Mikrofoners tonkurva

[Svante]

Är det inte konstigt...

Den typiska inspelningsmikrofonen, speciellt "stormembransmikrofoner" har ofta en puckel i diskantområdet. Det är inte ovanligt med +5-7 dB vid 10 kHz. Det här uppskattas av många, man talar om att det ger en ökad "krispighet", men ur ett hifiperspektiv verkar det knappast bättre än en fullt påvriden diskantkontroll i mina ögon.

Hur kommer det sig att en så stor tonkurvepåverkan slipper igenom de flesta audiofilers kritiska öron?

Är det så att det är ok eftersom man väljer mikrofon för varje instrument, som ett konstnärligt skapande, eller är det så att man "räddar" inspelningarna med de-essers, kompressorer etc?

Är det så att det pågår ett "treble race" precis som det pågår ett "loudness race"?

[Keba]

Hmm... Ja det låter ju inte mer naturligt. Men jag tror att det faktiskt ingår i det konstnärliga skapadet. I alla fall många erfarna artister är nog medvetna om detta och vill ha färgningen av ljudet.

Man kanske kan jämföra med den bashöjning som en del typer av mikrofoner ger. Det är ju också en tydlig färgning.

Undrar egentligen om det skulle bli särskilt naturligt i många fall även om man hade en bra kula framför artisten. Om miken ändå befinner sig 3cm från munnen. Det är ju inget vanligt lyssningsavstånd i verkliga livet.

[Piotr]

Ligger nog nåt i det där med "artistiskt skapande". Jag tycker mig dock höra problemet på många inspelningar. Har provat själv på ett par olika röster och akustisk gitarr framförallt och en bra kula låter "alltid" bättre i mina öron än en stormembranare.

De mickar vi använt är; Rödes stora rörhäck, Audiotechnica "modell bättre", AKGC1000 mm. Som kula Earthworks QTC1.

Finns säkert bra anledningar till att använda 1"are men i många lägen tror jag det går av gammal vana. Det anses nog sexigare med en två-kilos Neuman än en ynka-putte QTC1.

Hört nån story om en artist som i studio prompt skulle ha sin Shure eller vad det var även fast en kula lät bättre. Teknikerna lät killen sjunga i sin Shure men tog upp med kulan ändå.

/Peter

[Piotr]

Undrar egentligen om det skulle bli särskilt naturligt i många fall även om man hade en bra kula framför artisten. Om miken ändå befinner sig 3cm från munnen. Det är ju inget vanligt lyssningsavstånd i verkliga livet.

Fast om allt är korrekt så skall ju närmickning funka bra. Man lyssnar ju inte på 3cm när man återger inspelningen man lyssnar ju ett par meter från högtalaren. Munnen kan ju tänkas placeras vid baffeln. 10cm eller så kan ju vara ett vettigt avstånd. Enda anledningen till att micka närmare lär väl va vid headset vid livetagningar?

/Peter

[patrikf_inaktiv]

Hur kommer det sig att en så stor tonkurvepåverkan slipper igenom de flesta audiofilers kritiska öron?

Jag tycker inte att det är så konstigt eftersom det är svårt med referenser. Det är ju inte lätt att skilja på vad som är högtalarna man alltid lyssnar på, eller mikrofonernas tunkurvefel.

[Martin]

Det kanske är någon slags omedveten kompensering för den ökade riktverkan hos större membran.

[Svante]

Det kanske är någon slags omedveten kompensering för den ökade riktverkan hos större membran.

Ah, ja det är ju förstås en teori som funkar om man sätter mikrofonen utanför efterklangsradien. Men det gör man väl inte, för det mesta? Eller?

[Morello]

Mätte ett par Neumann U87 för en liten stund sedan och dessa har i omni-läge cirka 2-3 dB extra runt 10 kHz.

För er som inte vet, är detta en klassisk studiomikrofon av stormembrantyp och omställbar mellan kula, njure och åtta. Priset är 31 000 kr/st.

[Morello]

Är det inte konstigt...

Den typiska inspelningsmikrofonen, speciellt "stormembransmikrofoner" har ofta en puckel i diskantområdet. Det är inte ovanligt med +5-7 dB vid 10 kHz. Det här uppskattas av många, man talar om att det ger en ökad "krispighet", men ur ett hifiperspektiv verkar det knappast bättre än en fullt påvriden diskantkontroll i mina ögon.

Mja, alltså en diskantkontroll har näppeligen samma funktion, utan ingriper i ett avsevärt större register.

[Svante]

Är det inte konstigt...

Den typiska inspelningsmikrofonen, speciellt "stormembransmikrofoner" har ofta en puckel i diskantområdet. Det är inte ovanligt med +5-7 dB vid 10 kHz. Det här uppskattas av många, man talar om att det ger en ökad "krispighet", men ur ett hifiperspektiv verkar det knappast bättre än en fullt påvriden diskantkontroll i mina ögon.

Mja, alltså en diskantkontroll har näppeligen samma funktion, utan ingriper i ett avsevärt större register.

Ja, jo, det är kanske brukligt att de börjar lite lägre ner, jag jämförde kanske med min egen diskantkontroll som man kan justera. Ofta vill jag vrida upp den så att den sätter in ganska sent. Det är förstås heller inte så att alla mikrofoner har 5-7 dB lyft, men det finns exempel på det. Och även 3 dB påverkan är ju betydligt mer än vad audiofiler tolererar i tex förstärkarsammanhang.

[RogerGustavsson]

Det kanske är någon slags omedveten kompensering för den ökade riktverkan hos större membran.

Ah, ja det är ju förstås en teori som funkar om man sätter mikrofonen utanför efterklangsradien. Men det gör man väl inte, för det mesta? Eller?

Jag håller med Martin. Ett stort membran ger en mörkare klang då riktverkan blir mera utpräglad vid högre frekvenser. Ofta finns det olika kapslar att välja och en del har högfrekvenslyft för att ge mera lyster.

[Martin]

Svante: Jag tänkte mera allmänt att det oftare går in mindre diskant i större membran. Allt ljud går ju inte vinkelrakt in i membranet. Det kanske är mest kritiskt för efterklangen som ju tappar en stor del av sin klang och information på det sättet (utan att nödvändigtvis lägga någon värdering i den egenskapen), men det är ju inte sällan som direktljudet går ganska snett in i mikrofonen till stor del.

[Morello]

Förvisso har klassiska 1"-mikrofoner såsom Neumann U47.U67,U87 (spelade in med en sådan idag), TLM103 osv lite fel här och där, men dessa är försumbara jämfört med felen från de vanligt förekommande SM57, SM58 etc - för att inte tala om all EQ, kompression etcetera som påförs mixen.

Jag tror de flesta här sulle tycka att en smakfull popproduktion med U87 lät otrligt bra -trots det lilla lyftet runt 10k.

[Svante]

Förvisso har klassiska 1"-mikrofoner såsom Neumann U47.U67,U87 (spelade in med en sådan idag), TLM103 osv lite fel här och där, men dessa är försumbara jämfört med felen från de vanligt förekommande SM57, SM58 etc - för att inte tala om all EQ, kompression etcetera som påförs mixen.

Jag tror de flesta här sulle tycka att en smakfull popproduktion med U87 lät otrligt bra -trots det lilla lyftet runt 10k.

Ja, men nu jämför du med andra mikrofoner. Kan du inte jämföra med förstärkare? Eller CD-spelare. Varför är man kinkigare med dBna där?

[Morello]

Man kan ju se mikrofonen som en del av fonogrammets sound då ljudtekniker inte sällan väljer olika mikrofoner för olika ändamål då de låter olika.

Till mer "äkta"(jazz och klassiskt tex.) musik skulle jag tvivelsutan vilja se att man nyttjade riktigt fina mikrofoner av småmembrantyp.

[Martin]

Är lyftet fel då? Om det kompenserar riktverkan alltså. Med högtalarnas riktverkan för att lindra stereosystemets brister blir det ju dessutom kaka på kaka. Det är väl därför som det kan låta mer rätt med kompensationen.

Ta en sångare tex, hon/han står ju aldrig och sjunger exakt vinkelrätt in i mikrofonen. Oftast så kommer ju direktljudet in mot membranet från sidan, precis som vi ofta lyssnar på direktljudet från diskanterna på högtalarna lite från sidan, i genomsnitt. Och ännu större effekt borde det bli på instrument som trummor osv.

[Morello]

Mja, typiskt står vokalisen rakt framför en njure av stormembrantyp. Iinte helt sällan Neumann U47,U67 eller U87.(om det får kosta lite)

[Martin]

Ja men hur rakt är ju frågan. Ibland står ju flera vid samma mikrofon och sångarna rör ju sig, tittar på saker åt sidan osv. Det borde påverka. Dessutom är ofta membranen riktade lite uppåt, men att mikrofonen ska placeras i samma höjd som ljudkällan ändå. Jag gissar att det beror på att sidoförflyttningar/bredd ska göra så lite skillnad på klangen som möjligt.

[Morello]

Membranet sitter inte alls uppåt, utan rakt framåt/bakåt. Däremot är gallret ofta vinklat.

Sedan får man inte glömma att man ofta har ett puffskydd framför, vilket reducerar diskantregistret en smula.

Följer man kabeln hamnar man kanske i ett gammalt mixerbord som kanske inte heller är spikrakt och sedan ett varv genom kompressorn innan sången landar på band.

[Sigurd_Ruschkowski]

Kanske kan vara intressant att höra hur olika mikar låter. Holmerunp har testat massor av mickar med samma material.
Se http://testing.holmerup.biz/mic_pretest/MP3index.html


Mvh
Sigurd