Anledningen till att många diskreta källor eller en linjekälla trots allt inte ger några fördelar är precis det faktum att man undviker att excitera moder i breddled*!

Dalen för multibasmodulkurvan ovan beror alltså inte på att vi har en mod med destruktiv interferens vid ca 43 Hz utan på att det finns väl exciterade längdmoder runt omkring och ingen breddmod som kan fylla igen hålet. I basområdet byggs nästan hela ljudtrycket upp av 1D, 2D och 3D-moder och att helt undvika att excitera enstaka moder är alltså generellt sett ingen bra idé. Idealt sett vill man istället excitera så många moder som möjligt så jämnt som möjligt. Det är därför det är fördelaktigt med stora rum som ger en hög modaltäthet redan för ganska låga frekvenser. Att undvika rumsdimensioner som är, eller nästan är, jämna multiplar av varandra är också bra.
Det luriga med denna typ av frågor är att det är mycket svårt att ge generella placeringsråd för optimal frekvensgång. Det hela beror alltid på rum och lyssningsposition/positioner och man bör därför simulera eller möjligen mäta sig fram till optimal placering istället för att försöka följa något slags förenklade råd.
Diagrammet ovan kommer från ett program som tar hänsyn till "samtliga" (något-några hundratusental beroende på rumsstorlek och absorption) spegelkällor. Jag har länge tänkt göra det allmänt tillgängligt, men har inte riktigt orkat lägga till GUI, felkontroller o.s.v. Och ja, det räknar rätt**.

*Alternativt ser man detta som jag uttryckte det ovan, alltså som en summering av punktkällebidragen som samtliga ger noll modalt bidrag i breddled på nodlinjen, men hur man uttrycker sig bäst här är mest en smaksak.
**Inom ramen för sina begränsningar, förstås.