fram på den scenen, eller någon annan stor artist heller. Trist historia, men det är bara att gilla läget liksom.

Jag kan som avslutning berätta en sak. För några år sedan läste jag CEAs nyhetsbrev (CEA = Consumer Electronics Association d v s branschorganisationen och huvudorganet i denna bransch) att då tidpunkten nås: When DVD-players cost the same as 5 pounds frozen broccoli in the grocery stores, then there is no money left in the DVD business, and that day has already come. Prepare for a new format to come.

Då hajade jag till och förstod branschens action och strömningarna i marknaden. Det är ingen action i gamla CD. Däremot kan det bli action i nya Blu-ray.

MvH
Peter

[n3mmr]

. Däremot kan det bli action i nya Blu-ray.

MvH
Peter

Faktiskt, håller med.

Jag har köpt några BluiRay, medvetet, just av detta skäl. Men jag kommer inte att köpa fler om inte utbudet blir vettigt: dvs TomPetty eller NeilYoung går fetbort för mig. Klassiskt blir bra, tack. Jazz. Finns det bra rock/pop/whatever? Tom Petty eller Neil Young är ju snarast pensionärer, så det måste handla om nya band som vill låta mycket, ge rysningar av ljudet, dynamiskt och tjusigt.

Men men: när man umgås med yngre som lyssnar på musik så lyssnar dom avsiktligt via usla återgivare i maximalt störd omgivning, så.... nä, knappast.

[petersteindl]

. Däremot kan det bli action i nya Blu-ray.

MvH
Peter

Faktiskt, håller med.

Jag har köpt några BluiRay, medvetet, just av detta skäl. Men jag kommer inte att köpa fler om inte utbudet blir vettigt: dvs TomPetty eller NeilYoung går fetbort för mig. Klassiskt blir bra, tack. Jazz. Finns det bra rock/pop/whatever? Tom Petty eller Neil Young är ju snarast pensionärer, så det måste handla om nya band som vill låta mycket, ge rysningar av ljudet, dynamiskt och tjusigt.

Men men: när man umgås med yngre som lyssnar på musik så lyssnar dom avsiktligt via usla återgivare i maximalt störd omgivning, så.... nä, knappast.

Jag tror inte man börjar med nya unga konsumenter. Jag tror man tittar på det segment som heter "Trend setters" och "early adopters" som är är ett kundsegment som är viktigt under en viss fas i utvecklingen av innovativa produkter. Till skillnad från de allra första kunderna som investerar i en ny och riskfylld produkt har early adopters vanligen inga krav på förändringar i specifikationen, utan är bara måna om att vara trendsättare genom att vara de första att införskaffa det allra senaste.

De kan betala mer för att få en produkt som är lite bättre. Ungdomen gör inte det. Därefter då produkten fått fart och kommit ner i pris, så är det dags för att penetrera större kundsegment. Man måste kunna erbjuda något som är lite förmer och extraordinärt. 3D-Sound kan bli morgondagens ljud och 3D-sound är inte att förväxlas med stereo eller med dagens form av multikanal.

MvH
Peter

[Ragnwald]

Får vi se 3-D remastered på konvoluten?

[faulhund]

Hej, petersteindl,
(som ju tveklöst heter Peter ...) Ditt långa inlägg som slutade med

Då hajade jag till och förstod branschens action och strömningarna i marknaden. Det är ingen action i gamla CD. Däremot kan det bli action i nya Blu-ray.

var ju mycket fatalistiskt. Men kan man se något som helst hopp i och med nya format? Visst är CDns kvalitet begränsad, men problemet är ju att "marknaden" vill ha något som är mycket sämre, bara det låter högt och förstör hörseln. Har då nya medier någon chans bara för att de är nya? Jag tänker på hur det hittills har gått med DAB: Trots att FM-radio har sämre kvalitet än CD, så är den så pass bra att det inte finns behov av något annat. Och utvecklingen har sprungit ifrån DAB redan innan den lanserats ...
"CD är slask": Jag är glad att det ha blivit så billigt att producera! I början hade svenska producenter av seriös musik inte råd att ge ut mycket (ens av vad de hade i arkiven), inte utan statligt stöd i alla fall, t.ex. Musica Sveciae. Nu kan varje amatörkör som vill pressa sina egna CD. Och jag är överlycklig t.ex. att efter 200 år äntligen ha fått höra Joseph Martin Kraus symfonier, och det till ett lågt pris tack vare Naxos. Det är ju den intressantaste tonsättaren efter Haydn, Mozars och Beethoven i den generationen! Och han var (eller blev) svensk!!! Förvisso, man spelar inte efter en vetenskaplig edition, för den finns ännu inte. Men när Naxos ö.h.t. gjort musiken tillgänglig, hoppas jag att intresset fortsätter att växa; andra artister ställer krav på tillförlitliga och läsliga noter, specialensembler kommer att vilja spela in nya versioner på tidstrogna instrument o.s.v. I så fall kommer det att uppstå en marknad, men under förutsättning att man "uppfostrat" både artister och publik.
Så snälle Peter och alla, gnäll inte bara här inför nördarna och de redan frälsta utan ut i medierna och uppvakta kulturpolitikerna (om det finns några) om nödvändigheten av stöd för konstnärligt och tekniskt nydanande produktioner.
Eller är du glad att CD associeras med "slask", därför att man i denna generation mastrar sönder musiken, så att det skapas ett behov av ett nytt medium? (78an varade i 60 år, LPn i 30, så vi borde redan vara inne på minst det tredje mediet efter CD ...)

[petersteindl]

Hej, petersteindl,
(som ju tveklöst heter Peter ...) Ditt långa inlägg som slutade med

Då hajade jag till och förstod branschens action och strömningarna i marknaden. Det är ingen action i gamla CD. Däremot kan det bli action i nya Blu-ray.

var ju mycket fatalistiskt. Men kan man se något som helst hopp i och med nya format? Visst är CDns kvalitet begränsad, men problemet är ju att "marknaden" vill ha något som är mycket sämre, bara det låter högt och förstör hörseln. Har då nya medier någon chans bara för att de är nya? Jag tänker på hur det hittills har gått med DAB: Trots att FM-radio har sämre kvalitet än CD, så är den så pass bra att det inte finns behov av något annat. Och utvecklingen har sprungit ifrån DAB redan innan den lanserats ...
"CD är slask": Jag är glad att det ha blivit så billigt att producera! I början hade svenska producenter av seriös musik inte råd att ge ut mycket (ens av vad de hade i arkiven), inte utan statligt stöd i alla fall, t.ex. Musica Sveciae. Nu kan varje amatörkör som vill pressa sina egna CD. Och jag är överlycklig t.ex. att efter 200 år äntligen ha fått höra Joseph Martin Kraus symfonier, och det till ett lågt pris tack vare Naxos. Det är ju den intressantaste tonsättaren efter Haydn, Mozars och Beethoven i den generationen! Och han var (eller blev) svensk!!! Förvisso, man spelar inte efter en vetenskaplig edition, för den finns ännu inte. Men när Naxos ö.h.t. gjort musiken tillgänglig, hoppas jag att intresset fortsätter att växa; andra artister ställer krav på tillförlitliga och läsliga noter, specialensembler kommer att vilja spela in nya versioner på tidstrogna instrument o.s.v. I så fall kommer det att uppstå en marknad, men under förutsättning att man "uppfostrat" både artister och publik.
Så snälle Peter och alla, gnäll inte bara här inför nördarna och de redan frälsta utan ut i medierna och uppvakta kulturpolitikerna (om det finns några) om nödvändigheten av stöd för konstnärligt och tekniskt nydanande produktioner.
Eller är du glad att CD associeras med "slask", därför att man i denna generation mastrar sönder musiken, så att det skapas ett behov av ett nytt medium? (78an varade i 60 år, LPn i 30, så vi borde redan vara inne på minst det tredje mediet efter CD ...)

CD-mediet har förvandlats till ett slaskmedium som jag ser det. Det behöver inte alls vara så eftersom mediet i sig själv duger ganska bra. Men i praktiken har racet med loudness förpassat CD till något som definitivt inte var tänkt från början. Jag vet inte om du har följt med debatten angående loudness war. Personligen ser jag dock med förtjusning på blu-ray som nytt medium, under förutsättning att det inte startas något liknande loudness war som på CD. Jag hoppas att nytt blod kan ge en ny kick. Därför tror jag att det är olyckligt att ranka ner på ny teknik eller på musiker som vill använda denna nya teknik för att skapa ett trendbrott mot loudness war.

Den klassiska musiken har nog klarat sig förvånansvärt bra från loudness war, men det normala gängse skivutbudet med stora musikskatter inom populärmusik och troligtvis även inom jazz släpps inte fram på vettigt sätt och det tycker jag är ett tragiskt fenomen.

I och med att artister vill verka för skivsläpp på blu-ray där dynamiken från inspelningarna är tänkt att bibehållas, så finns det ju i alla fall en viss förhoppning att en förbättring kan uppnås i och med systemskifte. Tanken var ju att DVD-skivan skulle innehålla musik men så blev ju inte fallet. Vi får se hur det går med det nya. Jag hoppas de inte gör samma misstag med prissättning som det gjordes med SACD och DVD-Audio i början. Det var ju bara en DVD-skiva som var dubbelt så dyr som en annan DVD fast med film på. Inte underligt att ett positivt marknadssvar uteblev. Ja, CD är billigt och små bolag kan idag producera begränsade serier till rimligt pris och det är kanske CDns största styrka. Problemet är att det sitter några onödiga reglage på vägen mot CD.

MvH
Peter

[n3mmr]

Hej, petersteindl,
(som ju tveklöst heter Peter ...) Ditt långa inlägg som slutade med

Då hajade jag till och förstod branschens action och strömningarna i marknaden. Det är ingen action i gamla CD. Däremot kan det bli action i nya Blu-ray.

var ju mycket fatalistiskt. Men kan man se något som helst hopp i och med nya format? Visst är CDns kvalitet begränsad, men problemet är ju att "marknaden" vill ha något som är mycket sämre, bara det låter högt och förstör hörseln. Har då nya medier någon chans bara för att de är nya? Jag tänker på hur det hittills har gått med DAB: Trots att FM-radio har sämre kvalitet än CD, så är den så pass bra att det inte finns behov av något annat. Och utvecklingen har sprungit ifrån DAB redan innan den lanserats ...
"CD är slask": Jag är glad att det ha blivit så billigt att producera! I början hade svenska producenter av seriös musik inte råd att ge ut mycket (ens av vad de hade i arkiven), inte utan statligt stöd i alla fall, t.ex. Musica Sveciae. Nu kan varje amatörkör som vill pressa sina egna CD. Och jag är överlycklig t.ex. att efter 200 år äntligen ha fått höra Joseph Martin Kraus symfonier, och det till ett lågt pris tack vare Naxos. Det är ju den intressantaste tonsättaren efter Haydn, Mozars och Beethoven i den generationen! Och han var (eller blev) svensk!!! Förvisso, man spelar inte efter en vetenskaplig edition, för den finns ännu inte. Men när Naxos ö.h.t. gjort musiken tillgänglig, hoppas jag att intresset fortsätter att växa; andra artister ställer krav på tillförlitliga och läsliga noter, specialensembler kommer att vilja spela in nya versioner på tidstrogna instrument o.s.v. I så fall kommer det att uppstå en marknad, men under förutsättning att man "uppfostrat" både artister och publik.
Så snälle Peter och alla, gnäll inte bara här inför nördarna och de redan frälsta utan ut i medierna och uppvakta kulturpolitikerna (om det finns några) om nödvändigheten av stöd för konstnärligt och tekniskt nydanande produktioner.
Eller är du glad att CD associeras med "slask", därför att man i denna generation mastrar sönder musiken, så att det skapas ett behov av ett nytt medium? (78an varade i 60 år, LPn i 30, så vi borde redan vara inne på minst det tredje mediet efter CD ...)

CD-mediet har förvandlats till ett slaskmedium som jag ser det. Det behöver inte alls vara så eftersom mediet i sig själv duger ganska bra. Men i praktiken har racet med loudness förpassat CD till något som definitivt inte var tänkt från början. Jag vet inte om du har följt med debatten angående loudness war. Personligen ser jag dock med förtjusning på blu-ray som nytt medium, under förutsättning att det inte startas något liknande loudness war som på CD. Jag hoppas att nytt blod kan ge en ny kick. Därför tror jag att det är olyckligt att ranka ner på ny teknik eller på musiker som vill använda denna nya teknik för att skapa ett trendbrott mot loudness war.

Den klassiska musiken har nog klarat sig förvånansvärt bra från loudness war, men det normala gängse skivutbudet med stora musikskatter inom populärmusik och troligtvis även inom jazz släpps inte fram på vettigt sätt och det tycker jag är ett tragiskt fenomen.

I och med att artister vill verka för skivsläpp på blu-ray där dynamiken från inspelningarna är tänkt att bibehållas, så finns det ju i alla fall en viss förhoppning att en förbättring kan uppnås i och med systemskifte. Tanken var ju att DVD-skivan skulle innehålla musik men så blev ju inte fallet. Vi får se hur det går med det nya. Jag hoppas de inte gör samma misstag med prissättning som det gjordes med SACD och DVD-Audio i början. Det var ju bara en DVD-skiva som var dubbelt så dyr som en annan DVD fast med film på. Inte underligt att ett positivt marknadssvar uteblev. Ja, CD är billigt och små bolag kan idag producera begränsade serier till rimligt pris och det är kanske CDns största styrka. Problemet är att det sitter några onödiga reglage på vägen mot CD.

MvH
Peter

Man kunde ju förstås önska att presentationen av de nya medias möjligheter höll sig mer inom den fysiska verklighetens ramar och var lite mindre nyandliga.

Men det kanske är krav på andlighet för att nå ut...

[petersteindl]

...Man kunde ju förstås önska att presentationen av de nya medias möjligheter höll sig mer inom den fysiska verklighetens ramar och var lite mindre nyandliga.

Men det kanske är krav på andlighet för att nå ut...

Var har du sett det nya mediat presenteras? Själv har jag bara sett presentation av blu-ray för några år sedan då det introducerades för film. Något nyandligt har jag aldrig sett. Var skulle det i så fall finnas?

MvH
Peter

[petersteindl]

... Men kan man se något som helst hopp i och med nya format?...

Det beror nog på hur det lanseras. Bättre än tidigare duger inte eftersom konsumenten inte känner igen sig i det budskapet. Om det är något som är helt annorlunda än tidigare och ger en ny dimension till upplevelsen, så kan det möjligtvis gå.

Visst är CDns kvalitet begränsad, men problemet är ju att "marknaden" vill ha något som är mycket sämre, bara det låter högt och förstör hörseln...

Marknaden vill inte ha något som är sämre. Marknaden vill inte ha något som låter högt och förstör hörseln. Det tror i alla fall inte jag. Jag tror snarast att marknaden vill ha förenkling och kunna ha en större mängd musik lagrat. Man offrar kvalitet mot kvantitet och kvantiteten är inte i ljudstyrkan utan i antal låtar samt antal låtar per krona. 1 miljon låtar i en iPod smäller högre än 10 låtar i en iPod.

...Har då nya medier någon chans bara för att de är nya?...

Nyhetens behag är kraftfull faktor. Sedan måste efterföljande support finnas. På något sätt är tajming viktig, att ligga rätt i tiden.

..."CD är slask": Jag är glad att det ha blivit så billigt att producera! I början hade svenska producenter av seriös musik inte råd att ge ut mycket (ens av vad de hade i arkiven), inte utan statligt stöd i alla fall, t.ex. Musica Sveciae. Nu kan varje amatörkör som vill pressa sina egna CD. Och jag är överlycklig t.ex. att efter 200 år äntligen ha fått höra Joseph Martin Kraus symfonier, och det till ett lågt pris tack vare Naxos. Det är ju den intressantaste tonsättaren efter Haydn, Mozars och Beethoven i den generationen! Och han var (eller blev) svensk!!! Förvisso, man spelar inte efter en vetenskaplig edition, för den finns ännu inte. Men när Naxos ö.h.t. gjort musiken tillgänglig, hoppas jag att intresset fortsätter att växa; andra artister ställer krav på tillförlitliga och läsliga noter, specialensembler kommer att vilja spela in nya versioner på tidstrogna instrument o.s.v. I så fall kommer det att uppstå en marknad, men under förutsättning att man "uppfostrat" både artister och publik.

Att uppfostra artister och publik är ett för svårt sätt att komma framåt på. Det finns en publik som går på konserter. det är kanske 1 miljon konsertbesök i Sverige per år. Den publiken är en annan publik än hifipubliken. De bryr sig inte så mycket om hifi. Är det för att skillnaden är för stor mellan vardagsrummet och lokaliteterna vid liveframförandet?
Jag tror det är så. Det finns ingen återgiven musik som låter som då man lyssnar live. Det kan bli lite renare hemma och lite rakare frekvensgång, men själva happeningen och autenticiteten och ambiensen och känslan av att vara där i en stor lokal eller på en arena inbefinner sig helt enkelt inte. Allt återgivet ljud låter puttinuttigt, såsom man har skalat ner dimensionerna från t.ex. 25 000 kubikmeter till 75 kubikmeter och musikerna är små dvärgar som finns någonstans därframme mellan högtalarna på 1 meters höjd från golvet. Den stora publiken hör detta och finner ingen stor skillnad mellan olika anläggningar. varför då bry sig. Då är det bättre med 1 miljon låtar i en iPod.

Jag vill dela in ljudåtergivning i 4 små avdelningar där det absoluta minimikravet är total perfektion

1.) Replikation av en existerande rumslig ljudhändelse. Den startar vid en inspelning av t.ex. en konsertviolinist där man har absolut och total kontroll över situationen, både akustiskt och psykoakustiskt och elektroakustiskt. Man skall med total precision kunna höra violinisten röra sig på scenen som t.ex. det vore i Carnegie Hall eller om det rör sig om en operasångare som rör sig på scenen på La Scala och detta skall kunna vara från varje enskild lyssningsplats i auditoriet d v s i lyssningsrummet.

2.) Kreation av en ny helt okänd rumslig ljudhändelse. Till exempel skall man kunna krympa violinisten till storleken av en fluga där den snabbt kan zoomas runt ens huvud i ett marmorerat badrum med storleken av en Brasiliansk fotbollsstadium Det vore rätt häftigt.

3.) Transmutation mellan en rumslig upplevelse och en annan. Man kan t.ex. lyssna som om man hade en sittplats på konserthuset. Violinisten spelar en furiös cadenza och rör sig brådskande mot dig såsom det vore ett snöbetäckt fält han skulle passera från 100 meter därifrån. Musiken kommer närmare och närmare, blir bredare och större och med mer presens och med mer efterklang fram till den tidpunkt vid klimax av solot då violinisten kommer fram till scenen tillsammans med orkestern. Det vore häftigt att kunna återge det på ett fulländat sätt tycker jag.

4.) Representation av en fullständig virtuell ljudvärld. Detta innebär att man fångar en del av violinistens liv. Man skall alltså höra omgivningen på exakt identiskt sätt som violinisten själv hör det. Man skulle alltså bli transporterad i en taxi till konserthuset och höra hur man går in i foajén och uppför trapporna bakom scenen och fram till podiet innan konserten börjat och sedan höra violinen såsom man vore violinisten själv och höra publiken och efter konserten så skall man helt kunna uppleva hur violinen packas ner och hur violinisten gör sin exit mot gatan. Allt detta skall kunna återges med perfektion i var mans hem utan att kostnaden överstiger en normal familjs ekonomiska smärtgräns.

Är detta uppnått? Har vi ens kommit i närheten av en sådan ljudåtergivningssituation tycker du? Eller är vi ljusår därifrån. Med ett sådant system så finns möjligheten till att musikupplevelsen blir total. Dessutom kan en filmupplevelse bli autentisk såsom man vore huvudpersonen i filmen om det är detta regissören vill få fram. Sedan har man ett verktyg vid dataspel som heter duga. Man kan animera virtuella världar och följa med på en ljudresa av sällan skådat slag. Sådana upplevelser tror jag kan vara intressanta.

Nästa fråga är, skulle ett sådant hifi-system för en överkomlig peng kunna säljas om den dessutom är vrålsnygg och inte tar för stor plats i hemmet och inte kräver någon ombyggnad av rummet? D v s den integrerar perfekt med boendemiljön.

Jag är tämligen övertygad om att det skulle appellera mer på massorna än 1 miljoner låtar av musiksmet i en iPod eller att lyssna på musik från en ynklig lite loge som alltid är konstant och inte har något med inspelningsvärlden att göra.

MvH
Peter

[celef]

jag har trott att loudness war kom som ett svar på hur vi konsumerar inspelad musik idag, kan då andra format helt ändra på detta?

[Bill50x]

jag har trott att loudness war kom som ett svar på hur vi konsumerar inspelad musik idag, kan då andra format helt ändra på detta?

Ja, om formatet inte tillåter konsumtion i sunkiga mp3-spelare. Annars nej.

/ B

[Johan_H]

jag har trott att loudness war kom som ett svar på hur vi konsumerar inspelad musik idag, kan då andra format helt ändra på detta?

Det finns ju tre fall:
1) Ej dynamikbegränsad inspelning spelas upp på dynamikbegränsad anläggning.
2) Ej dynamikbegränsad inspelning spelas upp på ej dynamikbegränsad anläggning.
3) Dynamikbegränsad inspelning spelas upp på antingen dynamikbegränsad eller ej dynamikbegränsad anläggning.

1) ger dist i anläggningen = otrevligt
2) ger ingen dist i anläggningen, alltså motsvarande klang som i kyrkan.
3) ger ingen dist i anläggningen och lite snällare klang än den i kyrkan.

Tror jag att man kan tänka såsom.

Antag att Almens fall (långt ovan) 1 nån sorts skvalmusik, som folk har för att stänga ute andra ljud, t.ex. slägghammare, spånhyvlar, lärare och föräldrar. Då kan anläggningen ha vilka egenskaper som helst (billig).

Antag att Almens fall 2 är att vilja uppleva musiken som den spelades när den spelades. Då ska anläggningen vara helt genomskinlig, inte märkas.

Antag att Almens fall 3 är att vilja ha nån annan upplevelse av musiken, höra ett "snällare" ljud, ett tryggt ljud utan transienter, ett lättlyssnat ljud ett stylat ljud, att tänka tillbaka på en rockkonsert, discokväll, dans etc etc. Då kan det vara ok att anläggningen, eller mastringen, påverkar ljudet.

Konsumerar vi musik på fler sätt? Peters fyra fall tror jag ryms i Almens fall 2 ovan.
___

Tänker lite på Amazon.com, vars affärsidé var att "tjäna pengar på svansen". De stora förlagen tjänade pengar på billiga pocketböcker i jätteupplagor som man kunde köpa i mataffären, bensinmacken, tågstationen och andra ställen där man kände sig uttråkad. Bokhandlarna, med brett utbud och små upplagor, fick slå igen.

Amazon kom på iden att länka till just dessa ovanliga böcker, till de små upplagorna, till de udda förlagen. Amazon hade inte böckerna, bara länkade köpare till säljare.

Skulle det gå att göra nåt liknande med musik, till crest-amazon.se? Hur kunden ville lagra musiken kanske då blev en sidofråga (CD, DVD, SACD, Blu-ray, HDD etc)?

[petersteindl]

Det finns ju tre fall:
1) Ej dynamikbegränsad inspelning spelas upp på dynamikbegränsad anläggning.
2) Ej dynamikbegränsad inspelning spelas upp på ej dynamikbegränsad anläggning.
3) Dynamikbegränsad inspelning spelas upp på antingen dynamikbegränsad eller ej dynamikbegränsad anläggning.

1) ger dist i anläggningen = otrevligt
2) ger ingen dist i anläggningen, alltså motsvarande klang som i kyrkan.
3) ger ingen dist i anläggningen och lite snällare klang än den i kyrkan.

Tror jag att man kan tänka såsom.

Antag att Almens fall (långt ovan) 1 nån sorts skvalmusik, som folk har för att stänga ute andra ljud, t.ex. slägghammare, spånhyvlar, lärare och föräldrar. Då kan anläggningen ha vilka egenskaper som helst (billig).

Antag att Almens fall 2 är att vilja uppleva musiken som den spelades när den spelades. Då ska anläggningen vara helt genomskinlig, inte märkas.

Antag att Almens fall 3 är att vilja ha nån annan upplevelse av musiken, höra ett "snällare" ljud, ett tryggt ljud utan transienter, ett lättlyssnat ljud ett stylat ljud, att tänka tillbaka på en rockkonsert, discokväll, dans etc etc. Då kan det vara ok att anläggningen, eller mastringen, påverkar ljudet.

Konsumerar vi musik på fler sätt? Peters fyra fall tror jag ryms i Almens fall 2 ovan.

Jag skulle inte tro att något av Almens fall ryms inom något av de 4 alternativ jag har satt upp.
Jag tror inte att Almen menar detta som du skriver: "att Almens fall 2 är att vilja uppleva [i]musiken som den spelades när den spelades. Då ska anläggningen vara helt genomskinlig, inte märkas."[/i] Men det beror på hur mycket man lägger in i värderingen.
Jag tror inte att Almen i detta inkluderar att hela ens lyssningsrum inte får kunna detekteras med hörseln. I så fall är det nämligen så att ens egen loge inte existerar för hörseln och därmed inte kan höras eller detekteras och då existerar inte heller fenomenet med ett slags fönster mot inspelningslokalen. Ett fönster kan enkom existera om inspelningslokalen hörs som ett rum och ens ljudrum hörs som ett annat rum och mellan dessa två rum finns ett fönster. Hörs inte det egna rummet så finns det heller inget fönster.
Almens alternativ 2 ser ut så här:
Ej dynamikbegränsad inspelning spelas upp på ej dynamikbegränsad anläggning ger ingen dist i anläggningen, alltså motsvarande klang som i kyrkan.
Dynamikbegränsning och klang behöver inte hänga ihop. Det finns väldigt många fler parametrar som sätter ljudet än själva dynamiken.

Men trådens primära tema är remastring och då är det i samband med dynamikbegränsning och jag tror att det är just detta som Almen relaterar till. Almen skriver i så fall angående en helt annan sak gentemot vad jag skriver. Som jag ser det är det inte så enkelt att enbart koppla ur limiter och komrimeringsenhet för att få en fullt ut till 100 % autentisk återgivning av t.ex. en kyrka eller en stor konsertlokal. Om det vore så enkelt, så skulle samtliga inspelningar utan dynamikbegränsning låta som i verkligheten på en anläggning med en dist understigande hörbarhetsgränsen. Då skulle samtliga högtalare med låg dist låta lika oberoende av högtalarnas riktningskarakteristik eller frekvensgång. Så är inte fallet. Vi har inom det akustiska en multidimensionell överföring att ta hänsyn till, medans limitering och/eller komprimering snarast är en endimensionell händelse eller begränsning. Möjligtvis kan det röra sig om ett tvådimensionellt problem om limitering och/eller komprimering sker frekvensolinjärt. Då kommer påverkan av amplitud att variera med frekvens.

MvH
Peter

[Johan_H]

Jag skulle inte tro att något av Almens fall ryms inom något av de 4 alternativ jag har satt upp.

Right you are.

Jag tänkte även utifrån Celefs inpass (överst i mitt) om hur vi konsumerar musik idag. Kanske en kategori där kvaliteten kvittar, en kategori där en god återgivningskvalitet är extremt viktig, samt en kategori där själva den tekniska färgningen av musiken är viktig. Tänkte fritt, om än inte rätt!

Varje nytt medium har givit nya möjligheter: 78-varv, LP vinyl, Kassett, CD, MP3. Kanske har varje nytt medium då möjliggjort nya konsumtionsmönster? LP längre lyssningstid, Kassett kopering, CD tåligare hantering och högre kvalitet, MP3 frikopplade musiken från plasten.

Varje ny teknik möjliggör nya vägar att konsumera musik. I detta önskar vi behålla eller nyskapa en teknik, och en synlighet för god mastring.

[petersteindl]

Jag skulle inte tro att något av Almens fall ryms inom något av de 4 alternativ jag har satt upp.

Right you are.

Jag tänkte även utifrån Celefs inpass (överst i mitt) om hur vi konsumerar musik idag. Kanske en kategori där kvaliteten kvittar, en kategori där en god återgivningskvalitet är extremt viktig, samt en kategori där själva den tekniska färgningen av musiken är viktig. Tänkte fritt, om än inte rätt!

Varje nytt medium har givit nya möjligheter: 78-varv, LP vinyl, Kassett, CD, MP3. Kanske har varje nytt medium då möjliggjort nya konsumtionsmönster? LP längre lyssningstid, Kassett kopering, CD tåligare hantering och högre kvalitet, MP3 frikopplade musiken från plasten.

Varje ny teknik möjliggör nya vägar att konsumera musik. I detta önskar vi behålla eller nyskapa en teknik, och en synlighet för god mastring.

Definitivt inbjuder varje nytt medium till nya konsumtionsmönster.

Jag tror det finns mer saker man kan göra med blu-ray som vi ännu kanske inte tänkt på. Det är ju bara en skiva med ett visst minne och en viss bitrate.
Vad man sedan gör med detta återstår att se. DVD-Audio = SACD vad gäller skivan. Båda formaten använde samma skiva, nämligen DVD. Båda dog och jag tror att det var ett medvetet val från industrin att döda dessa eftersom marknaden var helt penetrerad med DVD-spelare och man hade redan ett nytt system i pipe-linen. Att fortsätta med DVD-skivan för musik skulle möjligtvis ha kunnat förlänga DVD som primärt medium och därmed kunnat försvåra introduktionen för Blu-ray.

MvH
Peter

[Almen]

Nä, mina punkter inkluderar bara en liten del av återgivningen, som man nog kan säga stannar i den tvådimensionella elektriska dimensionen.

Det här med att återge rummet är en annan sak, då hamnar man även i den mekaniska, akustiska och psykoakustiska sfären.

[n3mmr]

...Man kunde ju förstås önska att presentationen av de nya medias möjligheter höll sig mer inom den fysiska verklighetens ramar och var lite mindre nyandliga.

Men det kanske är krav på andlighet för att nå ut...

Var har du sett det nya mediat presenteras? Själv har jag bara sett presentation av blu-ray för några år sedan då det introducerades för film. Något nyandligt har jag aldrig sett. Var skulle det i så fall finnas?

MvH
Peter

Jag avsåg snarast hur det var när SACD introducerades: man ignorerade helt verklighetens begränsningar på SACD jmft med DSD med hög bithastighet.

På någe sätt hävdade man att eftersom DSD med höga bitrates var bra så måste dessa egenskaper smitta på SACD med alldeles för låg bitrate, liknande homeopatins grundsatser. Och mycket bättre än CD. skulle det alltid bli. av något slags obegripliga egenskaper hos DSD.

Jag har inte sett något teknikrelaterat alls om BD-Audio egentligen, annat är Pure-Audio-förespråkarnas enkla konstaterande att det är bra nog. Men när man ska börja plugga för BD-Audio så hoppas jag att man koncentrerar sig på det som finns av fördelar: mycket bättre än nödvändigt, surround-och-stereo-iett, spelbart-på-vilken-BD-spelare-somhelst.... i st för "fantastiska rent analoga upplevelser".

[Johan_H]

Detta är oerhört intressanta saker och jag är jätteglad över responsen och de intelligenta synpunkterna:

Hur gör örat vid "körinterferensamplitudförstärkning" när örat lyssnar live? (Är inte säker på att jag ställer rätt fråga...)

Jag tror att jag ibland upplevt denna hårda, skallande körklang i starka partier när rummet (kyrkan) har hårda väggar och kanske valvtak. På nåt sätt måste väl örat skydda sig, och detta borde motsvara en limiterfunktion?

Mellanörats småmuskler?

Där ligger säkert en stor del av förklaringen, genom den s.k. Stapediusreflexen (som har måttlig men inte blixtsnabb reaktionstid) försöker hörseln skydda sig när medelnivån är så pass hög som den faktiskt ofta kan bli vid kör-live i en kyrkoakustik (vi bortser nu från de kortvariga intensiva topparna som beror på körstämmornas samverkan). Vid en live-situation slipper vi distortion från högtalarelement och klippande förstärkare, jag gissar också att vid högtalarlyssning är kanske ljudnivån ofta lägre än in real life (smaksak, olika för varje individ) och genom att Stapediusreflexen då inte är aktiverad kan de sporadiska topparna lättare detekteras och upplevas som extra elaka

Funderade över Bertil Alvings inpass om Stapediusreflexen, och vilken dynamik örat "egentligen" har.

Man säger ibland att örat har, säg, 90 dB dynamik, t.ex. att man kan höra ljudintensiteter mellan 30 dB och 120 dB. Men kan man verkligen det under ett och samma musikstycke?
___

Som jag tänker mig saken har hörselns reglering av känsligheten flera olika tidskonstanter:

Öronsnäckan verkar ha "ögonblicklig" respons, under rätt förutsättningar kan svaga och starka ljud "samtidigt" översättas till en nervsignal från en mekanisk våg i vävnader och innerörats fluid.

Utanför öronsnäckan i mellanörat finns en mekanisk dämpning av mellanörats ben, som ser till att fixa en lämplig på rörelsen till snäckan. Dämpningen sker som Bertil A säger via en liten muskel som heter Stapedius som sitter i stigbygeln, samt via en muskel som heter Tensor tympani som sitter i trumhinnan.

Denna dämpsats bygger på att muskeln spänns lagom hårt, och detta tar i storleksordningen upp till nån sekund. Starkt ljud under lång tid gör att dämpmusklerna ligger kvar i ett spänt läge, och man kan då kanske lyssna på musik upp till ca 120 dB, men man knappast höra ljud på 30 dB om man skulle testa hörseln i ett väldämpat rum just då?

Och tvärtom, om man har vistats länge i en extremt tyst miljö kanske man kan höra ljud på 30 dB, men om man då öser på ett ljud med 120 dB upplever man gissningsvis detta som extremt obehagligt.

Nån som vet hur stor dynamik som öronsnäckan "i sig självt" har, och hur mycket dynamik som alltså (något långsammare) justeras av dämpmusklerna?

[Svante]

Hur stort dynamiskt omfång innerörat har avslövas väl på ett ungefär i mätningar av maskeringseffekten.



Maskeringen är frekvensberoende så det är inte enkelt, man kan inte ge en siffra som motsvarar SNR utan vidare.

[Johan_H]

Hur stort dynamiskt omfång innerörat har avslövas väl på ett ungefär i mätningar av maskeringseffekten.



Maskeringen är frekvensberoende så det är inte enkelt, man kan inte ge en siffra som motsvarar SNR utan vidare.

Bra! Jag inser inte omedelbart hur testet går till, men tänker mig att man försöker urskilja nån viss ton under en annan ton. För ideala frekvenser verkar hörsnäckan ha ca 70 dB dynamik?

Det skulle grovt sett innebära att dämpmusklerna i mellanörat kan justera offsetnivån ca 20 dB, så att hörsnäckan kan höra från området 30-100 dB till området 50-120 dB?

Räcker det alltså med 70 dB dynamik för "normal" musik, och resten är bara en fråga om hur vi ställer volymkontrollen?
___

Inte så att jag ifrågasätter det dumma med tokmastring, men jag funderar på varför tokmastring överhuvudtaget funkar?

I bildsammanhang går man ju mot högre upplösning: för TV gäller ju fler pixlar, högre kontrast, fler färger, 100 Hz svepfrekvens etc etc.

Eller var det förr, och nu går man mot lägre upplösning i framtidens mobiltelefoner: MPEG4, 256 färger, färre pixlar etc?

[Svante]

Hur stort dynamiskt omfång innerörat har avslövas väl på ett ungefär i mätningar av maskeringseffekten.



Maskeringen är frekvensberoende så det är inte enkelt, man kan inte ge en siffra som motsvarar SNR utan vidare.

Bra! Jag inser inte omedelbart hur testet går till, men tänker mig att man försöker urskilja nån viss ton under en annan ton. För ideala frekvenser verkar hörsnäckan ha ca 70 dB dynamik?

Nja... Alltså, figuren visar vad som händer med hörtröskeln när man spelar en ton på 200 resp 4000 Hz, på nivåerna 50, 70 och 90 dB. Tex kan man se att om man spelar 4000 Hz med 90 dB styrka, så hör man inte en ton på 5 kHz 60 dB. Sett så skulle det alltså räcka med 30 dB SNR. Det är precis detta som snålkodning utnyttjar. SNR i en MP3a är verkligen urdålig, men eftersom man formar spektrum på störningen så hörs det inte särskilt.

Sen ska man komma ihåg att det är skillnad på toppvärde och RMS-värde. Ett högkvalitativt fonogram har kanske 20 dB toppfaktor, vilket innebär att RMS-nivån behöver ligga 20 dB under full utstyrning. Med ett medium med 70 dB SNR hamnar då bruset 50 dB under signalens RMS-värde.

...och det är oftast ok.

Jag tror att folk i allmämhet inte fattar hur mycket 50 dB är. Man klagar på CD-mediets "futtiga" 16 bitar (som ju motsvarar 96 dB SNR). Jag lovar att jag skulle kunna spela en del låtar i 8 bitars wavformat under mina dmonstrationer utan att någon reagerar.

Det skulle grovt sett innebära att dämpmusklerna i mellanörat kan justera offsetnivån ca 20 dB, så att hörsnäckan kan höra från området 30-100 dB till området 50-120 dB?

Mnja, jag har nog hört siffran 10 dB, men jag är lite osäker på det. Men visst, stapediusmuskeln funkar som en kompressor, den minskar omfånget på det som kommer in i cochlea.

Räcker det alltså med 70 dB dynamik för "normal" musik, och resten är bara en fråga om hur vi ställer volymkontrollen?

Ja, det vill jag påstå. Däremot är det sunt att spela in med högre upplösning, eftersom man aldrig riktigt vet hur starka de verkliga ljuden blir. Och har man högre upplösning till hands är det förstås ingen nackdel att använda den.

___

Inte så att jag ifrågasätter det dumma med tokmastring, men jag funderar på varför tokmastring överhuvudtaget funkar?

För att det höjer medelnivån och för att folk inte kalibrerar bort nivåskillnaden vid jämförande lyssning?

I bildsammanhang går man ju mot högre upplösning: för TV gäller ju fler pixlar, högre kontrast, fler färger, 100 Hz svepfrekvens etc etc.

Men det gör man i ljudvärlden också. Nu tjatar man om 192 kHz 24 bitar etc. Sen knökar man iofs ihop det med komprimering och ovanpå det mp3-kodning, men det finns väl paralleller i bildvärlden även till det med kontrasthöjning* och mpeg-kodning.

*Någon kanske menar att kontrasthöjning är att öka det dynamiska omfånget, men jag menar nog att man med kontrasthöjningen får många effekter som liknar kompression. Bilden blir antingen maximalt mörk eller ljus, parallellen är uppenbar till att ljudsignalen alltid ligger nära +1 eller -1. Grånivåerna däremellan skyr man som pesten.

[Johan_H]

...

Tack, Du klargjorde mycket!

Intressant att höra om MP3-kodningen och maskeringen, visste faktiskt inte detta.
___

Man kan grunna på den mångfald av möjligheter som skapas av tekniken, men även på den enfald som skapas av affärsintressen (eller om det är vi själva som inte vill betala kostnaden)?

Går det att fundera vidare kring affärsupplägg för spridning av bättre mastrad musik? Blu-ray kan vara en väg. Märkning av skivorna en annan väg (hur uppstod begreppet "unplugged" -- plötsligt skulle alla köra sin musik mer "naturligt"?). Amazon har visat en väg att göra affärer på mångfalden av pyttesmå upplagor.

Skulle t.ex. Faktiskt.se kunna tjäna pengar på att ha en lätt sökbar lista med länkar till bra mastrad musik? Intäkterna skulle komma från reklambanners nånstans på sidan?

Eller på Google-vis hålla rätt på vilka IP-nummer som har vilken musiksmak, och styra reklamen i bannrarna, eller tipsa om liknande musik ("Den som köpte denna CD har även köpt:..." )

(eller också finns detta redan, bara att jag inte hittat länken... )

[nolimitsoya]

jag har trott att loudness war kom som ett svar på hur vi konsumerar inspelad musik idag ...

Det tror inte jag, och jag tror framför allt inte att det är en bra och meningsfull anpassning till vårt nya konsumtionsmönster. Det var ett kortsiktigt projekt för att artificiellt göra ett par listtoppare 'större', och så fort man börjat kunde man inte sluta med mindre än att man betalade tillbaka genom att låta nästa låt med lägre medelnivå sälja mindre.
Istället för att ta den smällen och ställa allt till rätta igen vill man behålla de få kronor man tjänade första vändan, även om det innebär usel kvalité på i stort sett alla produktioner.
Det är fint att ha monopol.

[nolimitsoya]

Blu-ray kan vara en väg.

Så länge musikstudion kan styra medelnivån på skivorna kommer problemet finnas runt nästa hörn oavsett format. Varför skulle det bli annorlunda med BluRay? Dessutom är BD ett extremt konsumentfarligt format som vi alla borde hålla oss borta ifrån. Högre upplösning eller ej.