I populärmusik sätter man mickarna där man får det sound som passar, oftast inne under locket, ibland tejpar man ett pat
PZM mickar mot lockets insida, största felet man gör där är att man pannar kanalerna fult ut i mixen och då blir det ett ganska brett instrument när man spelar in i multimono (Populär musik spelas väldigt sällan in i "äkta" stereo..).. Dom flesta popinspelningar jag har hört, och det är åtskillaiga tusen vid det här laget, visar att dom flest ljudtekniker som spelar in i studio antingen skiter i eller inte har någon kunskap om hur instrumenten upplev propotioneligt i förhållande till rösten (tex)
När det gäller att spela in konstmusik ("Klassiskt") på piano så finns det ett gäng olika mikrofontekniker. Den vanligaste är AB (Skillnadsstereo) med ett par mickar av njure- eller kulkarekteristik, man ställer upp mickarna minst 3 meter från instrumentet 2½ meter upp, cirkus en meter i sär.. Beroende på vilken karekteristik micken har tar den upp olika mycket av rummnet, man väljer ofta mick beroende på rummets beskaffenhet..
Iband väljer man en ren stereo mick med två korsade åttor eller MS med en åtta och en njure för att få ett mer centrerat perspektiv, men dom teknikerna är har också svårare att återge instrumentets dynamik, därför brukar man ofta supplementera dessa med ett extra brett uppställ ABpar (Kulor, ofta kallade "utriggare")..
ett mellanting mellan att ha mikrofonernas membran nära och att få dynamikkapaciteten, från främs kulmikrofoner är äatt sätt mikrofonparet på en baffel (Stor som en LPskiva men klädd med ett absorberande material), med mickarna rikta försiktigt snett utåt. Detta ger ett solitt stereoperspektiv, där instrmentet inte överdirvs så där jätte mycket.
Man kan läsa mer om olika micktekniker på den Danska micktillverkaren
DPA's sajt, klicka på "Mikrophone University" osv..
När man spelar in klssiskt piano, ställer man upp sina mickar så att den som lyssnar skall få ett perpektiv liknande det man hade haft om man suttit på en bra plats i rummet och lyssnat. Att balansera flygel och röst och få det att låta naturligt är något av det svåraste en ljudtekniker har att möta, inte mist för att rummet svara väldigt olika mot röst och piano.
På en "rätt gjord solopiano (flygel) inspelning skall diskanten ligga mest till vänster och basen mest till höger. Men eftersom basen exiterar rummet mycket mer så kommer den av naturliga skäl att rummla runt i hela rummet på ett odistingt sätt, medan diskanten fortfarande skall finnas till vänster!
Det finns igentligen bara ett tillfälle (om inte tonsättaren har föreskrivit att flygeln skall stå omvänt) so det är naturligt att instrumentets diskat kommer från höger och det är när man spelar in pianokonserter, där pianisten också dirigerar. Då placerar man (oftast) instrumentet så att pianisten sitter med ryggen mot publiken och då hamar diskanten till höger!
Det finns förövrigt bara vad jag vert ett vänsterhandspiano, där hela instrumentet är spegelvänt. Och i händelse att du har hört någon inspelning med det instrumenetet så är det naturligt att allt är omkastat!
Man spelar sällan eller aldrig in med micken bakom ryggen på pianisten (så man får hans perspektiv, inte för att det är fel, utan för att det svär imot den tradition vi som publik har lärt oss att uppfatta instrumentet.
Sedan är det inte alls fel att en (solo)flygel fyller upp hela rummet, hur brett har du mellan dina högtalare? Hur brett är ditt rum?Een Steinway D-flygel är två&nitti, det är väll det största instrument ett par högtalare kan återskapa i skala 1:1.. Orkesterar och annat måste ju bli förminskat!
Är det någon här som kan förklara varför det blir så?
Jag tror att det enklaste skälet är; därför att man valt att porträtera instrumenetet ur ett visst perpektiv, och det ger i regel efekten av att instrumenet (flygeln) får "naturliga" propotioner!
-- Vilka inspelningar är det du upplever är förstorade?
/ptr
) -- istället för att vara ett redskap för ökad rumslighet..
